Patrick Modiano – Pour que tu ne te perdes pas dans le quartier

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Av JOHANNES HEUMAN

Finns det någon tydlig gräns mellan nedtecknade hågkomster och historieskrivning? Den franske historikern Pierre Nora har i ett ofta citerat verk om minnesplatser i Frankrike gjort en teoretisk distinktion mellan minne och historia. Medan det förstnämnda beskrivs som levande, manipulativt och föränderligt tillbakablickande, representerar det senare den intellektuella rekonstruktionen av det förflutna, mindre beroende av social och kulturell påverkan. För Nora blir undersökningen av symboliska och fysiska platser som representerar fransk historia ett sätt att återerövra ett förlorat kollektivt minne.

Det finns i Patrick Modianos författarskap ett liknande projekt när han blottlägger hur Paris topografi är laddat med spår av förfluten tid. Genom gator, metrostationer och kvarter får historiska händelser och personer nytt liv, vilket har upprepats i samband med Nobelpriset. Medan Nora söker efter uttryck som ger liv åt nationen och dess historia bygger Modiano upp en alternativ kanon av urbana minnesplatser kring samtidshistorien. Samtidigt framstår åtskillnaden mellan minne och historia som mer osäker och rent av problematisk hos Modiano. Etablerade sanningar underkastas prövning genom litterär gestaltningen och fiktion rubbas av autentiska inslag och metodiska rannsakningar av dåtiden.

Detta gäller även den senaste romanen Pour que tu ne te perdes pas dans le quartier (Så du inte går vilse i kvarteret). I denna berättelse drivs handlingen framåt av huvudpersonen Jean som börjar rota i sitt eget förflutna efter att han fått tillbaka en borttappad adressbok. Varför blev han omhändertagen av den unga kvinnan Annie och varför försökte hon fly från Frankrike under tidigt 1950-tal? I adressboken figurerar ett namn som är förknippat med händelserna. Mellan nutid och dåtid läggs en tredje tidsdimension till berättelsen då huvudpersonen under sent 60-tal får kontakt med Annie och av allt att döma inleder en relation med henne. Resultatet är en detektivliknande undersökning av ett barndomstrauma och en undanglidande tid som inte leder till några svar utan bara till nya frågor.

För den redan övertygade läsaren är faran för besvikelse låg. Romanen inbegriper en välbekant dekor med gator som lutar i olika riktningar, väggar täckta av murgröna och slitna garage som träder fram i dunkel belysning. Här behandlas de centrala teman kring minne, historia och glömska som har blivit kännetecknande för författaren. Huvudpersonens vaga hågkomster läggs samman med några passfoton och spridda dokument.

Denna gång är intrigen dock inte förankrad i någon historisk kollektiv händelse utan huvudpersonens eget trauma. Berättelsen lämnar också utrymme för spekulationer om hur författaren iscensätter delar av sin egen biografi i romanen, ett återkommande litterärt grepp hos Modiano. Huvudpersonen Jean har uppenbara likheter med författarens egen person. Dessutom dyker karaktärer i bland annat ungdomsskildringen Remise de peine upp även i denna berättelse, vilket skapar en värld av nya sammanhang för den trogne läsaren.

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Just romanvärldens relation till verkliga händelser och författarens biografi har blivit en vanlig ingång till att förstå Modianos böcker. På sätt och vis kan denna läsart också förstås utifrån spänningen mellan historia och minne. Vad är autentiska representationer och vad är fiktionaliserade hågkomster? Det mest utpräglade exemplet på en biografisk läsning av nobelpristagaren är den franske journalisten Denis Cosnards bok Dans la peau de Patrick Modiano. Han tillämpar ett närgående perspektiv på omständigheterna kring Modianos litterära produktion och visar hur författaren både rekonstruerar och manipulerar förfluten tid.

Lockelsen här ligger i att den osäkerhet kring identitet som gäller hans romankaraktärer även omfattar den egna personen: länge ljög författaren till exempel om sitt födelseår. I sin jakt på verkliga förlagor till händelser och platser framstår Cosnard, i sina värsta stunder, till och med som en romankaraktär hos Modiano. En som ständigt söker perifer kunskap för att hitta skenbara samband eller för att bara rädda skärvor från hotande lager av glömska.

Glömskan är dock inte bara ett hot i Modianos romanvärld utan också ett skydd mot de personer som behandlats illa av historien. I den verklighetsbaserade skildringen om flickan Dora Bruder, som helt anonymt gick under i Förintelsen, blir bristen på information hennes sista seger över eftervärlden. Här använder Modiano paradoxalt nog autentisk dokumentation för skildra den tomhet som Dora lämnat efter sig. I den senaste romanen Pour que tu ne te perdes pas dans le quartier är det istället huvudpersonen Jean som undviker de mest uppenbara frågorna för att skydda sig själv och sina anhöriga när han återvänder till barndomens platser. Den historiska rekonstruktionen blir så del av förträningen och ger vidare en bild av hur gränsdragningen mellan minne och historia ständigt prövas hos Modiano.

  Se en intervju om den nya boken här

  Modianos nobelföreläsning:

Kommentera: