Claus Beck-Nielsen (1963–2001) lyder titeln; någon författare anges inte. Vad är detta? Det enkla svaret: en dokumentation av ett performancekonstverk som konstnären och författaren Claus Beck-Nielsen genomförde 2001 (före den uppmärksammade ”Självmordsaktionen”): han gick ut på Köpenhamns gator där han låtsades ha tappat minnet och sakna både hem och personnummer.
När han så småningom avslöjade att allt var ett spel – att han var etablerad konstnär med bostad, fru och barn – var skandalen ett faktum. Fast kanske var det inte riktigt så enkelt. Dagboksanteckningarna i slutet av boken komplicerar saken betydligt: när konstprojektet var avslutat var det som om uteliggaridentiteten tog överhanden – Beck-Nielsens äktenskap gick i kras och konstnären blev uteliggare på riktigt.
Så var uteliggarlivet bara en tillfällig paus från den borgerliga tillvaron, eller var det vid närmare eftertanke tvärtom? Och var konstverket i så fall rent av verkligare än den verklighet det grep in i och vände upp och ner på?