Lena Kåreland om den i Frankrike mycket välkände Bernhard Pivot som tillsammans med sin dotter skrivit en bok om läsning, om hur och var och om glädjen i och med böcker.
 
Bernard Pivot, journalist och författare, är en välkänd kulturprofil i Frankrike. Med sina litterära TV-program Apostrophes och Bouillon de culture har han haft en enorm betydelse när det gäller att stimulera intresset för boken och läsningen.
Det förstnämnda programmet började sändas 1975 och bestod av direktsända intervjuer och debatter med olika författare och deras nyutkomna verk. Programmet som pågick fram till 1990 med 724 sändningar hade över två miljoner tittare. Under denna tid levererade brevbäraren eller bud från förlagen varje dag närmare femtio böcker till Pivots hem. År 1991 ersattes programmet av Bouillon de culture som sändes i tio år och även tog upp film och teater. Pivot har med rätta prisats för sin skicklighet som intervjuare. Han kan ställa relevanta frågor som lyfter fram det väsentligaste i verken och fångar huvuddragen i ett författarskap.
Pivot har även blivit känd för sina stavningsprogram som började sändas 1985 och som bidragit till att väcka intresse hos gemene man för det franska språkets irrgångar och ordens ibland knepiga stavning. År 2004 valdes han in i juryn för Goncourtpriset, och sedan 2014 är han ordförande i denna illustra jury. Vem kan med en sådan bakgrund vara mer lämpad att skriva en bok om läsning frågar man sig. Samtidigt måste man ju konstatera att Pivot skiljer sig väsentligt från den vanlige läsaren. Läsning har varit hans jobb och hans levebröd. I förordet till boken framhåller han också själv att han, som professionell maratonläsare, jämfört med en amatörläsare inte har så mycket att ge i fråga om konkreta råd om läsning. Därför har han valt att skriva sin bok Lire! (Flammarion) tillsammans med dottern Cécile som är just en hängiven amatörläsare vid sidan av yrkes- och familjeliv. Och far och dotter kompletterar varandra utmärkt.
Boken är uppdelad i tjugo korta kapitel som tar upp olika aspekter om läsning. Det kan handla om barndomens läsning, olika ritualer vid läsningen, hur man bäst väljer bok, vad man läser på ferierna och hur man ordnar sitt bibliotek. Far och dotter ger i var sina avsnitt synpunkter på samma ämne och det är intressant att jämföra hur olika eller lika de tycker om de frågor som diskuteras. Det första kapitlet handlar om läsandet som ett privilegium.
Att läsa är inte att dra sig tillbaka från världen, det är att få tillträde till världen genom nya dörrar, skriver Bernard Pivot. Att läsa är att utöka sin familj och skaffa sig nya vänner. Att läsa är inte att enbart förstå världen bättre, det är också att inse att den är mer gåtfull än man kanske trott. Att läsa kan få oss att ändra vårt sätt att betrakta tillvaron och utsätta oss för risken att ifrågasätta det som tidigare tett sig självklart. För Cécile Pivot är att läsa först och främst att föra en dialog med sig själv.
Bernard och Cécile Pivots bok är personligt hållen. Den är lättsam och roande och dessutom rikt och mycket vackert illustrerad. Foton omväxlar med målningar. Vi ser vyer från bibliotek, till exempel Kinas Nationalbibliotek med sina trettiofem miljoner volymer, foton på olika författare försjunkna i sina böcker eller målningar med läsning som motiv av bland andra Greuze, Renoir och Hopper.

Både far och dotter uttrycker sin förtjusning i boken som fysiskt objekt, den klassiska boken som man kan känna på, lukta på och vända bladen i. De vill inte läsa böcker på dataskärmen eller på någon läsplatta. Båda betonar de också tystnadens betydelse för läsningen, en tystnad som numera är allt svårare att finna.
Väljer man böcker som svarar mot det sinnesstånd man själv befinner sig i? Nej, menar Bernard Pivot. Till exempel vill han själv inte läsa kärleksromaner när han är förälskad. I stunder av lycka och glädje läser han inte alls eller med svårighet. Man njuter i stället av stundens välbehag. Euforin är egoistisk.
Bernard Pivot och hans dotter har inte samma metod att placera sina böcker i hyllorna. Fadern väljer det kanske vanligaste, alfabetisk ordning, medan dottern Cécile arrangerar sina böcker efter vilka förlag som gett ut dem. Vad som dock förenar de bägge är deras kärlek till litteraturen. ”Jag skulle vilja dö med en bok i handen”, deklarerar Bernard Pivot.
 
- Pivot i ett radioprogram från i år om bl.a. läsning, förstås, men också om den i Frankrike upprörda debatten om en stavningsreform