När den polske kungens, Johan III Sobieski, rytteri – hans ”bevingade husarer” – år 1683 kom det habsburgska riket till hjälp och på bara några få timmar kunde häva den osmanska belägringen av Wien, skedde det i elfte timmen. Wien var redan på väg att falla efter en utdragen belägring.
Fram till förlusten hade det osmanska riket i stort sett obehindrat kunnat expandera på flera kontinenter och var vid denna tidpunkt också en europeisk stormakt, som omfattade nästan en fjärdedel av kontinenten. Slaget om Wien kom nu istället att bli inledningen till en mångårig Habsburgsk dominans över forna osmanska områden som Ungern och Balkan.
”Den nuvarande påven har” skriver Weekendavisen ”i både tal och skrift lovprisat turkarnas nederlag 1683 som en vändpunkt i kristendomens moderna historia”. Segern har också på olika sätt utnyttjats i det här och där starka motståndet mot Turkiets eventuella EU-medlemskap. Den tidigare EU-kommissionären Frits Bolkestein påstod till och med att Turkiets medlemskap i unionen skulle vara ”ett förräderi mot den kristna segern vid Wiens portar.”
I sin recension av Wheatcrofts bok, påpekar Bjørn Okholm Skaarup att det är en förenklad syn. ”Slaget om Wien år 1683 var en konfrontation inte bara mellan religiösa och politiska motståndare, utan också kulmen på ett flera århundraden lång konfliktfyllt grannförhållande mellan två dynastier” som båda såg sig som romarrikets rättmätiga arvtagare. ”…det fanns säkert våldsamma religiösa motsättningar, men det handlade inte om en kamp mellan Asien och Europa; redan vid 1300-talets slut bodde fler osmaner på den europeiska än på den asiatiska sidan av Bosporen”.
”Efter en flera århundraden lång historia som ärkefiender, normaliserades också förhållandena mellan Habsburgare och osmaner genom åren och under Första Världskriget stod de båda forna fienderna på samma sida, innan båda rikena föll samman kort därefter.”
”Slaget om Wien 1683 kan således ännu både brukas och missbrukas i den politiska diskursen. Inte minst därför är det välkommet att Wheatcroft har presterat en kylig och opassionerad, men samtidigt högaktuell och läsvärd genomgång av händelserna den gången.”
‣ ”But this is, all in all, a thoughtful and thought-provoking book, as well as being a crackingly good story.” – Läs också recensionen iThe Telegraph