Dixikon

Kulturgympa

I kroppsfixeringens tidevarv talar till och med Angela Merkel sig varm för mer hälsovård. I Le monde diplomatique föreslår hon kroppskunskap som tillägg på schemat. Varför skulle barn inte ha det, lika många timmar som språk och historia? Vi borde enligt Merkel lära våra barn mer om huvudvärk och feberkurvor.

Författaren och juristen Juli Zeh rasar mot Merkels förslag i Die Welt (översatt i Expressen 8/1). Skarp som få replikerar hon:

”Ja, varför skulle vi inte lära oss mer om våra kroppar? Kanske för att alfabetiseringen är något viktigare än håll i sidan, för att vi inte ska begränsa våra horisonter till den egna naveln, utan i stället få kunskap om vår omvärld. Det finns idag fyra miljoner funktionella analfabeter i Tyskland, d.v.s människor som kan bokstäverna men som ändå inte kan läsa den enklaste skylt”.

Läsande diktator

För Zeh är kroppskulten ett sätt att försätta ett helt folk i ett fördummande, passiviserande och politiskt bekvämt koma.

För: ”den som inte har tid att läsa en bok, men dagligen hinner med en timme på gymmet eller i yogaställning; den som anser att en teaterbiljett är för dyr men har råd med en antirynkkräm med trippelverkande effekt; den som anser att politiska demonstrationer är meningslösa men istället joggar genom våra stadskärnor tillsammans med tusentals andra i färgglada korvskinn – den bör inte vara förvånad när barnen får läsa Lindgren light i skolan”.

Juli Zeh förenklar och ställer friskvård i samma hörna som tankebefriad kroppskult. Den ålderdomliga uppfattningen om att intellektuella ska röka och vara fysiskt passiva är en gammal nidbild – som om intellektet skulle kunna frigöra sig från resten av kroppen.

Zeh slår hårt och glömmer att läsning per definition inte måste vara av godo. Säkert läste tidernas värsta diktatorer betydligt mer än de joggade. Alla tjänar på en frisk befolkning – allra mest individen själv. Jag är säkert inte ensam om att få mina bästa idéer just när jag springer.

Merkels och Zehs ståndpunkter behöver inte utesluta varandra, frågan är bara hur länge resurserna räcker till och vilket mål som eftersträvas. Är det den fungerande, disciplinerade och kontrollerade medborgaren, eller den fritt tänkande?  Den förra är definitivt bekvämare att handskas med – men den kan vi drillas till både genom fysisk träning och katekesläsning har det visat sig. Vi är inte fria när vi tänder en cigg.

Simmande diktator

Vilka värderingar vill vi förmedla? Hur gör vi det utan att bli sportfixerade, gå i läkemedelsindustrins ledband eller försoffas? Ett nytt koncept har utvecklats av läkare i Düsseldorf. Alla barn som går på undersökning får en teaterbiljett till ungdomsteatern Junges Schauspiel på recept.

Chefen för barnläkare i delstaten, Dr Hermann Kahl, stödjer projektet: ”Dagens ungdom lider av en akut bildningsbrist – därför måste man införa en tidig prevention”. Läkarna slår två flugor i en smäll, barnen lockas till rutinkontroller och leds vidare till kultur. ”Naturligtvis önskar vi oss att detta skapar ett livslångt beroende”, säger teaterns ledare Stefan Fischer-Fels. Det är lika bra hälsoprevention som fluorskjöljning.

Det är roligt att läsa polemiserande pamfletter som Zehs, men ännu mer givande med konstruktiva lösningar