Av LARS LINDVALL
Det finns viktiga böcker som riskerar att bli underrapporterade här hemma även om de översätts till svenska. En sådan bok är Blaine Hardens Escape from Camp 14. One Man’s Remarkable Odyssey from North Korea to Freedom in the West (2012, pocket 2013). Den finns i svensk översättning, (Flykten från Läger 14. Den dramatiska rymningen från ett nordkoreanskt fångläger, 2012). Läger 14 är också känt under namnet Kaechon Den som läser boken om den unge lägerfången Shin Dong-kyuk glömmer honom inte.
Ett tidigare, utförligt och trovärdigt vittnesbörd om Nordkoreas koncentrationsläger är Kang Chol-hwans berättelse om sina tio år i Läger 15, också känt under namnet Yodok. Fransmannen Pierre Rigoulot kunde med hjälp av tolken Ukyung Song återberätta Kang Chol-hwans historia i boken Les Aquariums de Pyongyang. Dix ans au goulag nord-coréen som kom ut 2000 och i ny upplaga 2013.
Kang Chol-hwans farföräldrar tillhörde de koreaner som efter andra världskrigets slut befann sig i Japan. Den nya regimen i Nordkorea försökte med alla medel få landsmän i exil att flytta hem. År 1963 reste farföräldrarna, som båda var gynnsamt inställda till regimen, med barn och några släktingar till Pyongyang. De behandlades till en början väl. Farfadern skänkte efter påtryckningar sin förmögenhet till det nordkoreanska arbetarpartiet.
Men 1977 försvann han spårlöst. Snart arresterades övriga familjemedlemmar, utom modern, och fördes till det stora lägret Yodok där många av dem som återvänt från Japan hölls fångna. Modern tvingades skilja sig och fick inte återse sina barn förrän 1987 då familjen återfick friheten och flyttades till en mindre bosättning nära lägret. Kang Chol-hwan berättar om svåra umbäranden i lägret, det hårda tvångsarbetet, den stränga kylan och den ständiga bristen på mat. Vid hot om ny internering 1992 lyckades Kang Chol-hwan fly till Kina och därifrån till Sydkorea.
Kommittén för mänskliga rättigheter i Nordkorea räknar med att ungefär 200 000 människor nu lever i landets gulag och att ungefär 400 000 har dött i lägren till följd av tortyr, svält, sjukdomar och avrättningar. Såsom det finns kretsar i helvetet så finns skillnader mellan fånglägren.
Shin Dong-kyuk föddes i Läger 14 och växte upp under omänskliga förhållanden, utan någon erfarenhet av familjeliv och frihet. Han skulle aldrig någonsin ha blivit frigiven. Kang Chol-hwans öde var annorlunda. Han hade med sig erfarenheter av ett förhållandevis privilegierat liv i Pyongyang. Hans familj frigavs innan han själv kunde fly.
Det finns en Svensk-koreansk förening, öppet solidarisk med den nordkoreanska regimen, som anordnar resor till Nordkorea. Om en sådan resa berättas i Magnus Bärtås & Fredrik Ekmans Alla monster måste dö. Gruppresa till Nordkorea – ett reportage (2011). Väl framme i det slutna landet tillåts resenärerna inte lämna gruppen på egen hand. Två guider följer gruppen från ankomst till hemresa. Resor och sevärdheter är bestämda i förväg. Besökarna kommer inte i närheten av något fångläger. Men det har blivit allt svårare att gömma något på jorden – lägren är numera kartlagda i detalj av spaningssatelliter och kan lätt upptäckas i geografin med hjälp av Google Earth.
Pierre Rigoulot är också författare till kapitlet om Nordkorea i den mäktiga samlingsvolymen Le Livre noir du communisme. Crimes, terreur et répression (1997), och han har skrivit en liten volym ägnad Nordkoreas historia från dess självständighet fram till idag (Corée du Nord, État voyou, 2003, ny uppdaterad upplaga 2007).
Se en video från Amnesty om lägren i Nordkorea:
Vittnesmål från Nordkorea
Ett program från BBC