Än dansar de gamla tyska elefanterna! Enzensberger, Grass, Walser och Wolf håller ännu ett stadigt tag om sina pennor, liksom 82-åringen Siegfried Lenz.
Hans senaste bok, novellen Schweigeminute, utmärks av det slags subtila kvalitativa egenskaper som kännetecknar de erfarna författarskap som aldrig låter sin syn på människans och världens mysterium grumlas av desillusion och rutin.
Schweigeminutes drygt hundra sidor långa berättelse om den lika intensiva som förstulna kärlekshistorien mellan en manlig gymnasieelev och hans engelsklärarinna under ett sommarlov i en liten stad vid Östersjökusten ”för många år sedan”, präglas hur som helst av en oemotståndlig och hudlös närhet i gestaltningen, och av en inkännande diskretion och emotionell precision som kommer att göra den till en framtida klassiker bland litterära kärleksskildringar.
Det är en övertygande och melankolisk skildring av ett romantiskt möte i det begynnande vuxenlivets elektrifierade gränsland mellan det kyska och det erotiska, mellan gränslös närvaro och plötslig död.
© Martin Lagerholm