Mellan Shakespeare och hans kanske mindre kände samtida Christopher Marlowe uppstod på 1580-talet en rivalitet då de inspirerade och eggade varandra till att skapa nya och allt djärvare pjäser för att locka publik till teatrarna. Om Marlowe har Stephen Greenblatt – känd för sin litterära teori new historicism – nu skrivit biografin Dark Renaissance.
Den amerikanske litteraturvetaren Stephen Greenblatt har gjort sig känd för sin litterära teori new historicism som han lanserade på 1980-talet. Denna teori var en reaktion mot den nykritiska skolans fokus på närläsning av verket vid litterära studier. Greenblatt förespråkade i stället en kontextuell läsning genom att sätta in verket i dess historiska, kulturella och politiska kontext. Den underliggande premissen var att vi alla på ett eller annat sätt är barn av vår tid, inte minst författare.
I sin forskning har Greenblatt själv tillämpat new historicism framför allt på renässansperioden i engelsk litteratur. Ämnet för den senaste boken är dramatikern Christopher Marlowe med titeln Dark Renaissance: The Dangerous Times and Fatal Genius of Shakespeares Greatest Rival, Christopher Marlowe (2025).
Titeln syftar på den rivalitet som uppstod mellan vännerna Marlowe och Shakespeare i slutet av 1580-talet då de inspirerade och eggade varandra till att skapa nya och allt djärvare pjäser för att locka publik till teatrarna. Det lyckades de också göra, även om inget av Marlowes verk publicerades under hans livstid. På sätt och vis fullbordade Shakespeare det som Marlowe hade påbörjat – förnyelsen av det engelska kulturlivet på 1580-talet och 1590-talet.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Enligt Greenblatt var renässansen inte en ljus och optimistisk period som man i regel brukar påstå. Det var snarare en mörk och konfliktfylld tid med blodiga religionskrig mellan katoliker och protestanter liksom ökande spänningar i samhället, speciellt i det elisabetanska England. På 1580-talet rådde där religiös paranoia, oliktänkande stämplades som kätteri och katolska mordkomplotter mot drottning Elisabet var vanliga. Främlingar misstänkliggjordes och sågs som ett hot. Säkerhetstjänsten under sir Francis Walsinghams ledning förfogade över ett stort nätverk av agenter och informatörer som övervakade folket. Offentliga avrättningar för förräderi eller blasfemi förekom nästan dagligen i London och på andra platser i landet.
*
I ett sådant samhällsklimat var det farligt att ge uttryck åt subversiva tankar eller skapa något nytt vilket gjorde att kulturlivet stagnerade. Därför hamnade den unge rebelliske författaren Christopher Marlowe tidigt inom säkerhetstjänstens synfält. Han var en fritänkare och misstänktes för kätteri, falskmynteri, spioneri för de katolska länderna Frankrike och Spanien och homosexualitet. Det var fyra allvarliga brott som kunde leda till döden.
I mitten av maj 1593 utfärdades en arresteringsorder mot Marlowe av drottningens kronråd eller privy council och den 30 maj blev han mördad bara 29 år gammal under mystiska omständigheter. Det ryktades om att hans död var iscensatt och att han fortsatte sitt författarskap under Shakespeares namn. Det ryktades även om att han hade varit en dubbelagent anlitad av Walsinghams säkerhetstjänst och att han likviderades därför att han visste för mycket. En agenthistoria helt i stil med John le Carrés romaner från kalla kriget. Enligt en annan version dog han i ett krogslagsmål, och i ännu en påstods han ha blivit mördad av en rival till en homosexuell kärlek.
Tidigt uppstod en mytbildning kring Marlowe som ännu idag är svår att genomskåda. Vad är egentligen fakta och vad är fiktion? Stephen Greenblatt gör sitt bästa i sin biografi för att räta ut alla frågetecken kring Marlowes liv och död. Mytbildningen speglade tidsandan i det elisabetanska England som präglades av rädsla, intolerans och angiveri. En perfekt grogrund för spridningen av förtal och rykten.
Christopher Marlowe föddes 1564 i Canterbury, samma år som Shakespeare, som son till en fattig skomakare. Vid stadens King’s School fick Marlowe lära sig latin och den klassiska kulturen vilket var nödvändigt för den som ville komma sig upp i den tidens samhälle. Den ambitiöse Marlowe ville absolut göra en klassresa och hans kunskaper i latin skulle bli medlet.
1587 kom han 23 år gammal till London efter studier vid Corpus Christi College i Cambridge. De närmaste fem åren gjorde han en kometkarriär som dramatiker, poet och översättare av latinsk poesi. Han förnyade engelsk teater genom att använda blankvers och genom sina gränsöverskridande och normbrytande protagonister, exempelvis Faustus och Tamburlaine.
*
1587 debuterade Marlowe som dramatiker med pjäsen Tamburlaine som sattes upp på den nybyggda Rose Theatre i London. Pjäsen gjorde honom berömd över en natt med sitt djärva språk och sin dramatiska handling om den turk-mongoliske härskaren Timur Lenks brutala och blodiga väg till makten och världsherravälde på 1300-talet. Därefter följde i snabb följd en serie pjäser, som om Marlowe anade att han skulle få en tidig död och att tiden var knapp.
Doctor Faustus från 1588 anses allmänt vara hans främsta verk. Det bygger på den medeltida legenden om magikern Faustus som sluter en pakt med Mefistofeles eller Djävulen för att vinna absolut kunskap och makt. I utbyte får Mefistofeles hans själ. Goethe kom senare att inspireras av Marlowes drama.
I sitt umgänge i Walter Raleighs krets av fritänkande intellektuella fann Marlowe inspiration till Faustus. Samtidigt var han själv något av en Faustusfigur som sökte förbjuden kunskap och strävade efter socialt avancemang genom konstens magi. För att gestalta Faustus karaktär och psyke på teaterscenen skapade Marlowe en ny teknik – den inre monologen. Det var en teknik som Shakespeare skulle komma att använda i sina pjäser.
Ett annat viktigt drama är The Jew of Malta från 1589 som är full av intriger, mord och bedrägerier. Huvudpersonen Barabas är besatt av hämndbegär på samma vis som Tamburlaine är besatt av maktbegär. Ingen av dem sätter några gränser för den egna viljan.
Verseposet Hero and Leander skildrar en förbjuden kärlek mellan prästinnan Hero och den unge Leander. Pjäsen Edward II från 1592 skildrar den homosexuella relationen mellan kungen och hans favorit och skyddsling Piers Gaveston.
*
Att bryta mot moraliska och religiösa tabun bildar den centrala tematiken i Marlowes författarskap. Fokus ligger på människans mörka destruktiva sidor som tycktes ha fått fritt spelrum under den elisabetanska perioden i England.
Enligt Greenblatt var han en outsider och sanningssägare som fascinerades av våld, förtyck och grymhet. Ett sant barn av sin tid var han samtidigt tidlös. Han skrev för framtiden. Han skrev för alla tider. Även i våra dagar på 2020-talet präglas världen av makt, våld, förtryck och grymhet.
- Klicka här för att läsa om vad man egentligen vet – och inte vet – om Shakespeare
- Klicka här för att läsa Arne Melberg om en biografi om Jon Donne
- Se ett videoklipp där Greenblatt med exempel bland annat från Shakespeares pjäser diskuterar makt och de risker för demokratin som vissa personlighetsdrag utgör. Han inleder med att återge en intervjufråga till en idag inte okänd president: ”Skulle du ha existerat om ingen tittat på dig?” som på det efter viss betänketid svarade ”No”…