I Antony Beevors mäktiga bok (1998) om slaget vid Stalingrad finns en bild som visar några tyska infanterister under förflyttning. De är unga, flera ler mot fotografen, det ser ut att vara varmt, solen skiner och de går barhuvade. En av dem har solglasögon och en fin scarf runt halsen. Det var för sjuttio år sedan, i juli månad sommaren 1942. De utgjorde en liten truppavdelning i ett gigantiskt krigsföretag och de marscherade mot sin undergång. I september skulle de sättas in i striderna vid Stalingrad mot sovjetiska stridskrafter som skulle visa sig vara dem övermäktiga. När julhelgen kom var hela den tyska sjätte armén, med sina rumänska allierade, innesluten ”im Kessel” (kitteln, grytan). I januari 1943 kapitulerade fältmarskalken Friedrich von Paulus. Av en armé bestående av 300 000 man överlevde 90 000 som fördes till sovjetiska fångläger där de flesta sedan dog av sina umbäranden. Bara 5 000 kunde så småningom återvända hem. Även på den sovjetiska sidan var förlusterna i människoliv oerhörda.
Norr om Stalingrad var den 16:e tyska pansardivisionen förlagd. En av dess läkare hette Kurt Reuber. Om denne kan man läsa i Die Stalingrad-Madonna. Das Werk Kurt Reubers als Dokument der Versöhnung, en fin liten samlingsvolym redigerad av biskopen Martin Kruse. Reuber var född 1906. I ungdomen var han religiöst intresserad och bedrev studier i teologi och kom då i kontakt med Albert Schweitzer. Han utbildade sig därefter till läkare. Intresserad av konst hade han lärt känna konstnärer och blev själv en mycket skicklig konstutövare. I boken som ägnats honom återges flera fängslande och uttrycksfulla porträtt.
Efter en sista, kort permissionsresa till Tyskland återvände Kurt Reuber till Stalingrad två dagar innan den 6:e armén var helt instängd ”im Kessel”. Bakom ett förhänge i en sjukhusbunker hade han ett litet krypin med en fältsäng, ett bord och en stol. Inför julafton 1942 tecknade han där med träkol en bild av Madonnan med Jesusbarnet på baksidan av en rysk karta (105×80 cm), det enda papper som stod till buds. Arbetet med bilden stördes av artillerield och granatbeskjutning. På julafton sattes bilden upp på bunkerväggen över ett tänt ljus och Reuber berättar i ett brev till hustrun om hur andaktsfulla hans kamrater var inför Madonnabilden. Bunkern blev ett kapell. Han beskriver sin Madonnabild och förklarar vad han velat uttrycka:
”Das Bild ist so: Kind und Mutterkopf zueinandergeneigt, von einem grossen Tuch umschlossen. […] Mir kamen die johanneischen Worte: Licht, Leben, Liebe. Was soll ich dazu noch sagen? Wenn man unsere Lage bedenkt, in der Dunkelheit, von Tod und Haß umgeben – und unsere Sehnsucht nach Licht, Leben, Liebe, die so unendlich groß ist in jedem von uns!”
En sårad soldat tog med sig bilden till Tyskland i det sista transportplan som kunde lämna Stalingrad. Stalingrad-Madonnan, som förvarats av Reubers efterlevande, fick sin nuvarande placering i en nybyggd del av Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche i Berlin vid en högtidlig invigning 1983. (Kopior återfinns i den rysk-ortodoxa katedralen i Volgograd och i den anglikanska katedralen i Coventry.) Många är de besökare, av olika nationalitet, tro och övertygelse, som tysta, gripna och andaktsfulla, stått inför Reubers kolteckning som, med tanke på de yttre omständigheterna för dess tillkomst, har ett så innerligt och fridfullt budskap. Bokens redaktör, biskopen Martin Kruse, undrar i sitt förord över varför bilden gör ett så starkt intryck på betraktaren. Han citerar några rader i Psaltaren 23 som på tyska lyder: Und ob ich schon wanderte im finstern Tal, fürchte ich kein Unglück; denn du bist bei mir. I svenska Läkartidningen 2010 skrev Peter M Nilsson: ”Än idag utstrålar bilden en innerlighet och en önskan om fred och trygghet i mörker och nöd som inte lämnar någon oberörd”.
Efter kapitulationen i januari 1943 fördes Reuber till krigsfångelägret i Jelabuga där han dukade under för sjukdom och svält i januari 1944, trettioåtta år gammal. Inför julen 1943 hade han tecknat en annan, mindre känd, madonnabild som också finns bevarad. En frigiven medfånge kunde ta den bilden med sig till Tyskland. Den är mörkare och sorgsnare, känd som ”die Gefangenen-Madonna”. Även den gången återgav Reuber de tre orden Licht, Leben och Liebe, de tre nyckelorden i Johannesevangeliet.