EU-valet i Italien

Av ÅKE MALM
Rom, lördag 13 juni. – EU-valet har passerat och det tog Silvio Berlusconi tre dagar innan han samlade sig till en kommentar. Undra på det – han hade skrutit med att hans eget Frihetsparti skulle komma över 40 proc och hans koalition skulle med god marginal skaffa sig en komfortabel 51 plus majoritet. Försvarsministern Ignazio La Russa lovade raka av sig skägget om partiet inte slog 40-gränsen.

Istället blev det ”bara” 35 proc och en Silvio med ett ego som spränger alla gränser, fann sig slagen till och med av en 38-årig kvinnlig advokat i Friuli, Italiens nordöstra hörn. Debora Serrachiani väckte sensation vid PD:s partisymposium i våras med ett tal som rörde och berörde. Hon 144.500 personröster och slog Silvio med mer än 10.000 röster. Nu är hon på väg till Bryssel. På den egna sajten kan man läsa hennes recept enligt köksmodellen för ”Ett Europaprojekt med peperoncino och paprika”, en ”Venticinquenne lesso con salsa al verde” (vilket något fritt översatt kan bli Sönderkokt 25-åring med panksås).

Ett friskt grepp i den stelnade politiska debatten i detta land. Men PD fortsätter på den gamla vägen – hittills i varje fall – med Walter Veltroni som ger förtroliga råd men säger sig inte ha några ambitioner. Massimo D’Alema däremot döljer inte att han gärna ställer upp som en av kandidaterna till partiledarposten vid den kommande kongressen i höst. Han stödjer förstås Pier Luigi Bersani, Prodis ekonomiminister, men skulle den kandidaturen inte lyckas, är D’Alema beredd att hoppa in igen.

Ändå är alla överens om att Dario Franceschini gjort ett bra val trots alla olyckskorpar. Det vill säga: visserligen förlorade PD nära nog överallt – men inte riktigt så mycket många hade fruktat. Till Eu-valet var också kopplat administrativa val, alltså provins (landsting) och kommunalval i en lång rad tunga kommuner.

Inte ens i de rödaste fästena som Bologna och Firenze lyckades PD försvara sin traditionella och röda administration. Det blir omval mellan de två kandidater som fått flest röster om en vecka. Att partiet skulle förlora i Neapel måste även ivriga sympatisörer medge var bara en fråga om rättvisa. Man kan inte missköta en miljonstad och region så till den milda grad som center-vänstern gjort under de senaste valperioderna utan att någon form av himmelens hämnd till slut drabbar de ansvariga.

Det nya i dagens situation – vilket på sitt sätt påminner i någon mån om svenska valtendenser – är styrkan i ett protestparti som Italia dei valori. Antonio Di Pietros skapelse efter hans tid som åklagare och korruptionsspecialist i Milano. Idv har placerat sig till vänster om mitten även om större delen av de traditionella vänsterpartierna inte anser partiet höra hemma där. Nu fick partiet 8 proc.

225px-umberto_bossi

Umberto Bossi - Lega Nord

På andra sidan mitten är det Lega Nord som tycks tolka väljarnas innersta känslor allra bäst. Medan Pdl backade fick Umberto Bossis parti över 10 procent av rösterna. Inrikesminister Roberto Maroni vinner starkt på sin främlingsfientliga linje. Att båtflyktingarna praktiskt taget upphört sedan uppgörelsen med överste Muhammar Khadafi och Maronis beslut att stoppa flyktingarna så snart de nått internationellt vatten.

Sådant betalar sig i dagens Italien. Samtidigt rapporteras att allt fler invandrare börjar återvända hem. I krisens Italien minskar jobben stadigt. De första som får gå är utlänningarna. Många ber om hjälp från biståndsorganisationer för att få kunna resa hem.

Resultatet är att Lega Nord nu täcker hela Norditalien och gör nya instickare i mellersta delarna. Anledningen?  – Vi snackar inte så mycket utan ser till att saker och ting blir gjorda som vi utlovat, förklarar Roberto Maroni på en fråga.

Det låter enkelt men frågan är om någon protestpolitiker – man kan tycka vad man vill om hans budskap – begått så få misstag på vägen till att bli ett etablerat storparti.

Så är första valomgången över och analyser sida upp och sida ner att försvunnit ur minnet och från tidningarnas förstasidor. Då kommer Berlusconis besked efter den sedvanliga måndagslunchen i slottet i Arcore utanför Milano. Den här gången var det inte bara slottsherren själv, Berlusconi alltså, och den vanlige gästen Umberto Bossi. Den här gången var stora partidelegationerna med och bestämde hur tåget skall gå den närmare tiden.

Första stationen blev beslutet att ta ännu en förtroendeomröstning om lagförslaget att strypa åklagarnas möjligheter att använda telefonavlyssning och tidningarnas rätt att publicera dokument som rör avlyssningar och åklagarutredningar. Journalistförbundet protesterar för fullt och i kammaren håller vänsterdeputeradena upp stora banderoller med text som: Så dog rättvisan i Italien. Juristkårens organisationer går på samma linje.

De nya reglerna gör det omöjligt att sätta en misstänkt persons telefoner under kontroll om han är bara – misstänkt. En lång rad rättegångar och utredningar som väckt uppmärksamhet under det senaste året skulle aldrig blivit av med den nya lagen. Tidningar och journalister hotas med långa fängelsestraff och böter om lagen bryts. I praktiken har tidningarna fått munkavel.

Åke Malm

Kommentera: