Roberto Saviano – Zero Zero Zero

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

AV ÅKE MALM

När superstjärnan Roberto Saviano kommer till Bari eller Napoli för att presentera sin första bok efter världssuccén Gomorra märks det. Polisen sätter upp kravallstaket. Tusentals hängivna läsare fyller gatorna framför Feltrinellis bokvaruhus. Många har redan ZeroZeroZero i handen, beredda att få den signerad av författaren själv. Så kommer han då, lyfter armarna över huvudet i en segergest. Kliar sig som vanligt nervöst i nacken som bara den medfött blyge behöver göra.

Vid det här laget är han verkligen en kändis i värdsformat. Tillsammans med TV-stjärnan och presentatören Fabio Fazio har han framträtt i rader av TV-program. Han är den som vet mest och säljer bäst i ämnet Maffia.

ZeroZeroZero, eller Triple Zero var knarkspanarnas egen kod för Salvatore Mancuso, ledare för de paramilitära colombianska knarkkrigarna. Han är en av Savianos huvudpersoner i denna bok som han blev färdig med sju år efter Gomorra. Mancuso var inte bara en big boss i Colombia, han hade kontroll över en stor del av världens knarktrafik. Det handlar om kokain, en vara som omsätter 300 miljarder dollar om året. En vara som enligt vad den italienske diplomaten Antonio Maria Costa, chef för FN:s knarkbyrå, (United Nations Office on Drugs and Crime) hävdade 2008, räddade det europeiska banksystemet undan en närmast total krasch.

Roberto Saviano följer kokainet som ekonomisk faktor på världsmarknaden. Han har själv berättat hur historien kröp på honom när han under falskt namn levde ett halvår i New York – ”den lyckligaste perioden i mitt liv”, har han berättat. Äntligen kunde han leva ett närmast normalt liv under namnet David Dannon. ”Jag kunde röra mig fritt, gå på teater eller äta en pizza”, utan att ständigt ha livvakterna med mig”. Han är ett stort tack skyldig David Dannon. Det står i den långa tacklistan i slutet av boken.

Sedan Gomorra lever Saviano med livvakter runt om sig, 24 timmar om dygnet. Han har hotats till livet av de medlemmar i den napolitanska camorran, han avslöjade i sin bok. För han inte bara beskrev hur deras affärer gick till, vilka som var inblandade och vilket rättshaveri knarkhandeln för med sig. Han berättade också om i casalesis ynkedom som människor. Den banala jakten på rikedomar i kitschformat, badkaren i form av jättesnäckor och de guldfärgade kranarna i badrummen. Den beskrivningen var en medveten utmaning, en fläck på bossarnas anseende i deras speciella värld. Den kan tvättas bara med att Saviano får sota för sin djärvhet med döden. Alltså står karabinjärerna där i bakgrunden även inne i TV-studierna eller organiserar hans gömställen dag för dag. De utgör hans eget fängelse.

Det lär inte bli bättre nu sedan ZeroZeroZero kommit ut. Roberto Saviano har letat upp hundratals berättelser ur rättsprotokoll från domstolar i Mexiko och Colombia. Med berättarens entusiasm har han vaskat fram historier om hur kokainet blev en av de stora råvarorna i världsekonomin. Och att så verkligen är fallet går det inte att freda sig mot, det hamras obönhörligt in sida efter sida i boken.

Som den skruv som hamrades in i huvudet på DEA-agenten Kiki Camarena och som sedan långsamt skruvades ned i hans hjärna för att han skulle berätta om sina kontakter. En tortyr så bestialisk att den bara kan förklaras med kravet från knarkbossarna att ha total kontroll över sina organisationer. En polis som nästlar sig in i deras nätverk är ett hot som måste undanskaffas på ett sätt som väcker skräck hos alla. Och sådana berättelser finns det hundratals av i ZeroZeroZero. De fyller läsarens medvetenhet och tvingar honom att betrakta den här världen.

Roberto Saviano är effektiv i sitt berättande. Hans språk är enkelt och rakt på sak. Han leder sina läsare in i den logik som är knarkhandlarnas – men också de stora bankernas, finansinstitutens och skatteparadisens. Ur detta finns bara en utväg, hävdar Roberto Saviano – att släppa knarket fritt. 48 timmar senare skulle priserna ha rasat i botten och smugglare och torterare tvingats se sig om efter en ny sysselsättning. En sådan lösning skulle dock medföra sådana oändliga sociala katastrofer att det knappast är troligt att den någonsin kommer att förverkligas.

____________

Kommentera: