Om urvattnet, telefonavlyssning och Santa Manuela

bild

Bossi med urvattnet

Av ÅKE MALM

Tidningsläsaren i Rom med omnejd kastas idag mellan tragedi, komedi och det tragikomiska.

Låt oss ta det komiska först. Än en gång organiserade Lega Nord igår sin pilgrimsfärd till Padanias ursprung. Än en gång lyfte Umberto Bossi triumferande ampullen med vattnet från Pos urkälla på sluttningen av det 3.841 meter höga Monviso i Piemonte.

Den svårt handikappade Lega Nord-grundaren (hjärnblödning och armbrott efter ett fall i hemmet) bars fram till platsen där Padanias mystiska fluidum bryter fram ur berget. Han hade mötts av 100 borgmästare, hans tidigare väljare, som protesterade mot regeringens sparpaket. Bossi svarade med den replik som inte kräver användning av hans svårt skadade talcentrum: ett rest långfinger mot kritikerna åtföljt av ett frammuttrat: ”Cornuti”.

Den politiska debatten kämpar vidare på högsta nivå.

Men ett par andra repliker finns idag citerade i tidningarnas reportage från Monviso. En gäller Bossis svar på en fråga om regeringen orkar kämpa vidare till ordinarie förfallodatum: 2013?

Det verkar väldigt långt borta, blev svaret.

Resultat: samtliga tidningar förkunnar att Bossi emotser ett nyval nästa år.

”Och vad tycker Bossi om att Berlusconi inte ställer upp när åklagarna kallar till förhör”?

Beato lui – han sparar en massa tid…

Lega Nords gröna garde höjer sitt stridsrop:

Secessione, secessione – utbrytning, det gamla kravet att Padania skall bryta sig ut ur Italien och göra sig självständigt. Bossi svarar:

Alla vet vi att Italien håller på att gå under. Det enda riktiga alternativet är Padania.

Men han sätter ingen tidpunkt för när denna utbrytning skall äga rum.

Sedan följer ett nytt inslag i riten. Med sin ännu tämligen friska arm lyfter han ampullen, som en ung flicka fyllt med vatten, och stänker dess innehåll ut över församlingen. Månne har hans ofta omtalade keltiska rit hämtat inspiration från kyrkans – den katolska – användning av vigvatten?

Idag förs enligt traditionen ampullen längs floden Po till Venedig där traditionen bjuder på ett nytt tal av Bossi och sedan den andlöst gripande ceremonin när ampullens rena vatten hälls ut och blandas i lagunens något mindre kristallklara innehåll.

En mera dialektisk debatttyp finner man på Corriere della Seras förstasida där Pierluigi Battista hävdar att en regeringschef som valts av folket måste respekteras. Men han måste också göra sig respekterad – varje dag. Vanligt bondförnuft säger att en regering som döljer sina kontraster med att slå rekord i förtroendeomröstningar i själva verket är en splittrad regering. Även om den genomfört en historiskt kraftfull budgetförstärkning, är dess väljare förvirrade och osäkra när de ser partiernas ledare låsa in sig i sitt fort och inte lyssna på väljarna.

Battista understryker vidare att högerväljarna inte har fel när de uppfattar Berlusconi som måltavla för en åklagarinstitution som är förhäxad av Berlusconi och drömmer om att lyckas kasta ut honom från regeringspalatset, Palazzo Chigi. Han uppmanar politikerna att reagera och finna alternativ till den politiska ledningen – annars är det uppenbart att regeringen kommer att gå under inför åklagarnas angrepp.

Jag citerar Battista för han är en typisk representant för de italienska media som håller sig till mitten, som alltid fördelar kritiken mellan blocken och inte väjer för att använda Berlusconis egna argument mot åklagarna.

Det finns noga räknat 100.000 anledningar till varför Battista vädjar om ett byte på regeringsnivå. 100.000 inspelade telefonsamtal som resulterat i 3.500 sidor med utskrivna samtal – och då har samtal som inte har någon straffrättslig inverkan valts bort.

De senaste dagarna har tidningarna publicerat sida upp och sida ned med utdrag ur dessa utskrifter. Dessa härrörde under veckan först från åklagarmyndigheten i Neapel och sedan, från och med igår, från dess kollegor i Bari. En förbluffande läsning.

Huvudpersonerna är Giampi Tarantino, företagare i protesbranschen i Bari och högste ansvarig för att ragga tjejer till regeringschefens nattliga partys. Han anklagas för att ha utövat utpressning mot Berlusconi som för att hålla honom tyst betalat ut ca 850.000 euro. Detta gör Berlusconi till den förfördelade parten och därför kräver nu åklagarna att han skall ställa upp som vittne.

Ett 40-tal damer som uppfyllde chefens krav har deltagit i övningarna: inte för långa, ganska magra men med ansenliga bröstmått. De har tillhållits att inte klä sig i högklackat, att ha korta svarta klänningar och vara beredda på allt. Tarantino är egentligen kokainberoende och arbetade för Berlusconi i avsikt att bredda sitt företagsimperium. Inte bara med proteser i framtiden utan med riktigt stora försvarsprojekt i 238-miljoner euronivån. Åklagarna säger rakt ut att han har inlett tjejerna i prostitution för att skaffa sig egna fördelar.

Tarantino skaffade fram damerna, betalade dem frikostigt och hoppades få pengarna igen mångfaldigt när den stora planen, i vilken statliga försvarsindustrin Finmeccanica spelade en avgörande roll, gick i mål.

Efter att ha läst utskrifterna är det lätt att förstå hur Berlusconis förra hustru, Veronica, förklarade honom vara en sjuk man. I tidningarna idag talas det om hans tvångsnevros, hans sexuella besatthet som får honom att skryta dagen efter ett lyckat party. Även damernas åsikter finns på band och är utskrivna. De verkar inte riktigt dela hans uppfattning.

bild

Berlusconi och Merkel

Bland utskrifterna finns också rader med omdömen om kollegorna i politiken. Bland dessa märks orden Bildzeitung gjorde stor rubrik på häromdagen: Hat Berlusconi unsere Kanzlerin „aufs Vulgärste“ beleidigt?

Engelska media hängde på omedelbart. Guardian citerar Independent och får fram fulla storyn genom att gå till en läsarblogg.

I sammanhanget kan också nämnas att den verkliga hjältinnan idag är Manuela Arcuri SOM SA NEJ!.Trots en lång rad samtal med Tarantino gick hon inte med på att ställa upp hos Berlusconi. Inte ens om hon erbjöds att få presentera San Remofestivalen, Italiens schlagerevenemang varje år. Bloggar och kommentarer svämmar nu över med glada tillrop: Manuela santa subito! – Manuela helgon bums!

Berlusconi själv svarar idag i ett brev som publiceras av Il Foglio.

Jag ger inte upp, ”lovar han. Och fortsätter: ”Det är sant att om jag uppfört mig som tidningarna beskriver så hade det varit en skandal. Men det har jag faktiskt inte. Som jag sagt så många gånger förut – jag har aldrig gjort någonting som jag måst skämmas för. Ingen politiker har någonsin utsatts för en sådan aggression som jag har fått utstå i media och av åklagarmyndigheter. Detta är oacceptabelt”, menar han.

Detta är orsaken till att han vill få igenom en lag som förbjuder tidningarna att publicera utskrifter av telefonavlyssningar. Men enligt uppgift har president Giorgio Napolitano sagt nej till ett dekret i den frågan. Så nu försöker Berlusconi sätta munkavle på pressen, något den själv kallar manövern, genom att tvinga parlamentet att hastigt införa en ny lag i ämnet.

Under tiden har han avbokat en resa till USA för förhandlingar på högsta nivå. På måndag har han lovat inställa sig i Milanotribunalen för processen som gäller hur han anklagas för att ha mutat den engelske advokaten David Mills. En historia jag tidigare behandlat.

Kommentera: