Raimondo Mesiano är domare vid Milanotribunalens tionde civilrättsliga avdelning. Han har gått till historien efter att ha uttalat en dom mot Fininvest, familjen Berlusconis holdingbolag. Den säger:
Eftersom skiljedomen i fallet Mondadori på sin tid kom till efter att två domare hade mutats, skall Fininvest ersätta Carlo De Benedettis holding CIR med 750 miljoner euro – ca 7,5 miljarder kr.
Jag har i tidigare bloggar försökt förklara den här historien. Reaktionen från Silvio Berlusconi var som vanligt förbittrad. Anklagelserna mot domarkåren i allmänhet och Mesiano i synnerhet blev allt häftigare, med en uttalat bitter underton.
– Ni kommer att få höra en del (delle belle) om denne domare i framtiden, lovade Berlusconi.
Nu vet vi något om vad det var han syftade på. Mediasets viktigaste kanal, Canale 5, presenterade igår i ett talkshowprogram ett reportage om Mesiano. Om man nu skall kalla det för ett reportage. Någon hade skickats ut och med en dold kamera följt domaren under en tidig morgonpromenad. Bilderna är absolut banala. Ingenting han gör kan användas under rubriken ”uppseendeväckande avslöjande”. Det är kommentarerna som gör filmen till ett exempel på infam propaganda.
– Se han stannar vid rödljuset. Se så bisarr han ser ut. Nu trampar han fram och tillbaka. Han kan inte stå still. Grönt ljus – nu knallar han iväg på sitt löjliga sätt igen. Så kommer han fram till barberaren. Får stå i kö. Se så nervös han är. Han går fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Nu tänder han en cigarrett igen. Verkligen en bisarr (stravagante) person.
Jo, till slut ser vi domaren Mesiano slå sig ner hos barberaren. Han får ansiktet intvålat och så småningom följer rakningen enligt ytterst klassiska metoder. Hela tiden kommenteras operationerna med den insinuanta kvinnliga speakern. Allt som händer blir stravagante.
När rakningen är klar lämnar domaren salongen och slår sig ner i en park. Då zoomar kameran in på hans kläder. Färgvalen kommenteras ironiskt. Framför allt hans turkosa strumpor.
– Molto stravagante.
Det är det hela. En vanlig morgon i en vanlig medborgares liv. Det enda riktigt ”stravagante” är kanske att domaren lyder regelboken och stannar vid rödljuset. Att han inte kräver att få passera kön hos barberaren efter principen: ”Lei non sa chi sono io” – Ni vet inte vem jag är.
Det finns dock en skillnad mellan denne medborgare och alla oss andra. Han har haft modet att utföra en handling som går landets mäktigaste person för när.
Men som en förövning till vad som kan komma är det inte dåligt. Är det något Raimondo Mesiano vet vid det här laget är det att han är påpassad. Varje steg han tar kan dokumenteras från någon bil i närheten. Berlusconis egen privatarmé av snokare och privatdetektiver sitter säkert i något arkiv och försöker leta upp dokument som kan förnedra domaren Mesiano. Vem vet? Kanske en obetald böteslapp. En bortglömd detalj i deklarationen? Allt är möjligt.
En sak är helt klar. Den dagen kommer tidningarna Libero och Il Giornale att ha en stramare till rubrik över hela förstasidan.
Samtidigt var Berlusconi på nytt statsbesök i Bulgarien. Förra gången utfärdade han det edikt (påbud) som i historieböckerna går under namnet l’Editto bulgaro. Det betydde den gången att för honom tre förhatliga journalister fick sparken från Rai.
Det blev ett slags edikt även i år.
– Jag kan slå vad om att nästa år är det inte trettio procent som smiter från TV-licensen, utan femtio.
Säger alltså ägaren till privata Mediaset och tillika landets regeringschef. Det skulle man kunna kalla en monumental kolission mellan olika intressen.
– ”En uppmaning till skattesmitning”, kommenterade oppositionen. Inte så konstigt när hans märkliga operation ”Ta hem skatteflyktingarnas pengar” mer och mer får konturerna av en allmän skatteamnesti.
Från Sofia i Bulgarien lovade Berlusconi också att han skall ta sig an grundlagen. Får han inget stöd från oppositionen – spelar ingen roll. Han tänker ändra på den i alla fall. Sedan får folket i folkomröstning besluta om man vill ha denna ändring av grundlagen.
Som vanligt gäller det rättssystemet. Domare och åklagare är hans svurna fiender – många skulle tala om en mental blockering på det här området. ”Un pallino”.
Åklagares och domares karriärer skall skiljas åt. Åklagarna skall kontrolleras och dirigeras av regeringen. Dessutom – kritik i public servicekanalerna måste vara moderat.
Åke Malm