Att läsa och inte läsa…

En god vän sa till mig att våra läsvanor förändrats kraftigt på bara några decennier. Vi avsätter allt mindre tid för aktivt läsande och prioriterar andra saker i stället. Böcker blir något vi håller i minuterna före insomnandet och tar med oss till stranden under semestern. Bilderna från 50-talet med den piprökande familjefadern som läste en bok i läsfåtöljen känns museal och om någon av misstag gjorde en tidsresa och klev in i mitt hem i dag så som det såg ut på 1980-talet skulle det nog vara som att befinna sig på Skansen:

200px-liotard

I ett rum min mor som läser i en fåtölj, i ett annat rum jag själv nerbäddad med en trave böcker, i rummet bredvid mina bröder med varsin bok och i källaren min far med en bok framför sig. Vad är detta? Gjorde man ingenting annat än läste böcker på den tiden? Det fanns ju TV. Var man rädd att den skulle explodera om den stod på mer än en timme i sträck? Enligt min vän handlar det om påverkan och att ta makten över sitt liv. Minns grannarna som beklagade sig: Vi skulle så gärna vilja läsa en bok av dig men vi hinner inte. Det blå flackande skenet från deras TV syntes från fönstret fyra timmar varje kväll.

För mig står inte valet mellan TV och böcker. Det står mellan pliktläsning och lusten att hålla sig uppdaterad när det gäller nyutgivningen å ena sidan och den litteratur jag längtar efter att läsa å den andra. Om jag säger att jag läser tio böcker om året som jag verkligen väldigt gärna vill läsa är det en hög siffra. Om jag säger att jag läser femtio böcker om året som jag inte avslutar eller känner att jag läst snarlikt förut, och bättre, så är det nog snarare i underkant.

Där kan jag bli avundsjuk på min mor. Hon håller rakt motsatt profil. Max tio nyutgivna böcker och gärna femtio som hon verkligen vill läsa. Även sättet hon läser dessa på avundas jag henne. Hon tar en författare i sänder, om möjligt på originalspråk, och läser sedan allt hon kan komma över av honom (hon har en faiblesse för manliga författare). W G Sebald på tyska, Italo Calvino på italienska, Thomas Mann på tyska, Victor Hugo på franska, Henry James på engelska och nu senast Joseph Conrad på engelska. Medan jag själv osaligt flaxar från den ena författaren till den andra.

david_laing_william_fettes_douglasMen en gång gjorde jag precis som hon, för att det är så ungdomar gör. De läser till exempel bara Murakami och ingenting annat. För att han lyckas fånga dem. Känslan av plikt, attityden att det ”är tråkigt att läsa böcker” ger vika för suget att gå in i historien. När jag gick i femman läste jag bara Jules Verne, av ungefär liknande skäl. Under en period i gymnasiet läste jag bara Thomas Mann, under en annan period bara Eyvind Johnson. Man hittar en författare man tycker om och vill inte läsa något annat. Hur hittade jag dessa författare? Svar: Jag gick på biblioteket, lånade hem en hel kasse med böcker som såg spännande ut och läste ut dem som svarade mot förväntningarna. Jag lärde mig känna igen vad det var för litteratur som gjorde mig besatt, som fick igång mig, eggade mig. Jag var inte hänvisad till vad någon annan sa att jag skulle läsa.

Försäljningen av böcker på nätet går nu upp med över tio procent varje år. Det är oemotståndligt och varje bok presenteras med några rader om hur fantastisk den är. På nätet kan du inte ställa frågor om olika författare. Du kan inte skicka mail med funderingar som denna: ”Hej, jag läste en gång en fantastisk pjäs av någon obskyr irländsk författare. Den handlade om det och det och nu skulle jag gärna läsa mer av honom. Vem kan det vara?” Numera kan du inte gå in i en bokhandel heller med den sortens frågor för de som jobbar där vet inte sådant. Du är hänvisad till ett fåtal kvalitetsbokhandlar, biblioteken eller ett ovisst surfande på nätet.

dante_lucaMen de flesta använder inte nätet så, de vet vilka böcker de vill ha, de som finns med på topplistorna, och den enda information de behöver är var boken är billigast. I den fysiska bokhandeln som långsamt tycks vara på väg att avveckla sig själv får man, om man frågar om hjälp, vanligtvis ett av två svar. ”Jo, den har vi, den ligger staplad där borta” eller ”Den känner jag inte till, ett ögonblick”. Och så letar de på sin dator i registret, varefter de svarar: ”Nej, tyvärr, den har vi inte” eller ”Jo, den står i hyllan där borta”. I ingen av dessa exempel har ett enda ord om litteratur eller författarens särart behövt fällas.

För många kan dock frågan om vilken bok de ska välja att läsa kännas nästan oöverstiglig. Då kanske de stöter på den alltmer vanligt förekommande kritikerklyschan: ”Om du bara ska läsa en enda bok i vår – läs den här”. Då skulle jag vilja kontra med: ”Om du bara ska läsa en enda bok i vår – läs inte den här. Läs Montaignes essäer i stället. Eller någon annan bok som du ofta tänkt att du väldigt gärna vill läsa. Men liksom aldrig riktigt kommer fram till.”
Jan Henrik Swahn

Kommentera: