Trångt, festligt, fullsatt – det var Piazza del Popolo på lördagseftermiddagen.
500 bussar hade kört oppositionens demonstranter till Rom och det dröjde inte särskilt länge innan rösten i högtalarna konstaterade:
– Nu är vi 200.000.
Vad polishuset säger är inte bekant ännu – men låt oss gissa att deras version ligger på litet över 50.000?
Men fullt var det och för en gångs skull verkade det som om budskapet trängt fram:
– Bara med en enig opposition är det möjligt att skicka Berlusconi ”a casa”.
Berlusconi själv var i farten redan tidigt på morgonen med ett samtal till den trogna kanalen TV4. Där talade han om oppositionens torgmöte som ”un ammucchiata grotesca” – ett grotteskt gruppsex.
På vilket ett oppositionsplakat svarade med – ”i varje fall inte i Putins säng”. En liten vink om att regeringschefens eskapader med eskorttjejerna i just den sängen i Palazzo Grazioli inte är glömda.
Italienska demonstrationer är också en folkfest. I ett hörn sålde Pd:s ungdomsavdelning ”pannini” – mackor med beteckningen ”Mackor alla Milioni” – och då minns alla att anledningen till att Berlusconis partirepresentanter inte skall ha lyckats presentera sina listor i tid berodde på att signor Milioni blivit hungrig och gått och köpt sig en macka.
Men detta var den första versionen av händelserna. Endast specialisterna lyckas vid det här laget hålla reda på vilken version som gäller just nu.
När jag skriver det här, lördag, väntar alla med spänning på utslaget i Consiglio di Stato – sista appellmöjligheten kring frågorna om regeringspartiet PdL lämnade in sina vallistor enligt reglerna. Hittills har alla domstolar svarat nej på den frågan.
Medan vi väntar, några ord om byggnaden som hyser landets högsta administrativa domstol – Palazzo Spada. Det är den värd för bara Italiens huvudstad skulle kunna ställa upp med en praktbyggnad av det här slaget.
Palazzo Spada, som ligger ett kort stenkast från Birgittakyrkan vid Piazza Farnese, är en praktfull barockkrokan från mitten av 1500-talet, tillbyggd av Francesco Borromini som placerade sitt berömda Galleria prospettica just till vänster i kortilen. En barockens lek med proportioner – galleriet är bara 9 meter långt men Borromini överdriver alla proportioner och får det hela att se oerhört mycket längre ut.
I denna byggnad fattas alltså ikväll beslutet om PdL:s lista får vara med och stödja Renata Polverini eller inte. Skulle domarna säga nej blir det naturligtvis ännu ett exempel på den komplott som regelbundet drabbar Berlusconi när han försöker sätta sig över alla tråkiga regelverk.
Medan vi väntar skall också sägas att Berlusconis flygplan utsattes för ett fingerat bombhot i morse. Berlusconi skulle flyga till Milano men blev några timmar försenad medan flygplanet undersöktes i alla skrymslen. Någon bomb hittades dock aldrig.
Här på Piazza del Popolo fick nog Nichi Vendola – regerande guvernör för vänstern i Puglia – de starkaste applåderna:
– Italien är inte en TV-republik byggd på straffrihet, hävdade han med en syftning till författningens första rad (Italien är en demokratisk republik byggd på arbete – L’Italia è una Repubblica democratica, fondata sul lavoro.)
Siste talare var Pierluigi Bersani, PD.s ledare som bara bekräftade ett gammalt intryck jag haft av honom. Han är en ganska anonym, blyg man som inte verkar trivas som partiledare. Talet kunde ha varit skrivet för åtskilliga decennier sedan för att läsas inför någon centralkommitte’. Bersani betraktas som en duktig ekonom och är säkert en hederlig och välmenande själ. Men jämfört med Berlusconi är han ett lakan i TV-rutan.
– Men säg vem det finns som skulle kunna ersätta honom, frågade en god vän polemiskt häromdagen. Och det är ju också sant. PD saknar mediemässiga personer som kan mäta sig med Berlusconi.
Man kan också säga att mot allt det ytliga, mediemässigt tacksamma hos Berlusconi som ändå stannar vid reklaminslagsnivån – kan det kanske vara bra med någon som är precis tvärtom. En ny Romano Prodi, tafatt och svårtolkad men hederlig.
Åke Malm
P.S.
Sent på lördagskvällen kom så Consiglio di Statos (CdS) dom. Som egentligen inte är någon dom, utan ett beslut att avvisa överklagandet. Det hade redan avvisats två gånger i lägre instans och därmed fanns det ingen anledning att diskutera mer, tycker CdS.
Men man öppnar ändå för en lösning. I och med att alla krav till sist efterföljts och med tanke på att det ändå är viktigt att alla listor får vara med – så kanske en ny hänvändelse till TAR (Tribunale Amministrativo Regionale) kunde få effekt. Omedelbart därpå följde beskedet att Berlusconis parti, PdL, beslutat vända sig till TAR.
Ännu så länge bygger de här nyheterna på tidningsuppgifter. Åklagarna håller fortfarande på med utredningen.