En bättre skönlitterär uppföljare till boken om de ryska oligarkerna än John le Carrés senaste roman, Our Kind of Traitor, 2010, kan svårligen tänkas. Det är nu länge sedan Le Carré skrev sin bok om spionen som kom in från kylan (1963) men hans skaparkraft är av allt att döma obruten (han fyller åttio i år!).
Efter några mellanböcker är den gamle mästaren tillbaka. De böcker som gjorde honom berömd tillkom under kalla kriget. Efter Sovjetunionens fall blev det snart klart att det krävdes ny historieskrivning och nya litterära ämnesval.
Le Carré har nu, med den skönlitteräre författarens frihet, skildrat hur det kan tänkas gå till i kampen om pengar och makt, bortom allt fagert tal om globalisering och fria kapitalmarknader. Ideal får inte länge vara rena hos Le Carré – ideologi och etik anpassas efter konjunkturbestämda krav och behov.
Han berättar här om en ung idealistisk engelsk akademiker som råkar befinna sig på ön Antigua i Karibiska havet. Där spelar han en dag tennis med en ryss kallad Dima som bär en anmärkningsvärt dyrbar diamantprydd Rolex. I bakgrunden finns några tysta och vaksamma män. Men tennismatchen uppmärksammas också av andra som har till uppgift att lägga märke till saker och ting och sedan rapportera sina iakttagelser till sådana hemlighetsfulla och opersonliga underrättelsetjänster som Le Carré är en mästare i att beskriva.
Ryssen har valt Perry till kontaktperson. Han vill ta sig till England och är beredd att i utbyte mot uppehållstillstånd lämna information om ryska brottssyndikat men också om vissa engelsmän med makt och inflytande.
Le Carré är uppmärksam på historiens ironier – sovjetkommunismen var en gång fienden men nu kommer hoten från den ryska kapitalismen och härdsmältan på finansmarknaden. Som specialist på penningtvätt vet Dima för mycket. För vilken sida blir han för obekväm? Vem fattar beslutet om hans öde?
Det finns ingen öppenhet eller transparens i Le Carrés värld. Det ger hans böcker deras djup och särprägel.
– Hör och se Le Carré läsa ett avsnitt ur boken här: