I ”No Man´s Land, Writings from a World at War” (Serpent´s Tail) har Pete Ayrton samlat nästan femtio författares syn på första världskriget. Ett tjugotal länder finns med, i texter som i många fall inte tidigare funnits på engelska. Många av namnen är välkända, andra är nya för mig, som Stratis Myrivilis (av kommentaren ser jag att jag borde känna till honom, men då ska man helst behärska nygrekiska) liksom författare som översatts från katalanska, ungerska, serbokroatiska, armeniska osv. Mulk Raj Anand, känd i Sverige för sina romaner ”Kastlös” och ”Kuli”, skildrar hur imperiets indiska trupper stiger i land i Marseille.
Förfärliga interiörer från fältsjukhusen beskrivs av dem som upplevde dem, en av dem Mary Borden från Chicago. Ännu mera perifert var utgångsläget för Iris Wilkinson som skrev under pseudonymen Robin Hyde, här representerad med en passage ur Passport to Hell som är hennes reportage om vad den menige soldaten J. D. Stark bevittnat. Honom hade hon som undersökande journalist intervjuat i Mount Eden Prison i centrala Auckland. Den boken är en klassiker i ett land som miste många vid olika fronter, i det första världskriget framför allt i Passchendaele och Gallipoli, i det andra vid Monte Cassino.
Om henne finns en stor och mycket läsvärd biografi, ”The Book of Iris. A Life of Robin Hyde” som kom på Auckland University Press för tolv år sedan, skriven av Gloria Rawlinson som var hennes väninna, och fullbordad av Derek Challis som är hennes son. Han var inte gammal när hon begick självmord i London 1939, bara 33 är gammal men utsliten efter mängder av motigheter, tidvis drogberoende och med skov av djupa depressioner. Hon hade hunnit med mycket och som orädd – ofta också dumdristig – journalist rapporterade hon från olika krigsfronter, bland annat från Kina under japansk belägring.
För några år sedan lyssnade vi på Derek Challis i Aucklandförstaden Devonport när han berättade om sin mor och om arbetet med boken: en äldre vithårig man, försynt, lågmäld och mycket sympatisk. Hans levnadsteckning av den mor som försvann alldeles för tidigt ur hans liv är mycket bra.
Omslaget till Pete Ayrtons antologi är välvalt, ett av belgaren Frans Masereels expressionistiska träsnitt i ”Les poètes contre la guerre”, en antologi som samlade fransk krigspoesi skriven mellan 1914 och 1919. Det har en satirisk skärpa som ligger nära Georg Grosz, med krigets slakt på slagfälten i ena hörnet, gravkors över de stupade i det andra, krigsindustrin som ångar på i det tredje, och krigsprofitören i övre högra hörnet, korpulent och iklädd hög hatt.