I denna antologi, redigerad av Alain Vircondolet, framstår Saint Exupéry som en engagerad författare och bokens bidrag, som också rymmer kritiska blickar och en välgörande distanserad hållning, ger sammantagna inte bara en rikare och mer nyanserad bild av det dubbelbottnade och mångtydiga i hans verk än den man haft tidigare utan tydliggör också romanernas tematiska enhet.
 
Antoine de Saint Exupérys namn har levt vidare främst genom den filosofiska sagan Le Petit Prince (1943), en av det franska språkets mest översatta och lästa böcker. Den vemodiga berättelsen om en liten prins, som faller ned från en asteroid till jorden, har blivit en storsäljare. Varje år säljs den världen över i mer än en miljon exemplar, och den har också bearbetats för olika medier såsom teater, balett och opera.

Men efter Saint Exupérys bortgång 1944 dröjde det inte länge förrän han förflyttades från den litterära sfären för att istället ges en plats i den militära heroismens historia. Hans namn förknippades med den modige piloten, och författaren hyllades i första hand för sina insatser som stridsflygare under andra världskriget. Hans tragiska och för tidiga död vid fyrtiofyra års ålder i samband med en spaningsflygning utanför Korsika gav upphov till en seglivad mytbildning.
Saint Exupéry har således inte räknats till Frankrikes litterära elit. Han har inte haft någon framträdande plats på universiteten och i forskarvärlden, och sällan nämnts i skolans läroböcker i fransk litteratur. Författarens skönlitterära verk blev uteslutna från den litterära kanon. Han kom heller aldrig att räknas in i den grupp av intellektuella och engagerade författare, däribland Jean Paul Sartre och Albert Camus, som under krigsåren tog avstånd från nazismen. En förklaring är att Saint Exupéry efter sin död snart kom att betraktas som reaktionär och konservativ, en man som satte ordning, auktoritet och moral högt. Det var en hållning som rimmade illa med ideologin under 1960-talet. Han anklagades för att vara anhängare till Pétain och Vichyregimen, vilket hade sin grund i hans uttalade misstro mot de Gaulle. Saint-Exupéry ogillade de diktatoriska drag han tyckte sig se hos de Gaulle.
Som författare har han utan tvekan marginaliserats. Det anser Alain Vircondelet, författare och universitetslärare, som tidigare gett ut flera biografier över framstående franska författare, bland andra Albert Camus, Marguerite Duras, Blaise Pascal och Françoise Sagan. I sin antologi Renaissance de Saint Exupéry. Le pilote – L’écrivain – L’homme (Écriture, 2016), där tjugosex olika skribenter medverkar, vill Vircondelet visa att det är dags att lyfta fram Saint Exupéry som en modern författare med en stark, visionär kraft, en författare vars budskap är giltigt också för vår tid.
Redan 2013 utkom Vircondelet med biografin Saint Exupéry, Histoires d’une vie (Flammarion, 191 s), ett praktverk som publicerades sjuttio år efter publiceringen av Le Petit Prince. Boken, illustrerad med Saint Exupérys egna akvareller, utgavs först i USA och två år senare, 1945, i Frankrike.
I Renaissance de Saint Exupéry medverkar såväl historiker och författare som litteraturvetare och psykoanalytiker. Antologins artiklar täcker således flera områden och ger en mångfasetterad bild av den komplexe Saint Exupéry som människa, författare och flygare. Hans romaner är alla inspirerade av hans liv som pilot och krigsflygare. Flygandet och skrivandet var för honom tätt förbundna. ”Flyga eller skriva, det är för mig ett och detsamma”, uttryckte han det. Men hans verk kan för den skull inte betecknas som självbiografiskt. Saint Exupéry var en mångsysslare. Han målade och var intresserad av både matematik och filosofi. Under 1930-talet arbetade han som journalist och gjorde reportageresor till Vietnam, Sovjetunionen och Spanien. Hans skildringar av spanska inbördeskrigets fasor är lysande texter. De återger inte bara krigets hemskheter utan uttrycker även Saint-Exupérys livsfilosofi, hans tro på humanism och människohjärtats godhet samt hans avståndstagande från all sekterism och fanatism. I ett av antologins avsnitt studeras Saint Exupérys journalistiska verksamhet. Ett annat behandlar Saint Exupéry och filmen. Flera av hans romaner har filmatiserats.
I det inledande avsnittet diskuteras barndomens betydelse. Saint-Exupéry, född 1900 i en adelsfamilj i Lyon, hade en trygg och lycklig barndom, trots att fadern dog redan 1904 i en tågolycka och lämnade modern ensam med ansvar för fem barns uppfostran. Även en bror avled i unga år. Dessa båda dödsfall gav Saint-Exupéry en känsla av brist och saknad som kom att prägla hans liv. Hans behov av kärlek och bekräftelse var enormt. Med sin mor utvecklade han en varm och nära relation, och de bägge brevväxlade regelbundet.

