Ingo Schulzes Neue Leben är den vassaste roman jag läst om tiden kring den tyska återföreningen.
Boken är en brevroman där berättaren Enrico Türmer är författare och dramaturg verksam i Dresden. Berättelsen är en sorts brevroman, där Türmer skriver brev till de tre viktigaste personerna i hans liv, systern Vera, barndomsvännen Johann och hans litterära musa, den västtyska Nicoletta.
Breven redigeras av en ganska beskäftig redigerare, som möjligen är författaren själv. Han lägger sig i och kommenterar händelseförloppet, oftast i fotnoter. Det är ett lyckat grepp, som skapar distans till breven och autenticitet. Türmer blir en sorts återföreningens Faust där hans Mefisto är en västtysk adlig finanshaj som vill lära upp de stackars östtyskarna i kapitalism, och själv förstås tjäna en hacka under tiden.
Schulze är en av de mest begåvade yngre tyska författarna. Hans Simple Stories översattes till svenska men ännu har ingen nappat på Neue Leben. Litterärt är den större, men också till formatet, avskräckande 800 sidor.
- Se en intervju från maj 2009 med Ingo Schulze från bokmässan i Prag här
- Läs också Richard Swarz anmälan om Uwe Tellkamps stora roman om DDR och återföreningen, Der Turm
- Också Sven-Eric Liedman och författaren Eva Mattsson, i en essä, har skrivit om Der Turm