Av ANDERS JOHANSSON
En nästan universell historia – underrubrikens kombination av anspråkslöshet och övermod säger det mesta. På 366 sidor serverar den uruguayanske författaren Eduardo Galeano i sin senaste bok en världshistoria i anekdotform.
Här berättas om det bolivianska fängelset där fångarna gjorde murarna högre för att skydda sig mot alla inbrott från utsidan. Här finns historien om hur katolska kyrkan, mot all biblisk logik, uppfinner både helvetet och djävulen. Här ges förklaringen till varför Djingis Khan lät bli att invadera Europa: för att det var så efterblivet. Här finns den spanske erövraren Orellanas skildring av amazonerna, nakna kvinnliga krigare som kidnappade de spanska krigarna, älskade med dem och ströp dem i gryningen. Liksom en beskrivning av den colombianske fotbollsmålvakten Higuitas leende på fotona av hans skorpionräddning i matchen mot England på Wembley 1995.
Stort och smått, känt och okänt. Den fråga denna obeskrivliga bok väcker är: i vilken form skulle världen annars beskrivas?