När taiwanesiska Yang Shuang-zi först gav ut sin Strövtåg i Taiwan var det under fiktivt namn och med sig själv som översättare. Sedan dess har romanen med sitt yuri-tema och många lager, belönats med flera nationella och internationella priser. Den engelska översättningen är nominerad till årets internationella Bookerpris.
När Strövtåg i Taiwan (台灣漫遊錄 Taiwan Manyou Lu) gavs ut våren 2020 skapade den genast litterär uppståndelse i Taiwan. På omslaget stod det nämligen att den var författad av Aoyama Chizuko och översatt till kinesiska av Yang Shuang-zi. De läsare som köpt boken i tron att det var en autentisk nyöversättning av en obskyr japansk text från 1930-talet kände sig lurade. I efterföljande upplagor förblev innehållet mellan pärmarna detsamma, men omslaget pekade ut Yang Shuang-zi som det fiktiva verkets faktiska upphovperson. Sedan en gavs ut har Strövtåg i Taiwan översatts till flera språk och belönats med flera inhemska och internationella priser. Nyligen nominerades den engelska översättningen av romanen till 2026 års Internationella Bookerpris.
I sitt metafiktiva efterord till Strövtåg i Taiwan skriver översättaren Yang Shuang-zi att hon besöker Japan 2014 tillsammans med sin syster. I en av montrarna på en litteraturutställning ligger ett vykort från 1954. På kortets baksida läser hon att en japansk författare vid namn Aoyama Chizuko har skrivit en bok om sin tid i Taiwan före andra världskriget. Båda systrarna är intresserade av skildringar av Taiwan under den japanska kolonialstyret och så fort Yang kommer hem börjar hon att leta efter Aoyamas bokmanuskript.
Den självbiografiska texten visar sig ha översatts till kinesiska redan 1977 men därefter fallit i glömska. Yang bestämmer sig därför för att göra en ny översättning och efter mycket möda kan hon 2020 presentera Strövtåg i Taiwan för en ny generation kinesiskspråkiga läsare. Illusionen av att det är ett historiskt dokument som läsaren håller i sin hand förstärks av att Aoyamas text är försedd med en omfattande notapparat författad av översättaren. Med säker hand vägleder Yang i alltifrån klassisk kinesisk poesi till risodling. Noterna behandlar också uttalet i den lokala hokkien-dialekten och redogör för vad de japanska ortnamnen heter på kinesiska.
Nyöversättningen inkluderar dessutom för- och efterord skrivna av fiktiva redaktörer och översättare till tidigare utgåvor av Strövtåg i Taiwan, vilka tillför ytterligare kontext kring romanens tillblivelse och betydelse. Med den polyfona konstruktionen framträder dock även sprickor och skarvar i texten, vilket skapar en läsupplevelse som rör sig mellan tilltro och tvivel. Genom sin ”falska” nyöversättning av Strövtåg i Taiwan iscensätter författaren Yang effektivt hur historieskrivningen inte är statisk utan är något som produceras om och om igen. I försöken att sammanfoga romanens narrativa lager och perspektiv tvingas läsaren att skapa sig en egen förståelse av vad som egentligen hände året när romanens huvudperson besökte Taiwan.
*
Huvudberättelsen i boken inleds i maj 1938 när den framgångsrika författaren Aoyama Chizuko anländer till tågstationen i Taichung. Efter att en av hennes böcker filmatiserats har Aoyama bjudits in av den japanska regeringen att hålla en föreläsningsturné på imperiets sydliga ö, Taiwan.
Efter Kinas nederlag i första kinesisk-japanska kriget (1894–1895) blev Taiwan en koloni som försedde den japanska marknaden med bland annat ris och socker. När Aoyama kommer till ön bedrivs en aktiv assimileringspolitik där taiwaneserna uppmuntras att identifiera sig som kejsarens undersåtar. Japanska fungerar som offentligt språk och skolundervisningen fokuser på imperiets litteratur, kultur och historia.
Tidigt i romanen bestämmer sig huvudpersonen för att inte bli ett verktyg för ockupationsmaktens propaganda. Hon planerar därför att stanna ett helt år i Taiwan. I samklang med årstidernas växlingar vill Aoyama leva som en av lokalinvånarna och fånga essensen av livet på ön i en serie reportage, vilka hon senare även planerar att omarbeta till en bok när hon är tillbaka på fastlandet.
Huvudpersonens mest framträdande drag är hennes bottenlösa aptit. Aoyamas tankar kretsar konstant kring nästa måltid och det är hungern som driver berättandet framåt. Alla bokens tolv kapitel har också något ät- eller drickbart i titeln. Redan i öppningskapitlet – ”Rostade frön” – dras Aoyama till en matmarknad och får där syn på en exotisk frukt. Eftersom hon inte förstår språket och de lokala sederna uppstår förvirring när hon försöker köpa den.
Så kommer en främmande taiwanesisk kvinna till hennes undsättning. Främlingen fungerar inte enbart som språklig medlare mellan hokkien och japanska, utan instruerar även Aoyama i hur hon ska äta de rostade vattenmelonfrö hon fått av fruktförsäljaren efter sitt misslyckade försök att ge honom dricks.
Snart introduceras Aoyama för den främmande kvinnan i ett formellare sammanhang. Hon visar sig heta Wang Qianhe eller O Chizuru på japanska. Tungan trasslar ihop sig och hjärtat sväller i bröstet när Aoyama betraktar skrattgroparna och de skära, runda kinderna i det ungdomliga ansiktet. Att första delen av deras förnamn överlappar varandra (Chizu) är förvirrande men för huvudpersonen blir det också ett tecken på att deras öden hör samman.
Eftersom O Chizuru är några år yngre ger Aoyama henne smeknamnet Chi-chan, där suffixet –chan signalerar tillgivenhet. Under vistelsen i Taiwan kommer Chi-chan att fungera som Aoyamas tolk och guide. Chi-chan rör sig inte bara sömlöst mellan olika språk, utan under resan lotsar hon pedagogiskt huvudpersonen och läsaren genom öns kultur, historia, normer, traditioner och vardagsliv.
En av Aoyamas mest återkommande frågor är: ”Finns det någonting gott att äta häromkring?” Hon skyr formella middagar och efter sina framträdanden vill hon hellre att Chi-chan tar med henne till ställen där hon kan provsmaka lokala specialiteter. Aoyamas aptit, som hon beskriver som monstruös, framstår till en början som charmig, men blir gradvis svår att inte läsa som en metafor för kolonial hegemoni. Samtidigt som Aoyama glupskt förser sig äter Chi-chan närmast pliktskyldigt av rätterna. Trots Aoyamas fascination och översvallande förtjusning är hon inkapabel att fullt ut förstå vad som serveras i skålarna och på faten. Precis som i scenen på matmarknaden blir det Chi-chans uppgift att fylla i kunskapsluckorna och göra Taiwan begripligt. Aoyama ”äter Taiwan” samtidigt som hon approprierar Chi-chans kunskaper i författandet av sina resereportage.
I Strövtåg i Taiwan är maten inte bara ett medium för att berätta om Taiwan, utan den låser också upp personliga minnen som för kvinnorna närmare varandra. I kapitlet ”Jutesoppa” stöter de på avlägsna släktingar till Chi-chan. Aoyama snappar upp att de ser ner på henne och beskriver Chi-chan som någon som vuxit upp på ”muâ–ínn-soppa”. Jutesoppan visar sig vara fattigmanskost och Chi-chan berättar att hon är dotter till en konkubin. För att höja sin sociala status har hon utbildat sig och tagit arbete som översättare. Senare i kapitlet kokar Chi-chan den bittersmakande soppan till Aoyama. När de sätter sig till bords är det första gången de delar en måltid som jämlikar. För en gångs skull äter Chi-chan med så god aptit att Aoyama tänker att hon innerst inne också är ett monster.
Epitetet monster (yaoguai 妖怪) betecknar något normöverskridande. Aoyama säger att hennes hunger skrämmer presumtiva friare, samtidigt präglas hennes och Chi-chans gemensamma middagar av erotiskt begär. Aoyama vill servera Chi-chan de bästa munsbitarna från faten, vill inget hellre än att hon ska hänge sig åt smakerna och texturerna som hon. Mellan måltiderna betraktar läsaren Chi-chan genom huvudpersonens blick när hon med en förförisk enkelhet skalar frukt och förbereder tilltugg för Aoyama att sätta tänderna i.
Även om relationen fördjupas förblir Chi-chan insvept i en aura av mystik. Febrilt försöker Aoyama förstå vad hon egentligen tänker och känner men det är som att Chi-chan bär en noh-mask som döljer ansiktets mimik. På den tomma ytan kan huvudpersonen projicera sina egna fantasier och önskningar. Aoyama vill rädda Chi-chan från de begränsningar hon själv föreställer sig präglar livet i kolonien. Varje gång hon upplever att hennes tolk särbehandlas i egenskap av taiwanesisk kvinna träder hon in och försöker ställa saker till rätta med sin Tokyodialekt. Samtidigt fråntar hon Chi-chan rätten att tala för sig själv. I stället för att gifta sig med mannen som familjen valt åt henne tycker Aoyama att Chi-chan i stället ska följa drömmen om att bli litterär översättare. Präglad av sitt frälsarkomplex går hon till och med så långt att hon erbjuder Chi-chan att följa med henne hem till Nagasaki.
Huvudpersonens ambition att skriva en politiskt neutral Taiwanskildring faller gradvis sönder. I stället illustrerar Strövtåg i Taiwan hur de koloniala markstrukturerna sipprar ner i de mest vardagliga av situationer och även formar intima relationer.
Ett kortare avsnitt av en dokumentärfilm från 1930-talet med två kvinnor på resa i Taiwan.
*
Bakom pseudonymen Yang Shuang-zi (楊双子) döljer sig Yang Ruo-ci (楊若慈), född 1984 i Taichung i centrala Taiwan. Hon har en masterexamen i taiwanesisk litteratur och vid sidan om skönlitteratur skriver hon också litteraturkritik, essäer, manus till tevespel och manga.
På japanska betyder tecknen i namnet Shuang-zi (双子) ’tvillingar’. Från början delade Yang Ruo-ci pseudonymen med sin yngre tvillingsyster Yang Ruo-hui (楊若暉). Systrarna delade flera konstnärliga projekt där Ruo-ci skrev skönlitterärt medan Ruo-hui fokuserade på översättning och historisk research.
Runt 2008 började tvillingsystrarna att intressera sig för yuri-kultur. Inom anime, serier och spel syftar det japanska begreppet yuri (百合, ’lilja’) på en form av närhet mellan kvinnor som överskrider vänskap men inte nödvändigtvis måste vara romantisk. Tillsammans ville systrarna starta ett förlag inriktat på yuri-romaner. Drömmen hann aldrig förverkligas eftersom Ruo-hui avled i cancer 2015.
Efter systerns bortgång har Ruo-ci fortsatt skriva i deras gemensamma anda. Mellan 2016 och 2018 publicerade hon en handfull romaner och noveller med yuri-tema under namnet Yang Shuang-zi, vilka i likhet med Strövtåg i Taiwan också utspelar sig på ön under det japanska kolonialstyret.
Yuriromanen Strövtåg i Taiwan är inte bara tillägnad tvillingsystern utan den som läser uppmärksamt inser att den yngre systern bakom Yang Shuang-zi har iscensatts som det meta-fiktiva efterordets avsändare. Det är Yang Ruo-hui som hittar vykortet under den gemensamma resan till Japan, det är Yang Ruo-hui som letar fram Aoyamas bortglömda bokmanuskript och översätter det till kinesiska.
- Klicka här för att läsa om fler kinesiskspråkiga författare från Taiwan, Malaysia, Hongkong och Tibet