Norsk kvalitetstidning

Av TOMAS FORSER

Den är liten, naggande god och ökar mest av alla papperstidningar i Norge. Veckotidningen Morgenbladet ligger bra nära idealet för en tidning som tror sina läsare om mycket och låter samtalen pågå så länge de tillförs nya synpunkter. På imponerande vis skapar den rum för meningsutbyten och debatt och har under de senaste fyra, fem åren befriat sig från den akademiskt narcissistiska jargong som tidigare kunde störa läsartilltalet.
I det sista augustinumret hade jag stort utbyte bland mycket annat av en kritisk kommentar till
”22.julikommisjonens” rapport. Den som togs emot av medierna som var den sanningen själv satt på pränt. Man kan nog förvänta sig att de sista orden i detta inte är sagt.
Den samtida internationella debatten om biologi, genetik och social konstruktion pågår i nummer efter nummer i tidningen, som på så sätt ger läsarna tillgång till kvalificerad argumentation för och inte minst emot restlösa förklaringar av människan. Pedagogikens praxis på alla utbildningsnivåer från förskola till universitet ägnas en intressant essä som problematiserar nyliberala föreställningar om den kreativa fria anden, gränslös och ombytlig i ett samhälle där allt fast förflyktigas.
Ändå är det kulturbilagan i Morgenbladet som ger tidningen dess stadga och kontinuitet. Bevakningar på fältet, recensioner av nyutkommet i skilda konstarter och fyllig litteraturkritik av recensenter som Ane Farsethås, Bernhard Ellefsen, Lasse Midttun och den fortfarande unge Audun Lindholm. Lindholm är en kritiker med imponerande överblick, stor analytisk förmåga och en framställningskonst präglad av som det tycks ansträngningslös stilistisk balans. Här skriver han två fina sidor om ”Yrkeshemmeligheten Handke” och sätter fingret på författarens radikala otidsenlighet. Den som haft stor betydelse också för nyare norsk prosa.
Morgenbladet gör det som dagspressen inte förmår – och inte heller skall göra. Den är ett universitet med många fakulteter och artiklarna räcker hela veckan. Dess upplaga kommer fortsätta att öka.

6 kommentarer

  1. peter landelius says:

    Jag läser ivrigt Morgonbladet på nätet och vill gärna instämma med Tomas Forser. Tidningen fyller ett växande behov även hos oss, alltmedan de svenska kultursidorna glesnar och trivialiseras. Det bidrar till mitt intryck av att det offentliga samtalet i Norge sedan många år är livligare än i Sverige (också på utrikespolitikens område).

  2. sigrid combüchen says:

    Så enig med artikelförfattaren och Peter Landelius. Men rent allmänt håller norsk kulturjournalistik/essäistik hög nivå, högre än svensk eftersom det fortfarande finne utrymmen och tro på läsare som har det stora allmänintresset (I Sverige ler man åt det begreppet och kallar det utdöd bildad borgerlighet.) Hos oss har tidskriften blivit ett skiktat fenomen, ålders-intresse-inriktningsbestämd på ett exkluderande sätt. Morgenbladet är exempel på en tidskrift som inte ”riktar sig till” ”SIN” publik utan fylls med väsentligheter för dem som önskar läsa. Fler och fler vågar komma när ingen dörrvakt mönstrar ens uppenbarelse.

  3. bengt lindroth says:

    Instämmer med alla föregående vad gäller Morgenbladet och bristen på motsvarande fora i Sverige. Weekendavisen i Danmark fyller i mycket en motsvarande roll som Morgenbladet. Vilket ännu kraftigare understryker att i den skandinaviska kretsen är svenska medier och kulturjournalister de som helst isolerar sig i egna åsiktsghetton och skriver för de likasinnade. I längden blir det så fattigt.

  4. Jag läser också Morgenbladet med stor behållning.
    Här t.ex nyttiga synpunkter, som är frånvarande i svensk skol- och utbildningsdebatt:
    http://morgenbladet.no/ideer/2012/ansvar_for_egen_vegring

Kommentera: