Av ÅKE MALM
Gad Lerner är en av Italiens mest kända TV-journalister. I den lilla kanalen La 7 (La Sette – som ägs av Telecom Italia) har han sedan flera år lett l’Infedele, Den otrogne. Ett diskussionsprogram som hör och häpna inleds med ett Magnificat! Lerner är född i Beirut i en judisk familj som flydde till Italien och Milano där han blev journalist, först i Lotta Continua, organ för en av studentrörelserna från slutet av 60-talet. Först 30 år efter att han slagit sig ned i Italien fick han sitt italienska medborgarskap.
I sommar har jag tillbringat många timmar med att läsa hans bok Scintille. Una storia di anime vagabonde (Blixtar. En historia om vandrande själar). En bok som både är en uppgörelse över generationgränserna med pappa Moshé Lerner och en berättelse om sökandet efter de egna rötterna bland familjetragedierna under Förintelsen. Här finns många anspelningar på Jonathan Safran Foers Allting är upplyst.
Men Gad Lerner brottas på sitt eget vis med tragedier och faderskap, en ibland uppsluppen men ofta strängt analyserande och beskrivande berättelse om familjen Lerner. Där Foers berättelse rörde sig mellan det absurda och studentikosa, är Lerner mera fascinerad av det nätverk spritt över Europa där hans mer eller mindre avlägsna släktingar drabbas av historien.
Blixtarna i boktiteln, får man lära sig, hänför sig till den judiska Qabbalah, till det Gilgul där de vandrande själarna frenetiskt rör sig omkring oss när de måst lämna sina kroppar på ett orätt och smärtsamt vis, som Lerner beskriver det. Av det här blir konflikter mellan själarna som blivit kvar på jorden som kan vara så våldsamma att traditionen beskriver dem som ”själarnas blixtar”, fortsätter Lerner.
Vad Gad Lerner gör är att träda in i den egna familjens Gilgul, där pappa Moshé bär på traumat från Galizien där det före kriget och Shoa fanns en stor judisk befolkning med jiddish som gemensamt språk. Galizien delades mellan Polen och Ukraina men under några mellankrigsdecennier var den en provins med stor självständighet. Där drömdes också sionistiska drömmar om det nya Israel. Men många fann sig aldrig tillrätta i Mellanöstern och valde som de överlevande i familjen Lerner att slå sig ned i andra länder än Israel.
Uppgörelsen med familjen är obönhörlig och smärtsam. Pappa Lerner är våldsamt svartsjuk på sonens journalistiska framgångar och ringer upp personer som Gad intervjuat för att kräva att få ge sin version, den från den ”verklige” Lerner. Om någon häpet frågar: ”Så ni är pappa till Gad?”, får han svaret:”Nej, det är han som är min son”. Gad medger att Moshé har en bakgrund som ger honom kontakter i stora delar av Mellanöstern. Det hörs ju inte minst på språkaccenterna. Jiddish i botten, några lätta stänk hebreiska, arabiskan talad i de kosmopolitiska affärskretsarna i Beirut, franskan barnen från den upplysta Beirutborgerligheten lärde sig i franska skolan, italienskan som blev familjens nya språk.
Moshé gifte sig i Beirut med den vackra Revital, kallad Tali som kom från den förmögna familjen Taragan. Där var det helt naturligt att se Lerner-familjen lite von oben. De tillhörde ashkenaziterna trots att de var från Palestina – morföräldrarna från tiden för den turkiska överhögheten medan mamma Tali levt under det brittiska mandatet. Ett smakprov på de fascinerande relationerna mellan familjer och länder runt Medelhavet. Men mer eller mindre starka blodsband räcker inte – Gad förmodar att överenskommelsen mellan familjerna om giftermålet också härrörde från det faktum att båda familjernas ledare var frimurare. Ännu en dimension att lägga till en redan så förbryllande rik miljö.
Det är svårt att på några rader ge rättvisa åt denna myllrande värld. Där finns ögonblicken från Beirut där Gad med ett gammalt foto i handen letar efter lägenheten familjen bodde i under många år och lär känna grannarna huset. Minnesvärda kapitel handlar om kastsystemet också bland de judiska familjerna. Hur de tyska borgerliga judarna litet föraktfullt talade om Ostjuden när det gällde dem som flytt från det galiziska shtetl.
Eller som en afton i Beirut damen ”med det generösa décolletaget” förklarar på den italienska hon lärt sig på Costa Smeralda:
“Jag har lägenhet i Paris, ett franskt pass, min judiske man är förmögen. Jag kan lämna Beirut när jag vill. Men det sociala livet här är utan jämförelse. Varje kväll har jag en inbjudan från någon intressant människa till samvaro på en terrass som den här”.
Gad, med sin bakgrund i Lotta Continua, är fascinerad och noterar allt. Men berättelsen blir mera allvarstyngd under resan till Boryslaw i Galizien för att spåra familjen Borgman, som var Moshés mammas flicknamn. En både dråplig och tragisk sökning bakåt i tiden som slutar med att Gad enligt judisk sed lägger en sten på en gravvård och läser en ”kaddish”, den judiska bönen för de döda.
En bok att återvända till och ta till sig i små bitar, denna rika berättelse om familjen Lerner.
– Klicka här för att komma till Gad Lerners blogg
– Se en video med en intervju med Gad Lerner hämtad från programmet Che tempo che fa: / Videon borttagen på Youtube.