Av JAYNE SVENUNGSSON
Jag kan inte säga att tecknade serier varit någon stor grej i mitt vuxna liv. Men sedan en god vän initierat mig i den blomstrande fransk-belgiska seriekulturen har saken hamnat i ett annat ljus. I kvarteren runt Bastiljen i Paris ligger en rad välsorterade seriebokhandlar där man förutom klassiker som Tintin och Asterix finner titlar som Souvernirs de la Grand Armé och Sarkozy et ses femmes. Ja, den franskspråkiga seriekulturen rymmer idag allt från barn- och ungdomsböcker till seriösa historieböcker och politisk satir.
Själv fastnar jag för en Nietzschebiografi där populärfilosofen Michel Onfray står för text och den unge tecknaren Maximilien Le Roy för illustration. Men jag vill snabbt tillägga att den stora behållningen ligger i Le Roys makalöst bra teckningar. Texten vittnar tyvärr i alltför hög grad om Onfrays sedvanliga benägenhet till förenklingar.
Den överdrivna strävan att framställa Nietzsche som kvinnornas beundrare och en varm filosemit blir bara ett krampaktig försök att skyla över den faktiska komplexitet som varje Nietzscheläsare har att förhålla sig till i båda dessa frågor.
Och det sprickfria porträttet av Elisabeth Förster Nietzsche som ett ångande nazimonster blir till sist lika lögnaktigt som hennes egen ideologiskt styrda redigering av broderns verk.
– Se en intervju med Onfray: