Fördelen med att vara en död konstnär, är att man kan bli oändligt hyllad och mytologiserad, utan att det levande livet kommer emellan. Har man varit död länge firas man med jämna mellanrum. Förra året var det 125 år sedan författaren Franz Kafka dog. Hans verk kom i nyutgåvor och hans person har gett upphov till en mängd artiklar, utställningar och hyllningar.
Nackdelen med att vara en död konstnär är att man inte kan försvara sig, än mindre gömma sina mest privata hemligheter. Den brittiske författaren James Hawes ger i sin redan skandalomsusade bok ”Excavating Kafka – Franz Kafka´s porn brought out of the closet” (2008) en helt ny bild av den ärade författaren.
Tydligen hade Kafka ett skåp hos sina föräldrar, där han låste in sina pornografiska tidskrifter. Det var inte precis nakna 10-talsmodeller som poserade på en strand, utan hardcore porr, som fått vetenskapsmännen mer än rodna. ”Det är inte vackert – inget för svaga nerver”, säger Hawes själv.
Och så kan man plocka ner ännu en ikon från en upphöjd piedestal. Frågan är bara, kommer den nya vetskapen om författarens böjelser att påverka hur hans litterära verk läses? Vad händer när vi hittar brister och svagheter hos dem vi vill beundra för deras genialitet.
Men en sak är säker, försäljningssiffrorna av boken kommer inte att behöva skämmas. För Hawkes bok köps säkert enbart bara i litteraturvetenskapligt syfte, eller hur?