Amazon läsa ett utdrag ur boken
En utgåva av deras korrespondens åren 1910–44 publicerades 1955 med titeln Lettres à sa mère. Den starka kärleken till modern och barndomen gjorde att Saint Exupéry aldrig riktigt kunde leva i nuet. Den försvårade också hans förhållanden med andra kvinnor.
I de jesuitskolor där den unge Saint Exupéry studerade mötte han en hård disciplin och en instängdhet som han hade svårt att komma till rätta med. Han vantrivdes och fick inga lysande betyg. Här grundlades kanske hans behov av att frigöra sig från tillvarons konformism. Efter att ha gjort sin värnplikt inom flyget knöts han 1926 till företaget Latécoère som senare blev Aéropostale. Där hade han ansvar för postförsändelserna från Frankrike till Senegal. Senare blev han stationerad i Argentina och fick vara med om den expansion av flygnätet som då inleddes. Flygets utveckling ledde också till att det blev ett frekvent motiv i litteraturen. Genren flygromaner föddes, och där är Saint Exupéry ett framträdande namn. Hans romaner skiljer sig dock från flertalet genom att de under en spännande yta handlar om existentiella frågor, om människans eviga drömmar, längtan och ensamhet.
Flygningen hade således för Saint Exupéry också en symbolisk funktion och dess roll för författaren behandlas ingående i flera av antologins artiklar. Med sitt flygplan kunde han fly undan jordelivets begränsningar och befria sig från dess tvång. Flygandet såväl som skrivandet var för honom även en inre resa, ett sökande efter Graal. Romanen Terre des hommes (1939) är i detta sammanhang viktig, då det där visas hur man genom flygningen kommer närmare mänsklighetens stora mysterier. För denna roman tilldelades Saint Exupéry Franska akademiens stora pris.
I Vol de nuit (1931) skildras inte bara nattens mörker. Också flygarens eget inre mörker utforskas. Romanen behandlar livets osäkerhet, samhällets förtryck och människans flockinstinkt. Samtidigt betonas som så ofta i Saint Exupérys verk kamratskapets betydelse och vikten av solidaritet och sammanhållning. Vol de nuit blev en stor försäljningsframgång, renderade författaren Prix Fémina och filmades med Clark Gable i huvudrollen.
I flera av antologins artiklar dras intressanta paralleller mellan Saint Exupéry och Marcel Proust, bland annat beträffande författarnas starka bindning till modern och deras ständiga längtan tillbaka till barndomen, till den förlorade tiden. Dessutom undersöker båda författarna i sina verk existentiella frågor om livets mening, och de hade bägge ett stort intresse för tekniken. Men i fråga om den språkliga utformningen skiljer de sig åt. Saint Exupérys raka, torra och sparsmakade stil har ingen likhet med Prousts långa, snirkliga meningar som böljar fram över boksidorna. Men den förre var ytterst stilmedveten. Han skrev om i det oändliga. Ofta arbetade han med upprepningar, vilket bidrog till att förläna språket en lyriks musikalitet.
Men Renaissance de Saint Exupéry är ingen enögd hyllningsskrift. Här finns hos flera skribenter en kritisk blick och en välgörande distanserad hållning. Sammantaget ger de olika bidragen en rikare och mer nyanserad bild av Saint Exupéry än man tidigare haft. Det dubbelbottnade och mångtydiga i hans verk tydliggörs liksom romanernas tematiska enhet. Också författarens egen livssituation under krigsåren och hans politiska hållning såsom den framträder i romanerna tas upp. Saint Exupéry var en engagerad författare i lika hög grad som Sartre och Camus.