Ett annat Rom

För turister och flanörer i Rom finns otaliga spår att följa: det antika Rom, barockens Rom, i Garibaldis fotspår… listan kan göras lång. Den somalisk-italienska författaren Igiaba Scego gör i Roma Negata en helt annan vandring i sin hemstad; hon går genom en stad som inte vill kännas vid den mörka koloniala historia som hänger så intimt samman med flera av monumenten och byggnaderna.

Scego sliter sina skor och ser koloniala artefakter i staden som står kvar, helt okommenterade, och sådana som tagits bort och ersatts av något helt annat. Det är, skriver hon, som om Italiens härjningar i Somalia, Libyen, Eritrea och Etiopien aldrig har ägt rum. Minnet av övergrepp och krigsförbrytelser har liksom raderats från den kollektiva historien.

Klicka på omslaget för att läsa ett utdrag ur boken

Klicka på omslaget för att läsa ett utdrag ur boken

Igiaba Scego är född i Rom av somaliska föräldrar. Om den dubbla identiteten, och om att Italien inte vill kännas vid det historiska bandet över Medelhavet, skriver hon också i den självbiografiska boken La mia casa è dove sono ( Rizzoli 2010) I höst utkommer hennes roman Adua, som också berör ett förnekat släktskap, i svensk översättning av Helena Monti på Contempo.

Igiaba Scego går i Roma Negata med läsaren och ser över Piazza dei cinquecento utanför järnvägsstationen. Torget är uppkallat efter de 500 italienska soldater som dog i slaget i Dogali i dåvarande Abyssinien 1887. Hon korsar Tibern, går på bron Ponte Amadeo D´Aosta, uppförd år 1939 och namngiven efter vicekungen i Etiopien. Vi kommer efter en stund till Piazza di Porta Capena. Här stod tidigare en 24 meter hög obelisk från den historiska staden Axum i Etiopien. Italienarna tog obelisken, som kommer från 400-talet f.Kr., som krigsbyte när de invaderade Etiopien. År 1937 lät Mussolinis regim eritreanska arbetare under en mödosam resa föra obelisken till Rom, och den restes på Piazza di Porta Capena till minne av 15-årsdagen av Mussolinis marsch mot Rom.

Efter andra världskrigets slut, och efter fredsfördrag med Etiopien, lovade Italien att lämna tillbaks obelisken, men det dröjde ända till år 2005 innan det löftet infriades. När Axumobelisken togs bort följde diskussioner om att ersätta den med något annat. Ingen av de diskussionerna, noterar Scego, handlade om att resa ett minnesmärke över kolonialismens offer eller något som satte den bortförda obelisken i ett historiskt sammanhang.

Nu står det i alla fall ett minnesmärke på platsen: två marmorpelare som hedrar minnet av dem som föll offer för terrorattacken mot tvillingtornen i New York den 11 september 2001. Bredvid en cypress och en tavla med ett citat av poeten George Santayana: ”De som inte kan minnas det förflutna är dömda att upprepa det.” Scego läser texten om och om igen. Här, på platsen där obelisken från Axum stod, blir minnesförlusten av den koloniala historien så tydlig att hon plötsligt får svårt att andas.

Scegos bok, fint illustrerad av fotografen Rino Bianchi, är en viktig beskrivning av den eviga staden som hittills inte funnits i den annars stora floran av Romguider. Förhoppningsvis bidrar Roma Negata till att något avhjälpa Italiens koloniala amnesi.

_____________

  • Klicka här för att läsa Pernilla Ståhl om italiensk kolonial arkitektur i Eritrea och Somalia

  • Igiaba Scego om Piazza dei Cinquecento:
  • Dela artikeln:

    Pernilla Ståhl

    Pernilla Ståhl

    Pernilla Ståhl är radiojournalist och driver produktionsbolaget Umami.

    Mer att läsa på annat håll

    Sök på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök

    Kommentera: