Rom, söndag

Trajanusbågen, Benevento

Kejsar Trajanus triumfbåge, Benevento

Av ÅKE MALM

Egentligen hade jag tänkt att jobba vidare på mitt projekt med historisk bakgrund idag.

Men verkligheten och nutiden tränger sig på. Det vore hänsynslöst att tvinga Dixikonbloggens läsare att inte vara informerade om de senaste timmarnas utveckling. Naturligtvis står Silvio Berlusconi i centrum.

Och som alltid försöker jag göra så noggranna översättningar som möjligt av hans framfart framför mikrofonerna så att alla läsare skall ha tillgång till det fullständiga materialet.

Alltså i morse var Silvio i Benevento på den traditionella festen anordnad av lokalavdelningen av hans parti PdL i Benevento.

Jag har utgått från tre tidningars sammanfattning och lyssnat på referatet som sändes i SkyTG24.

–          Jag tror inte att det kan anses som normalt att alla riktar smädeord, ärekränkande omdömen och infama beskyllningar mot konseljpresidentämbetet (= premiärministern). Inte när det gäller en premiärminister som valts direkt av italienska folket. Som t ex när domarkåren (la magistratura) kallar honom skojare (buffone) och sedan förklarar att det var ett studentikost skämt (una goliardata).
–          Enligt mina undersökningar är 68 procent av opinionen bakom mig. De anklagelser jag sett i italiensk och utländsk press de senaste veckorna är anklagelser som inte bara smutskastar (sputtanano) premiärministern utan hela vår demokrati och vårt land, våra produkter. Tvärtom bör de utländska tidningarna framföra en bild av det starka och vackra Italien – inte den förorenade bild av allt det tidningarna skrivit om dessa veckor.
–          Det finns utländska tidningar, understödda av italiensk press, som framför absurda anklagelser, löjliga, som skadar bilden av Italien utomlands.
–          Reformen av straffprocessen är nästan färdig. Dess grundprincip är att det måste finnas en absolut skiljemur mellan åklagare och domare. (En gammal tanke hos B. Det kan finnas risk, brukar han hävda,  att en person kan ställas inför en domare som också har varit utredande åklagare av hans fall. En omständighet ingen någonsin har lyckats påvisa. I själva verket vill han ställa åklagarna under regeringens kontroll). Dessutom måste det bli ordning på telefonavlyssningarna. I framtiden skall dessa tillåtas endast i händelse av mycket allvarliga brott. (En hädelse i ett maffiaberoende land som Italien. Alla de senaste gripandena av maffiabossar har kunnat ske på grundval av information som polisen fått genom telefonavlyssningar. Men problemet är förstås att den vägen har också trafiken med escorts mellan Bari och Palazzo Grazioli uppdagats).
–          Konstitutionsdomstolen är illojal eftersom man nu underkänt det som var riktigt när Lodo Schifano behandlades. Det kan inte vara vettigt att parlamentet uppehåller sig i månader kring diskussionerna om en lag som sedan underkänns av författningsdomstolen.
–          Partito Democratico – Idag står vi inför en opposition som vi inte vad den är för något. I varje fall har den ingenting att göra med namnet ”demokratisk”. Där finns fortfarande de gamla kommunisterna och dom tror inte på demokratin. Dessutom är det ett parti som har som outsider tidningen l’Espressos förläggare. Tidningar som Repubblica och l’Espresso har startat en kampanj med attacker mot premiärministern i avsikt att försvaga honom med en ”character assassination”, en operation som fortfarande är i full gång och som innebär en stor prestigeförlust utomlands eftersom alla utländska tidningar apar efter.

Avslutningsvis så ett förtäckt hot – något som i detta land brukar kallas för en ”maffialiknande varning”. Det handlar om civilprocessen kring Lodo Mondadori där Fininvest dömts att betala 750 miljoner euro. Berlusconis ord: ”Det finns en civilprocess i gång som har anförtrotts en domare. Om honom kommer ni att få höra ett och annat (delle belle…).

Vad kan man nu säga om detta? Att kärleken från hans anhängare är lika stark som tidigare. Men att det nu börjar bli vanligare att höra protester och kritik mot honom även under dessa stormöten. Att fortfarande komma körande med gamla kommunister när det gäller PD är ganska fantasilöst när det gäller ett parti som i veckor haft en förkongress igång, där 450.000 partimedlemmar röstat. Som 25 oktober organiserar en landsomfattande folkomröstning av alla intresserade och man räknar med att kanske 2-2,5 miljoner kommer att delta.

I synnerhet från ett parti som väl egentligen aldrig hållit en riktig kongress.

Pier Luigi Bersani

Pier Luigi Bersani

Sedan hör det till saken att PD:s mekanism att utse ny partiledare har sina märkliga konsekvenser. Pier Luigi Bersani, tidigare Romano Prodis ekonomiminister, en trygg emilianare, har fått nästan 57 proc  av rösterna bland medlemmarna. Den tidigare kristdemokraten Dario Franceschini fick 36 proc och den världsberömde kirurgen och levertransplantationsexperten Ignazio Marino nådde nästan 8 procent.

Idag har det varit nationalkonvent här i Rom och alla tre kandidaterna har fått utveckla sina program och förhoppningar inför ett par tusen delegater. Men det verkliga kraftprovet blir alltså 25 oktober. Om någon av kandidaterna får mer än 50 proc är han direkt ny partiledare – oavsett hur rösterna föll ute i partisektionerna.

En italiensk version av de amerikanska primärvalen – alltså.

Åke Malm

1 kommentar

  1. Svante Svensson says:

    Tänk vad man lär sig av att läsa Åke Malm!
    Tack!

Kommentera: