Marcel Prousts monumentala verk A la recherche du temps perdu hör till den europeiska litteraturens viktigaste 1900-talsromaner. Med sin skildring av de adliga och högborgerliga kretsarna i Paris under perioden 1880 – 1920 förnyade Proust romankonsten och kom att utöva stort inflytande på senare författare.
Proustforskningen är omfattande, såväl i Frankrike som i övriga Europa och USA. Judith Oriols brett upplagda studie Femmes proustiennes skiljer sig dock från flertalet andra arbeten genom sitt konsekventa kvinnoperspektiv.
Prousts verk har sin utgångspunkt i det sena 1800-talets kvinnofientliga samhälle, där kvinnornas liv och relationer dominerades av männen, antingen dessa var fäder, makar eller älskare. Femmes proustiennes består av tre delar samt en prolog och ett sammanfattande slutkapitel. Oriol gör flera pregnanta närläsningar, drar fram nyckelscener i romanerna och ger en allsidig belysning av de många kvinnogestalterna i Prousts verk.
Är kvinnan objekt eller subjekt i Prousts romaner, frågar sig Oriol inledningsvis. Vad gäller de känslomässiga aspekterna är hon ett objekt i det avseendet att svartsjukan, ett genomgående tema i Prousts verk, alltid beskrivs ur mannens synvinkel.
I det sociala livet däremot agerar kvinnorna som subjekt. Ett exempel på det är köksan Françoise. Hon utsätter de unga flickor som avlöser varandra i köket i Combray för en ganska omild, t.o.m. grym behandling, något som kan tolkas som ett uttryck för hennes strävan efter makt.
Oriol ägnar utrymme också åt hur Proust skildrar den kvinnliga sexualiteten, inklusive den lesbiska kärleken. Intressanta jämförelser görs även med kvinnoskildringen i några franska 1800-talsromaner, bland annat av Balzac. Denne ger vanligen, innan han låter kvinnan träda i aktion, en mycket noggrann beskrivning både av hennes yttre och av hennes inre egenskaper. Proust däremot låter sina kvinnokaraktärer handla och agera, innan läsaren har hunnit skapa sig en bild av deras personlighet. Han skildrar kvinnorna subjektivt och utifrån olika infallsvinklar, vilket gör att de framstår som oförutsägbara och ambivalenta. Det är omöjligt att placera in dem i ett fack.
Kvinnan hos Proust är inte bara undflyende. Hon omges också av en aura av mystik och väcker ett begär som aldrig kan tillfredställas. Sökandet efter kvinnan blir ett led i det konstnärliga skapandet, och hon kan därmed studeras även i ett metaperspektiv.
Femmes proustiennes är en rik studie som utöver att den ger inblick i Prousts kvinnoskildringar också ger ökad förståelse för författaren själv och hans skapande.
Lena Kåreland