Eugen Ruges prisbelönade In Zeiten des abnehmenden Lichts är en östtysk släktkrönika som spänner över fyra generationer och täcker framför allt den historiskt så händelserika andra hälften av 1900-talet. Berättelsen rör sig fram och tillbaka i tiden och har olika familjemedlemmar som berättar-jag. På det viset belyses viktiga händelser i tysk historia i allmänhet och familjens historia i synnerhet ur olika perspektiv. Liksom familjen Buddenbrooks öde i Thomas Manns världsberömda roman representerar högborgerlighetens nedgång, så återspeglar familjen Unmnitzers släktkrönika kommunismens och DDRs uppgång och fall.
Historien börjar med paret Wilhelm och Charlotte Umnitzer, födda 1899 respektive 1903. De är övertygade kommunister som hoppas att kommunismen ska erövra världen. Efter att ha tillbringat några år i exil i Mexiko, kommer de under 50-talet hem till Tyskland och hjälper till att bygga upp det unga DDR.
Sonen Kurt, född 1921, även han övertygad kommunist, lever ett mer eller mindre anpassat liv i DDR. Hans son Alexander, född 1954, växer upp i DDR och är den förste i släkten som ser kritiskt på regimen och de brister i det dagliga livet som planekonomin förorsakar. Han hamnar alltmer i konflikt med sina föräldrar och farförlädrar, flyttar först till Östberlin och senare till Västtyskland.
Hans son, Markus, född 1977, växer i stort sätt upp utan sin far och faller i det återförenade Tyskland offer för storstadens drog- och våldsproblem. De fyra generationerna representerar alltså den kommunistiska ideologins avtagande kraft vilket antyds redan i bokens titel ”In Zeiten des abnehmenden Lichts” (”I tider av avtagande ljus”).
Händelserna år 1989, med Alexanders flytt till Västtyskland och farfar Wilhelms 90-årsdag, markerar berättelsens höjdpunkt. Just genom att boken visar samma händelser ur olika perspektiv, blir det tydligt att en och samma dag kan betyda nyvunnen frihet för den ena och total katastrof för den andra.
Eugen Ruge, som till viss del har skrivit av egen erfarenhet, förmår med sin släktkrönika visa en östtysk familj, som inte är offer för regimen, utan mer eller mindre övertygade kommunistiska medborgare som upplever kommunismens kollaps som en undergång av allt de trott på.
Ruges figurer är mänskliga och ofta tragikomiska och de berättade episoderna väl iaktagna och fångar de olika epokernas tidsanda. 20 år efter återföreningen lyckas Ruge att skildra tysk efterkrigshistoria ur ett östtyskt perspektiv, utan att varken sentimentalisera eller skuldbelägga någon – en bedrift som med rätta belönades med tyska bokpriset 2011.
– Se ett samtal med författaren som också läser ur boken här: