Den 30 januari 2014 var det mycket folk på Belgravia Books, en bokaffär i London. Kvällens evenemang hette ”Polish Crime Night”, och mottot var ett citat från Emlyn Rees, författare till bästsäljaren ”Hunted” (2012): ”RIP Nordic crime. Here come the Poles”. Är det verkligen så, och i så fall varför? Man kan kanske börja med en fråga: varför blev ”Nordic Noir” så populär, inte minst i de anglosaxiska länderna? Londons borgmästare, Boris Johnson, hade en förklaring:
It is precisely because we have grown so used to hearing of the superiority of the Scandinavian system, that we are so gripped by the sight of the underbelly; and it is notable that in Stieg Larsson’s Sweden it is the all-powerful state that is the main purveyor of evil. That, in short, is why we all love a Nordic crime novel. (The Telegraph, 18 januari 2010)
Det kan ligga mycket i det. Medan tidigare deckare av Sjöwall och Wahlöö, men också dagens deckare av t.ex. Thomas Bodström, var avsedda som en skarp kritik mot välfärdsstaten uppfattades de som skildringar av en nästan perfekt stat. Henning Mankell förde in internationell brottslighet, Stieg Larsson letade i historien för att hitta de lokala eländena och Jo Nesbø och Jussi Adler-Olsen blandade dem båda med stor framgång. Johan Theorin och Arnaldur Indriðason bjöd på det exotiska och okända, lite mystiska.
Och polackerna, var kommer de in då? Numera bor en miljon polacker i England och polska matbutiker finns i nästan varje kvarter. Men engelsmännen – både de som är för och de som är emot invandringen – erkänner att de inte vet mycket om landet. Under socialismen i Polen var deckaren som genre nästan död. Det som fanns var regimtrogna deckare av Joe Alex (pseudonym) och humoristiska romaner av Joanna Chmielewska med en kvinnlig hjältinna som var mer av Miss Fisher än av Miss Marple. Nu kommer en ny generation författare som skriver deckare – och som skriver bra.
Mariusz Czubaj, vars första roman, 21.37, just har översatts till engelska, är professor i etnologi, och utnyttjar sina kunskaper inom detta område för att också ge en etnografisk beskrivning av nuvarande Polen i sina böcker.
Det finns stora likheter mellan de två författarna, särskilt som de har skrivit deckare tillsammans. Det är tidsepoken som skiljer dem och deras poliser åt. En av deltagarna i Polish Crime Night, engelsk-polska författaren Anya Lipska hävdade att Eberhard Mock inte skulle kunna vara en engelsk litterär gestalt – därför är han ”för mörk”. Czubajs Rudolf Heinz däremot (observera även här ett tyskt namn, typiskt för det multietniska Polen som förnekar det) kunde vara kusin till skotske Ian Rankins Rebus. Czubaj erkänner också sin beundran för Rankin.
Kommer skandinaverna nu att ersättas av polackerna i deckargenren? Kanske inte här i Skandinavien. Men de är ändå av intresse för alla som tycker om deckare, liksom för dem som vill veta mer om grannlandet än de floskler som serveras i media.