Mazarine Pingeot – Bon Petit soldat

Mazarine Pingeot (Bild: Wikimedia Commons)
Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln (Adlibris)

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln (Adlibris)

Av RUTH LÖTMARKER

Mazarine Pingeots bok Bon Petit soldat (”Pappas duktiga flicka”) är skriven i dagboksform från januari 2012 till den 15 maj. Den återger inte dagshändelser utan stämningar, reflektioner och minnen. Hon skriver inte på grund av engagemang inför pågående valkampanj utan för att hålla distans. Politiken har styrt så stor del av hennes liv. Hon skriver inte i jagform utan använder pronomenet ”ni” för att försöka se sig själv utifrån. Hon har svårt att se sig som ett jag. Hennes existens skulle ju så länge vara hemlig. Hon har ett tydligt barndomsminne från det hon var sex år. Hon hade varit glad och stolt och sjungit på skolgården: ”Min pappa är bäst för han är president.” Mamman hade sedan förklarat att just det skulle hon aldrig prata om. Hon förstod aldrig varför det skulle vara så för hon älskade sin pappa.

Det var långt senare i livet som hon lärde känna föräldrarnas kärlekshistoria. Anne Pingeot var arton år när hon blev förälskad i Mitterrand som var tjugosju år äldre, gift, familjefar, på språng i karriären och som därför inte kunde tänka på skilsmässa. För henne var det en unik och livsavgörande kärlek, medan han sökte både kärleken och framgången. Med sin lagvigda fru Danielle hade han en överenskommelse som gav båda frihet men under konventionella former.

Det som sysselsatte Mazarines tankar var frågan om vilka som visste vem hon var. Och vem skyddade man? Var det henne? Eller pappan? Som tonåring hade hon känt en dov längtan efter ett mer naturligt liv men hon revolterade aldrig.

Tidningen Paris-Matchs fotoblixtar, som slutligen avslöjade familjehemligheten, förflyttade egentligen bara problemet. Nu var hon Mitterrands mycket kända dotter som alla utan att känna henne hade rätt att ha en åsikt om. När Mitterands presidentperiod gick ut 1995 hade han endast några månader kvar att leva. Begravningen, där hans två familjer förenades, fick större betydelse för mamma Anne än för Mazarine.

Den 14 maj 2012 är Hollande Frankrikes nye president och denna gång är det ingenting som hindrar Mazarine att fira vänsterns seger.

_______________

Kommentera: