Ett ständigt sorl av vatten genomsyrar den malaysisk-kinesiske författaren Ng Kim Chews novellsamling Yu (Regn), vars franska översättning Pluie förra året belönades med Prix Émile Guimet. Anna Chen Gustafsson skriver här om Ng, som gjort sig känd för texter som kretsar kring frågor om nationell och kulturell identitet, migration, språk och historia.
Ng Kim Chew (黄锦树) föddes 1967 och växte upp i den malaysiska delstaten Johor. 1986 flyttade han till Taiwan för att studera, och idag innehar han en tjänst som professor i kinesisk litteratur vid National Chi Nan University. Ng har gjort sig känd för texter som kretsar kring frågor om nationell och kulturell identitet, migration, språk och historia.
Kanske helt naturligt också för en författare som tillhör en minoritet och vars litteratur inte riktigt räknas i hemlandet eftersom den inte är skriven på malaysiska, men som också betraktas som utländsk och exotisk i de länder där kinesiska är huvudspråk. I likhet med annan kinesiskspråkig litteratur som produceras utanför Fastlandskina och Taiwan tycks den malaysisk-kinesiska litteraturen ibland huka under tyngden av ”moderlandets” flertusenåriga tradition. En evig lillebror som lider av ständiga mindervärdeskomplex gentemot sina äldre syskon.
Ngs sätt att hantera dessa teman i skönlitterär form är att skriva i ett slags kalejdoskopisk stil där samma beståndsdelar skakas om och bildar nya mönster i nya berättelser, och där den enskilda novellen inte nödvändigtvis är lika intressant som kombinationen av noveller på samma tema. Ett exempel, både på Ngs återkommande intresse för den malaysisk-kinesiska litteraturens öde och på hans kalejdoskopteknik, är en äldre serie noveller som kretsar kring författaren Yu Dafus försvinnande.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Yu Dafu var en av den moderna kinesiska litteraturens tidiga celebriteter. Född 1896 i Hangzhou, Kina, studerade han som ung i Japan, där han så småningom skrev sin mest kända novell, Chenlun (”Mot botten”, Drowning på engelska), som handlar både om en ung mans sexuella våndor och om Kinas misslyckade modernisering.
Mot slutet av 1930-talet flyttade han till Singapore, men när japanerna invaderade 1942 flydde han till Indonesien, där han levde under täcknamnet Zhao Lian. Kvällen den 29 augusti 1945, när Yu Dafu satt hemma och småpratade med några vänner, knackade en man på porten. Yu följde med mannen ut, klev in i en väntande bil och försvann. Vad som sedan hände honom vet ingen, men den allmänna meningen är att han avrättades av japanerna för att ha samarbetat med det malaysiska kommunistpartiet eller möjligen för att han i framtida krigsrättegångar skulle kunna vittna om japanska krigsbrott (han hade under en tid tolkat åt den japanska armén).
Ng betraktar Yu som den som kunde ha blivit den malaysisk-kinesiska litteraturens första ”stora författare” och har kallat hans försvinnande ett ”arvssår” eller ”urskada” som gör alla malaysisk-kinesiska författares skrivande till ett kontinuerligt sorgearbete.
Så hur arbetar då Ng med Yu Dafu-temat? M de shizong (M:s försvinnande) från 1990 handlar om en journalist som försöker hitta den anonyme författaren till ”Kristmas”, som har fått ett sensationellt genomslag inte bara i Malaysia utan även internationellt. Den är skriven på engelska, men med inslag av ett flertal andra språk, och det är därför inte självklart vilken etnicitet författaren har. Det blir till ett stort problem för de litteraturvetare och kritiker som försöker komma fram till om ”Kristmas” verkligen ska kunna räknas som ett av den malaysiska litteraturens storverk.
Journalistens efterforskningar leder honom till en liten by i djungeln, där lokalbefolkningen berättar om en kinesiskspråkig man som har ägnat sig åt att skriva i ett förfallet hus, men nu är försvunnen. Allt mer tyder på att den nu försvunne författaren faktiskt kan vara Yu Dafu, som på något sätt har överlevt och fortsatt att skriva. Journalisten hittar aldrig den han söker, men däremot ett antal fragment av berättelser som är skrivna i Yu Dafus stil och som upptar en relativt stor del av textutrymmet i novellen.
Si zai nanfang (Döden i söder) från 1992 inleds med en rad citat ur hittills ”okända” texter av Yu Dafu, och utforskar skillnaden mellan den kände författaren Yu och den Zhao Lian som invånarna i byn Payakumbuh kände. I Buyi (Tillägg) från 1998 träffar berättaren – som tillsammans med ett filmteam spelar in ett avsnitt i en serie om berömda författare – en japansk forskare som anser sig ha funnit bevis för att Yu Dafu i själva verket överlevde, konverterade till islam och skaffade fyra fruar i ett försök att assimileras och på så sätt ”försvinna”.
Men på ön där han bodde hittar filmteamet också en mystisk sammanslutning av kineser som håller fast vid gamla traditioner och inte vill bli vare sig filmade eller omskrivna. Den islamiska/indonesiska identiteten verkar bara ha varit en fasad, ett skydd mot de förföljelser som regelbundet drabbar kineserna i Sydostasien (hela novellen utspelas under just en sådan pogrom).
I en tidigare novell, Ala de zhiyi (Allahs vilja) från 1996, döms en kinesisk man till döden för att ha planerat en kommunistisk revolt. Mannen slipper dock avrättning mot att han flyttar till en isolerad ö, konverterar till islam och lovar att lägga allt kinesiskt bakom sig. Total assimilering är villkoret för fortsatt liv. Även om denna novell inte innehåller några uppenbara associationer till Yu Dafu och till synes handlar om någon helt annan, finns här ett antal av de beståndsdelar som också ingår i Buyi, och det räcker för att sätta läsarens hjärna i arbete om han eller hon läser bägge texterna.
Gemensamt för novellerna är att de kretsar kring den kinesiskspråkiga litteraturens och kulturens plats i Sydostasien, och att den försvunne författaren Yu Dafu vandrar som ett spöke genom dem, en påminnelse om något som kunde ha blivit men aldrig blev.
I Yu arbetar Ng med samma teknik, men novellerna är lättare att följa med i och ta till sig för de läsare som inte är så kunniga när det gäller malaysisk-kinesisk litteratur och historia. Han har släppt det litteraturhistoriska temat och även om det mångkulturella inslaget finns kvar, är det inte frågor om identitet, språk och assimilation som står i centrum. Här kretsar historierna istället runt en liten familj i den malaysiska regnskogen som försöker klara sig så gott de kan trots att vardagen är full av faror.
Den taiwanesiska utgåvan av Yu innehåller femton noveller, men kärnan utgörs av åtta berättelser med undertitlarna ”Regn, scen 1”, ”Regn, scen 2” och så vidare. Dessa åtta noveller innehåller alla mer eller mindre samma byggstenar: en familj bestående av far, mor, sonen Xin (som ofta är huvudperson) och en eller flera döttrar; en båt som påminner om en stor fisk och har skulpterats ur en stock; en tiger; ett dödsfall; fyra personer som kommer på besök; en förbjuden begravning; regnskogen; gummiplantagen; det ständiga regnet.
I vissa av berättelserna ingår alla dessa element, i andra bara några. Det är som om Ng vill veta hur många olika historier, hur många olika parallella verkligheter han kan konstruera med samma material. I en av novellerna, Datuk gong: ’Yu’ zuopin 4 hao (Datuk gong: Regn, scen 4), bjuder Ng till och med läsaren på två alternativa slut: ett där Xin genom ren och skär tur överlever den japanska invasionen och ett annat där han och hela hans familj slaktas i ett massmord.
Många av de återkommande byggstenarna finns med också i de noveller som inte har undertiteln ”Regn”. I bokens första novell Guilai (Återkomst) finner till exempel fyra vänner sin gamle kumpans stuga övergiven och turas om att bevaka den i väntan på hans familjs återkomst. Dessa fyra vänner speglas sedan i de fyra män som besöker Xins familj när hans far har försvunnit i Shuding: ’Yu’ zuopin 2 hao (Trädkronor: Regn, scen 2), och vars ”hjälp” slutar att med att en av dem försöker våldta modern.
I den ovannämnda Datuk gong får familjen i en dröm besök av fyra gudar – bodhisattvan Guanyin, Jordguden, Datuk gong och en vit tiger – som slår sig ner på verandan som ett förebud om att något ont ska hända. Också den människoätande tigern är ständigt återkommande: ibland smyger den runt knutarna, ibland överfaller den människor som får motorstopp på väg in till staden. Den fiskliknande båten är ömsom ett mystiskt föremål med oklart ursprung, en antikvitet värdig att ställas ut på museum eller en ödesmättad hemlighet undangömd i mörkret på en vind, ömsom ett bruksobjekt som kan användas för fiske eller som räddningsredskap när vattnet stiger. I de flesta av novellerna omkommer eller försvinner någon av familjemedlemmarna, och hela tiden regnar det.
Det här återanvändandet av personer, föremål och situationer skapar en intressant spänning i novellsamlingen, en känsla av att det finns något bakom orden, ett mönster vi anar men inte kan få grepp om. Wolfgang Iser skriver i sin The Act of Reading om tomrummens betydelse för att en text ska engagera läsaren, och om hur texten i ett bra litterärt verk bygger upp förväntningar på fortsättningen som sedan utmanas när vi istället erbjuds något annat.
Ng excellerar i att skapa tomrum som suger in läsaren som i ett svart hål, men han erbjuder inga svar. Det är omöjligt att inte genast börja söka efter samband: Vad är detta egentligen? Hur hänger berättelserna ihop? Läser vi om olika familjer eller om samma familj vid olika tidpunkter? Vad symboliserar båten? Varför ständigt denna tiger? Vilka är egentligen de fyra gästerna? Snart sitter man där och letar ledtrådar lika ivrigt som en tvättäkta konspirationsteoretiker.
Det är lite synd att det franska förlaget valde att enbart översätta de åtta noveller i samlingen som har undertiteln ”Regn”. Ja, man får med det en större enhetlighet i urvalet och när de få berättelser som avviker har skalats bort, blir boken både tätare och mer intensiv. Men å andra sidan missar man en del av de kopplingar och samband som faktiskt dyker upp också i de övriga novellerna. Hur som helst är Pluie ändå väl värd att läsa för den som inte kan tillägna sig det kinesiska originalet.
- Denna essä, som gjorts möjlig genom ekonomiskt bidrag från Svenska Akademien, ingår i en serie essäer om nutida kinesiskspråkig skönlitteratur
- Klicka här för att läsa Nicklas Junker om poeten och romanförfattaren från Hongkong Xi Xi
- Klicka här för att läsa Lin Engdahl om den taiwanesiska kultromanen Krokodilens anteckningar