Av CLARISSA BLOMQVIST
Året är 1913 och mycket av det som kommer att förändra världen är i görningen i Europa: I Wien säljer den misslyckade målaren Adolf Hitler akvareller om dagarna och läser politiska manifest om nätterna; den 34-årige Stalin, som nyligen flytt hit från Ryssland, studerar hur olika etniska grupper lever tillsammans i Donaumonarkins multinationella stat. Dess gamle kejsare Franz Joseph har suttit på tronen i 65 år och kronprins Franz Ferdinand väntar otåligt på att få ingripa mot de allt mer upproriska serberna. Hur 1900-talets historia sedan fortsätter är tämligen bekant. Men just år 1913, som markerar slutet på en era och början på en ny, är det värt att fördjupa sig i. Det är Florian Ilies nya bok ”1913: Der Sommer des Jahrhunderts” ett bevis på.
Men det är ändå inte de politiska händelserna som står i centrum för Illies bok. Konsthistorikern och kulturjournalisten Illies fokuserar snarare på trender inom konst- och kulturliv. År 1913 står representanter för den moderna konsten, som Vasilij Kandinskij, Pablo Picasso, Oskar Kokoschka och Gustav Klimt för stora succéer, men också för stora skandaler. Igor Stravinskijs ”Le sacre du printemps”, framförd för första gången av Djagilevs Ballets Russes i Paris, revolutionerar både musik och dans. Författare som Thomas Mann, Franz Kafka och Marcel Proust fångar i sina verk den nya tidens anda.
Genom små snuttar av historiska anekdoter och biografiska detaljer lyckas Florian Illies återge den ”oerhörda osamtidiga samtidigheten, som framför allt utgör år 1913”. Utformad i en salig blandning av originalcitat och Illies eget lättsamma och fräcka språk är boken ett mångsidigt panorama av en tid som berett vägen fram till idag.