Piper Nordiska – das Beste aus dem Norden. Det låter lovande. Det bästa av nordisk litteratur på tyska. Jag går spänt in på hemsidan för att se vad som månde vara ”det bästa”?
Först möter jag Bo Balderson – en ”nyhet” några år för sent, Joel Haahtela , den gotländske deckaren av Håkan Östlundh och finsk midsommar hos Marku Ropponen. Norden symboliseras framför allt av män. På en karta har man satt ut flaggor med ”de bästa”. Men det nordiska som en gång var en litterär framgångssaga i Tyskland – inte bara för deckare – verkar ha kommit till sitt slut.
När jag vill intervjua någon från Imprintförlaget Piper Nordiska får jag meddelandet att det just lagts ner. Utgivningen ingår nu i piper hc eller piper tb. Det räcker inte att Piper ägs av Bonnierkoncernen. Den svenskvänlige förläggaren Thomas Tebbe är visserligen kvar, men den tidigare ansvarige för Piper Nordiska har fått lämna huset och blivit ersatt av den förläggaren som en gång tog ”Feuchtgebiete” till Kiepenheuer & Witsch. Sämre kassakor kan man ha med sig i cv:et.
Som så ofta när det handlar om mindre språkområden så måste läsarna förlita sig på att det finns någon i beslutsfattande position som har ett eget intresse – en gammal sommarförälskelse i skärgården eller sommarstuga på Österlen – för att något ska översättas. Så krasst är det. Vill man läsa skandinavisk litteratur får man vända sig till mindre förlag.
Danmarksentusiasten Roland Hoffman har startat Litteraturverlag Roland Hoffmann och ger nu ut Merete Pryds Helle, Peter Seeberg och Morten Sœndergaard, och fler lär följa. Man får bara hoppas att de svenska förlagen inte alltid vill sälja sig för dyrt när ett mindre nystartat förlag ber om översättningsrättigheterna. Det kan vara den enda möjligheten att kunna publicera svenska titlar på andra språk, när vinsttänkandet är viktigare än innehållet och deckare verkar vara det enda man vågar satsa på.