9 April 1940. Tyska soldater i Haderslev

Klaus Rifbjerg – Besat

Besat, som blev Klaus Rifbjergs sista bok, kom påpassligt ut på dagen sjuttiofem år efter början på besættelsen, tyskarnas fem år långa ockupation av Danmark. Den 9 april 1940 var Klaus Rifbjerg drygt åtta år gammal, och alltså tretton när befrielsen kom. Hans eidetiska minnen från kriget dyker upp på många håll i hans väldiga författarskap, så också i dessa fyra långa noveller och fem korta interfolierande texter: mörkläggningsgardinernas glipor, spårvagnarnas rasslande, de svarta cyklarnas vitmålade bakskärmar, dammet från säckarna med brunkol som släpas ner i pannrummet…

Klicka på omslaget för att komma til bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma til bokhandeln

I den första novellen firar man farmors nittioårsdag, och man känner igen åtskilligt från festen i en ”pæn familie” i romanen ”Billedet” från 1998. Farmors schäfer med munkorgen skrämmer sexåringen, men riktigt rädd blir han först när luftvärnssirenerna tjuter. Jag minns samma rädsla på gränsen till ångest när jag var i samma ålder några år senare och hesa fredrik testades varje måndag exakt klockan tre, under det kalla krigets mest bottenfrusna skede början av 1950-talet.

Den aningen fantasilöse familjefadern i följande berättelse är stolt över sin vältrimmade mustasch. Han är en plikttrogen man med fasta åsikter om den röda faran från bolsjevikerna och anser att Hitler har skapat ordning och reda i grannlandet söderut medan Stalin är en buse. Men den åsikten behåller han för sig själv tills han råkar tala bredvid mun bland antinazistiska släktingar och vänner. Slutet har man anat alltifrån han stod framför spegeln och ansade sin mustasch – den faller, liksom hans politiska illusioner.

Om gubbarna som släpar kol i inledningsvinjetten kan påminna om kolbärarna vid stranden av Medelhavet i Strindbergs ”Ett drömspel” så kommer man när man läser bokens längsta novell att tänka på ”The Killers”, Hemingways berömda historia om en man som fatalistiskt inväntar sina mördare. Rifbjergs ligister vet vad som väntar under ockupationens sista dagar men far fram desto våldsammare. De stjäl en läkares Horch, tvingar genom att vifta med sina k-pistar till sig ransonerad bensin, och skjuter ihjäl ett par män som väcker deras misshag (några av sidorna kunde gälla likvideringen av Kaj Munk) och våldför sig på en stackars prostituerad.

En dokumentär från Post & Tele Museum om avlyssningen och övervakningen under kriget

Man känner igen sig från den våldsamma filmen Flammen og citronen, om motståndsynglingar som löper amok. Gänget som här vill rädda sina skinn försöker framstå som motståndsmän under besættelsens förvirrade slutskede. Men de är hipos (en förkortning av Hilfspolizei), de avskydda medlöparna som har cynismen och mördarvanan inne efter att ha varit med vid tyskarna framfart på östfronten, vid Djnepr. Det är en utomordentligt skickigt rekonstruktion av vad som hände (eller kunde ha hänt) under de tidiga vårdagarna 1945, och samtidigt deprimerande sjaskigt.

Den sista novellen, ”Butterfly”, har också den en bärande symbol, men i stället för en mustasch den fluga som ämbetsmannen ser till sitter rakt innan han cyklar till sitt verk varje morgon. Den hamnar förstås ordentligt på sned innan historien är slut. Tiden är åtskilliga år efteråt, fast med en tillbakablick till kriget då hans hustru träffade trevliga engelska officerare. Nu har den nya tiden hunnit ifatt hans arbetsplats, datorer installeras och med dem printers som får sin betydelse för det inte särskilt rumsrena slutet på historien (jag kan tänka mig att danska recensenter tar till det tvetydiga ordet ”knaldeffekt”).

Sammanfattningsvis kan sägas att Klaus Rifbjerg i dessa sista berättelser stod på höjden av sitt kunnande, hans språkbehärskning är som alltid bländande skicklig, och hans inlevelseförmåga uppdriven intill identifikation med de fiktiva gestalterna. För övrigt är det nog troligt att Gyldendal i sina kassaskåp har fler manuskript av Klaus Rifbjerg att ge ut postumt – dem ser vi fram emot.


Ivo Holmqvist

Ivo Holmqvist

Fil. dr., tid. professor i skandinavisk litteratur vid Vakgroep Scandinavistiek en Noord-Europakunde Universiteit Gent, numera bosatt på Nya Zeeland

Mer att läsa på annat håll

Sök på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök

Kommentera: