Vem reagerar längre för nyheterna om drunknade båtflyktingar? Vad vet vi egentligen om vad som händer när 10.000-tals flyktingar drar genom Niger och Libyens öknar på väg mot drömmen om ett drägligt liv i Europa? Nu kan ingen säga längre att vi inte visste.
l’Espressoreporten Fabrizio Gatti har skrivit en wallraffare som slår alla föregångare. Det är en heroisk uppgift han tagit på sig: att själv följa flyktingarnas väg från Dakar i Senegal via öknar och savanner i Mali, Burkina Fasso, Niger och Libyen. Ett reportageuppdrag som gör honom till Bilal, en kurdisk flykting, när han bränner sina egna id-handlingar.
100-tals människoöden berättas, ett minut för minutreportage där skriande orättvisor och övergrepp skildras. En läsning som vrider om magen, som klart och rakt på sak beskriver västvärldens dubbelmoral.
12 procent av människorna som lämnar Libyens och Tunisiens kuster för att i gamla vrak försöka ta sig till Europa via Italien, kommer aldrig fram. 12 procent – betyder att 22 av de 182 som står på detta lastbilsflak, kommer att dö. Men skulle vi på flaket klara oss kommer istället 44 att dö på nästa, funderar Bilal.
Åke Malm
‣ Boken har också uppmärksammats av Margareta Zetterström i en artikel Under strecket i SvD den 12 december 2008: ”En gastkramande skildring av en av vår tids stora folkvandringar, den ström av desperata afrikaner som riskerar livet /…/ för att försöka ta sig in i Europa. /…/ Precis som Saviano är Gatti en /…/ stor litterär begåvning med känsla för språk och stil.” – Läs hela hennes artikel här