Den vita damen är Emily Dickinson, den amerikanska poet som instängd i sin kammare i Amherst, Massachusetts, skrev de underbaraste dikter utan att publicera dem.
När hon skrivit 20, sydde hon ihop dem och gömde dem i byrålådan, fortsatte sedan med ytterligare häften. Men några dikter nådde ändå offentligheten under hennes livstid tack vare hennes kärlek på avstånd Samuel Bowles, journalist på ”Springfield Rebublican”.
När Emily dog vid 55 års ålder 1886 var hon känd för två saker: sitt rågbröd och sina kamelior och jasminbuskar. Då hade ingen i Amherst sett henne på 25 år.
Emily Dickinson längtade till det absoluta. Hon ville bli pianist ända tills hon fick höra Arthur Rubinstein och begrep: så långt skulle hon aldrig kunna nå!
Hon var i ordets rätta betydelse poet, alltså ett barn som inte låter sig uppfostras.
Invånarna i Amherst kallade henne ”Myten” eftersom hon så sällan visade sig. De vita klänningar hon envisades med att bära provade systern Vinnie ut. Hon led med en modern terminologi av agorafobi, enligt Christian Bobin den djävulska sjukdom som drabbar dem som inte vill lämna paradiset.
I likhet med den i anden besläktade Arthur Rimbaud arbetade Emily Dickinson på att bli glömd, skriver han också.
”La dame blanche” är en insiktsfull skildring av ett genis liv, skriven med stark känsla för ordens valörer.
– Klicka här för att komma till Emily Dickinson Museum
– Klicka här för att komma till Emily Dickinson på Projekt Gutenberg
– Se ett videoinslag från Emily Dickinsons Homestead: