Wallace Stevens essäbok The Necessary Angel: Essays on Reality and Imagination har haft ett stort inflytande på samtida nordamerikansk poesi. För många poeter har den fungerat som vägledning i konsten att skriva poesi i vår tid. Det gäller inte minst förra årets Nobelpristagare i litteratur Louise Glück. 2008 tilldelades hon Wallace Stevens Award.
The Necessary Angel publicerades 1951 några år före Stevens död. Boken sammanfattade hans reflektioner över poesins berättigande i den nya verklighet som var den moderna världen. Den västerländska civilisationen sprängdes i bitar på slagfälten under första världskriget. Det värdetomrum som då uppstod blev den realitet som författare, konstnärer och tänkare måste konfrontera. Idag 100 år senare brottas vi fortfarande med samma problematik.
Uppgiften som de moderna poeterna tog på sig var att finna provisoriska värden efter de meningsbärande systemens kollaps. Det gällde i synnerhet Stevens. Ett bevis på det var The Necessary Angel. Essäerna består av de föreläsningar som han höll vid olika tillfällen under 1940-talet. De präglas därför av ett direkt tilltal som dramatiserar själva tankeprocessen både på ett inspirerande och provocerande sätt
Stevens kan i en svensk samtida kontext uppfattas som provocerande när han är på det humöret. Han menar att poesi är skapad av en elit för eliten och att all konst är eskapism och att eskapism är något gott. Men om man tänker efter, skapas kultur i allmänhet och poesi i synnerhet av en elit för en elit. Folk lever sina vanliga liv och bryr sig inte så mycket om kulturskapande eller för den delen poesi. Och i vårt moderna massamhälle är eskapism något livsnödvändigt för den människa som inte vill uppslukas av kollektivism och konformism.
I detta sammanhang talar Stevens om trycket från verkligheten och att det gäller för poeten och varje konstnär att kunna motstå detta tryck. Med begreppet trycket från verkligheten avser han å ena sidan sociala och politiska skeenden, som exempelvis depressionen på 1930-talet och andra världskriget, och å andra sidan populärkulturens underhållningsindustri. Det handlar om att kunna tänka självständigt kritiskt.
I våra dagar känner vi alla av ett än större tryck från verkligheten. Och vi känner även av ett behov av eskapism. Men det finns två slags eskapism: den aktivt kreativa och den passivt narcissistiska. Det är fel enligt Stevens. Han menar att narcissism är ett uttryck för poetens personlighet. Den utgör en förutsättning för all konst. Man vet aldrig var man har Stevens. Han är skicklig på att punktera våra förutfattade meningar.
Titeln på boken The Necessary Angel säger egentligen allt om innehållet. Mottot är hämtat ur en dikt som står i samlingen The Auroras of Autumn från 1950. Det lyder:
”Jag är världens nödvändige ängel, / Eftersom, med min syn, du ser världen på nytt.” (Översättning: Bo Gustavsson)
Det är programförklaringen för de texter som sedan följer. Fantasin är den nödvändige ängel som gör det möjligt att se världen på nytt och upptäcka nya värden.
Det kan vara intressant att jämföra Stevens ängel med Rilkes ängel i Duinoelegierna. Båda ger vägledning till existensens essens. Hos Rilke är ängeln skrämmande i sin plötsliga uppenbarelse. Den befinner sig utanför människans verklighet och manar henne att fullborda sig i det transcendenta.
Hos Stevens däremot är ängeln, det vill säga fantasin, en konstitutionell del av människans natur och den ger värde åt den faktiska verkligheten. Rilkes ängel kommer utifrån i enlighet med traditionell religiös tro. Den sanna existensen finns bortom människan. Stevens ängel kommer inifrån. Människan äger i sig själv förmågan att finna den sanna existensen och det gäller då att utveckla denna dolda förmåga.
Det är den stora utmaningen – att upptäcka och utveckla den inneboende förmågan till meningsskapande som för Stevens är fantasin. Han talar om abstrahering som en förutsättning för skapandet. Vi föreställer oss världen genom bilder som abstraheras till idéer. Så fungerar vårt medvetande. Så fungerar också fantasin enligt Stevens. Han säger på ett ställe i sina essäer att vi lever i medvetandet. Därefter preciserar han att vi lever i fantasin utan att vara medvetna om det. Medvetandet om världen innebär fantasin om världen. Det vet poeten som gör det till utgångspunkt för sitt skapande. Här anspelar Stevens både på Schelling och Kant.
Stevens räknas som en av de stora engelskspråkiga modernisterna. Samtidigt är han en udda figur genom sin radikala estetisering av tillvaron. Världen är till som ett objekt för estetisk meditation. Det är en esteticering som samtidigt utgör en kunskaps- och värdeteori. Sökandet efter sanningen blir ett sökande efter mening.
Men eftersom Stevens är en modern poet som lever i modernitetens värld, är ovissheten det enda vissa. På sitt sätt tillämpar han den romantiske 1800-talspoeten John Keats idé om ”negative capability” (negativ förmåga), det vill säga att kunna befinna sig i ”ovissheter, mysterier, tvivel” och göra detta tillstånd till ett medel för skapandet och tänkandet. Sanningsproblematiken blir då en annan.
Det är en fråga som står i centrum i The Necessary Angel. Hur finner vi sanningen om våra liv? Stevens är bestämd i sitt svar: genom fantasin och konsten. Allt kulturskapande är fantasiskapande, från grottmålningarna i Altamira till modern konst och litteratur. I bokens sista essä säger han att upptäckten av den största sanningen blir upptäckten att människans sanning utgör den slutliga lösningen på allting. Det låter hoppfullt i en tid när människans sanning tycks innebära den slutgiltiga förintelsen av allting.
Vi får hoppas att den nödvändige ängeln leder oss rätt. Stevens menar att poetens uppgift är att hjälpa människor att leva sina liv. Det är speciellt svårt i det moderna samhället. Hur hjälper då poeten människor att leva sina liv?
Det sker då poeten gör sin fantasi till deras fantasi genom att ge uttryck åt den högsta fiktionen, ett centralt begrepp hos Stevens. Det sammanfattar hans poetiska myt om den autentiska existensen. Han diskuterar detta begrepp i diktsviten Notes Toward a Supreme Fiction.
Vad det handlar om är att genom poesin uppfinna värden och idéer som ger livet mening. Att det rör sig om en fiktion betonar att den är en produkt av fantasin och därför på sätt och vis illusorisk. Men enligt Stevens innebär fantasins skapelser den enda sanna verklighet vi kan lära känna.
Han är något så ovanligt som en modern poet som skriver lärodikter för vår tid. Han försöker då besvara frågan hur vi ska leva i modernitetens krisartade och konfliktfyllda värld. Därför är essäerna i The Necessary Angel särskilt aktuella, eftersom just den frågan har blivit vår tids ödesfråga.