Stor lila demonstration i Rom

No Berlusconi Day

No Berlusconi Day

Av ÅKE MALM, ROM

Det är dagen ”No B-day”. En stor dag när motståndarna mot Silvio Berlusconi och hans regering skall visa sin styrka. 14.30 hade den första delen av kortegen satt sig i rörelse från Piazza della Repubblica. Målet är Piazza San Giovanni  – den klassiska mötesplatsen för hundratals jättedemonstrationer organiserade av ”vänstern”.

Och det är i sanning ett vidsträckt begrepp i detta land. Här har de fackliga LO:na fyllt piazzan, vänsterpartierna utmanat eller jublat över en valseger. Många minns fortfarande massdemonstrationerna vid Togliattis och Berlinguers begravningar. Men det skall också sägas att denna väldiga öppna plats framför Rom-påvarnas egen kyrka, fick sin profil förändrad när högern och  klerikalerna, för att inte tala om Berlusconi och hans anhängare, organiserade Family Day.

Det skall vara något engelska numera i detta land för att det skall verka seriöst.

Idag är det alla som inte står ut längre med Silvio Berlusconi, hans trötta vitsar, lagar ”ad personam” som sysselsätter ett parlament i dagar och nätter medan landet kräver reformer. Dessa medborgare har kanske också tröttnat på de traditionella partiernas gammalmodiga korridordiskussioner och kompromissande. Internetfolket kräver ett nytt sätt att regera och respekt för en grundläggande princip: att alla är lika inför lagen.

Nu väntar vi på att se hur många som verkligen deltar, och kanske också på att se vilka som kommer. Nobelpristagaren Dario Fo har lovat resa ned från Milano med sin fantastiska fru Franca Rame. Nanni Moretti, filmregissören, kommer liksom astrofysikern Margherita Hack och den enastående judiske artisten Moni Ovada.

Och många, många fler – hoppas vi.

Under tiden kan man konstatera att dagens stora nyhet i alla tidningar är förhöret med Gaspare Spatuzza. Jag hade tänkt att berätta mera i detalj om detta här.

Paus.

Nu är jag åter hemma vid PC:n och kan berätta om hur det gick – full av intryck från Piazza San Giovanni.  Gaspare får vänta.

Ett lila hav, som en våräng med krokus – det var piazzan framför den väldiga katedralen nu på eftermiddagen. Vårt gäng kom med tunnelbanan till Piazza Vittorio Emanuele och knallade till fots ner mot Via Merulana. Först verkade allt vara så stilla och gatorna så öde. Kanske skulle det bli en gigantisk flop.

Men så kom tåget. En väldig orm av glada och uppspelta demonstranter – alla med något lila på sig. En halsduk, en rolig mössa, kanske en jacka. Men nästan ingenting som påminde om de gamla partierna. En del spridda flaggor från Rifondazione. Men bara några få.

Istället alla dessa flaggor och handmålade plakat. ”Toscana är befriat från maffia och Lega. No B Day”. Stod det på ett. ”Regera gör man bara med rena händer”, läste jag på ett annat. Och så massor av folk. De bara vällde in från alla håll. Piazzan var nästan redan full när vår del anlände. Men fortfarande strömmade det till från alla håll och kanter.

Naturligtvis kom beskedet från Polishögkvarteret  – 25.000.  Ett hånskratt från några hundratusen fyllde luften. För alla vet att när Piazza San Giovanni är väl fylld då handlar det minst om en halv miljon. När Berlusconis Family  ägde rum var det inga problem. Minst en miljon, hette det då. Men låt oss nöja oss med att konstatera att vi var många, väldigt många.

”Demokrati betyder respekt för vars och ens naturliga domare”, läste jag på ett plakat. Kanske detta var vad det egentligen handlade om. Att i en demokrati kan inte en person skriva lagar för sig själv med ett enda mål – att undgå att bli ställd inför rätta.

Kanske handlar det verkligen om historia. Kanske är det första gången någonsin som en jättedemonstration av det här måttet, kan organiseras med en enda appell på Facebook. 360.000 hade lovat att ställa upp. Inte nog med att de verkligen dök upp. Det kom många fler.

Och inte bara här i Rom. Lila demonstrationer hölls runt om i Italien men också i Paris och Berlin.  Italienare i förskingringen och europeer som älskar Italien försökte hålla hoppet vid liv.

Vilken underbar dag, ropade Nobelpristagaren Dario Fo. Jag har praktiskt taget burits hit från centralstationen. Jag och Franca Rame har sett ganska mycket i våra liv: krig, bomber, avrättningar och ögonblick av enorm glädje som vid fredsdagen eller när republiken proklamerades. Sedan har det varit många dystra dagar – men var så säkra. En dag kommer en ny dag av befrielse, hävdade den ständigt aktive Nobelpristagaren.

Ja, något att berätta för barnbarnen. Som en av talarna på jättescenen förkunnade:

Det här är beviset att Internet och Facebook är bara början på revolutionen. Sedan gäller det att gå man ur huse, stänga TV-apparaterna och gå ut och göra den egna rösten hörd från gator och torg.

Så kommer nyheterna kl 18.35.  Förstanyhet: maffiabossen Giovanni Nicchi, nummer två i Cosa Nostra, har gripits. Jubelscener av kamouflerade poliser. Intervju med Silvio Berlusconi och inrikesministern Roberto Maroni.

Vi har slagit till både i Palermo och Milano. Jag är säker på att alla italienare med litet sunt förnuft vet att uppskatta dessa aktioner, förkunnade Berlusconi.
Nu kan alla se att den här regeringen har gjort mer än någon annan regering under de senaste 50 åren, framhöll inrikesministern.

Demonstrationen vid San Giovanni fick 15 sekunder på slutet… Dock konstaterades att mer än 500.000 hade deltagit i manifestationen.

Åke Malm

____________

Se ett klipp med Moni Ovada här:

1 kommentar

  1. Margareta Zetterström says:

    Verkligen glädjande att så många protesterar! Men varför sover oppositionen? Och om den inte vaknar av sådana här jättemanifestationer, vad krävs då för att få den parlamentariska vänstern på fötter?
    MZ

Kommentera: