Litterär och kulturell resa i sydvästra Frankrike (I)

Carmaux (Wikipedia)
Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Av LENA KÅRELAND

Långt från Medelhavets stränder, där soldyrkarna trängs, och från Provences eleganta städer med sina chica affärer ligger det område i sydvästra Frankrike som går under beteckningen Midi-Pyrénées, Det omfattar åtta departement och den största staden i regionen är Toulouse, Frankrikes fjärde stad i storleksordning. Här finns alltjämt en levande landsbygd med vidsträckta åkrar, där det odlas vete, råg och havre. På bondgårdarna spatserar de kacklande hönsen omkring i full frihet, och gässen vaggar sävligt fram, ovetande om att de snart ska bli läcker gåslever. Det känns ibland som om tiden stannat någon gång i mitten av 1900-talet. Små medeltida städer ligger inbäddade i dalgångarnas grönska eller på höjderna. Kyrkor och slott visar sig kunna dölja fantastiska skatter.

Om denna region inte hör till de mest turistiska finns det dock de som har upptäckt och lockats av traktens ålderdomliga och säregna charm. Françoise Sagan och hennes glada gäng brukade vistades i staden Cajarc (där hon för övrigt tillbringade en del av sin barndom), André Breton åkte till Saint-Cirq-Lapopie, Paul Eluard och Tristan Tzara tömde en bägare tillsammans i Souillac. Albert Camus hänfördes av den medeltida staden Cordes, belägen på en kulle, varifrån man har en storslagen utsikt över den omgivande nejden.

Men låt oss nu istället bege oss till gruvstaden Carmaux, där man bröt kol fram till 1900-talets slut. Sedan gruvan lades ner flyttade många unga till andra orter för att få arbete, och de många pensionärerna lever nu ett lugnt liv i den tämligen charmlösa staden, som inte kan uppvisa några särskilda sevärdheter. Man vårdar dock väl minnet av stadens store man Jean Jaurès som kämpade på gruvarbetarnas sida under de många kriserna och konflikterna mellan gruvans ägare och arbetarna i slutet av 1800-talet. Jaurès står också staty på ett av stadens torg, där det varje fredag hålls en välbesökt marknad. Där kan man köpa allt från grytor och präktiga nattlinnen i varm flanell till traktens Gaillacvin och getostar, tillverkade på gårdar i omgivningen.

Jaurès är högaktuell detta år, då det i dagarna, den 31 juli, var hundra år sedan han mördades på ett kafé i Paris, dagen innan första världskriget bröt ut. ”Café du Croissant” låg inte långt från L’Humanités redaktion, den tidning som Jaurès hade grundat 1904. Men Jaurès var också en flitig medarbetare i La Dépêche, hemtraktens socialistiska tidning, där han från 1887 och fram till sin död publicerade mer än 1300 artiklar. Den sista som skickats till tidningen från Paris var införd samma dag han mördades och hade den profetiska rubriken ”Vacklan vid avgrundens brant”.

Jaurès pacifism uppskattades inte av alla liksom inte heller hans socialism. Det var många som ville få tyst på honom och hans förkunnelser, och tidvis hade det riktats häftiga anklagelser mot honom i pressen. Jaurès ansåg att kriget följde i kapitalismens spår lika oundvikligt som ”det sovande molnet bär med sig ovädret”. Vid en mängd möten och debatter under våren och sommaren 1914 hade han framfört eldande tal i ett fåfängt försök att kunna stoppa det blodiga krig som han anade skulle komma. Några dagar efter det brutala mordet fördes hans bår i kortege till place de la Concorde, och Jaurès hyllades som en martyr för sina idéer. Han fick sin grav på kyrkogården i Albi i Sydfrankrike. I november 1924 fördes hans aska till Panthéon i Paris.

Jaurès, Carmaux

Jaurès, Carmaux

Jaures var född 1859 i Castres, en stad sydöst om Carmaux. Efter framgångsrika studier, bland annat i filosofi, blev han lärare vid ett läroverk i Albi, kom sedan till universitetet i Toulouse och lade 1891 fram sin avhandling i filosofi vid Sorbonne i Paris. Samtidigt engagerade han sig politiskt och valdes till en rad politiska uppdrag, bland annat var han en period vice borgmästare i Toulouse. Tjugosex år gammal blev han vald som deputerad till Nationalförsamlingen i Paris, och 1904 blev han ledare för det socialistiska partiet, som grundats två år tidigare.

Jaurès var marxist men demokrat, en skicklig talare och en vass och välformulerad skribent. Han kritiserade kolonialismen, uttalade sin motvilja mot dödsstraffet, propagerade för en bättre undervisning för alla och försvarade med glöd kapten Dreyfus vid sidan av författare som Anatole France och Emile Zola. Jaurès kämpade således på många fronter. Socialist hade han blivit bland annat genom att se arbetarna i Carmaux i verksamhet och följa deras kamp för att förbättra sin situation. Enhälligt hade de opponerat sig mot sin patron, markisen de Salages som de ansåg orättmätigt berikade sig på deras arbete. Strejker utbröt, bland annat då en arbetare, Calvignac, avskedades på grund av att han 1892 hade blivit vald till stadens socialistiske borgmästare. Jaurès slöt upp vid arbetarnas sida och försvarade dem mot Salages. Men han verkade också på internationell nivå. Till exempel var hans röst en av de få som i Europa höjdes för att protestera mot det ottomanska rikets mord på armenierna.

En mängd aktiviteter ägnade minnet av Jaurès äger rum under hela år 2014 i Frankrike, särskilt i hans hemtrakt. Utställningar, konferenser och föreläsningar arrangeras, och böcker om och av Jaurès ges ut. En noggrann och fyllig biografi över Jaurès har publicerats av historikern Max Assié, som undervisar vid lärarutbildningen i Albi. Den har titeln Il était une fois Jaurès (Editions Grand Sud) och låter läsaren steg för steg följa Jaurès utveckling, både som filosof och politiker. Assié har utnyttjat flera autentiska dokument från tiden och kryddar sin framställning med utdrag ur Jaurès egna skrifter samt ur tidningsartiklar av och om Jaurès.

___________

Klicka här för att läsa en tidigare artikel av Lena Kåreland som också tar upp Jaurès

Jean Jaurès : que reste-t-il de son héritage ? by TV5Monde

Jaurès, l’hommage éternel par les politiques by lemondefr

Kommentera: