Václav Havel i Borgen

Václav Havel

Av IVO HOLMQVIST

Václav Havel har avlidit, 75 år gammal. Under en del år brukade vi köra ner till Prag över påsken, färden ner livades upp av blommande forsythia, knallgult mot allt det gråa, och färglada påskägg upphängda i träden längs landsvägarna. I slutet av april för tjugo år sedan skrev jag det här:

”Trängseln är kompakt på Karlsbron över till Lillsidan. Det gör inte så mycket, utsikten över Moldau och de andra broarna är vidunderlig, på höjderna ser man St Veitskatedralen och borgen Hradcyn, på andra sidan Kruttornet och barockbyggnaderna i Gamla stan. Prag är förvisso en av de vackraste städerna i världen. Bron är kantad av helgonfigurer, skulpturer från många århundraden. Den första till vänster är för övrigt Sankt Ivo, juristernas skyddshelgon.

På Lillsidan stiger Nerudagatan brant upp mot Borgen – där spelades en del av filmen ”Amadeus” in. Det här är Mozarts stad som en av hans symfonier fått namn efter. Vi hinner se ”Trollflöjten”, med Nattens drottning tillfälligt inlånad från Tyskland. Medan alla andra sjunger på inhemskt språk klarar hon av sin fantastiska koloraturaria på tyska, det är vackert men mindre mjukt än tjeckiskan.

Längst upp på Nerudagatan finns en husfasad med två solar. Där bodde Jan Neruda under drygt hälften av 1800-talet (han var 57 när han avled 1891). Om mycket av den småborgerliga trivsamheten i denna gyttriga stadsdel kanske blåst bort med turismen så dröjer den sig ännu kvar i hans ”Berättelser från Lillsidan”.

En sentida kollega håller till lite högre upp i backen, i Borgen. Václav Havel, dramatikern som blev politiker, tycks populär i alla läger. Hos en tjeckisk familj får jag en snabblektion i grammatikens skillnad mellan riktning och befintlighet. Under Havels porträtt står den hoppfulla texten ”Václav Havel na Hrad”, uttytt Václav Havel till Borgen, det vill säga rösta på Havel så att han blir president och som landets högste ämbetsman får säte i Hradcyn. Efter fullbordat faktum har man lagt till en triumferande vokal: ”Václav Havel na Hrade” – Havel i Borgen. Nu finns han där.”

Han fanns där under fjorton år, först tre som president för Tjeckoslovakien, sedan under de följande elva för Tjeckien (en splittring av landet som han beklagade). Vad jag inte visste då men vet nu, efter att ha läst Ingemar Lindhals och Ingmar Lindmarkers ”Envoyén från Eslöv”, är att ambassadören, kabinettssekreteraren mm Jan-Åke Nilsson, urmakarson från Eslöv, hade goda kontakter med Charta 77 under den så kallade sammetsrevolutionen. Han stod nära Havel, också rent bokstavligt, som man kan se på samtida fotografier.

Det var kanske under påskresan 1991 som jag hittade en trevlig porträttbyst i en råddig lumpbod i skuggan av St Veitskatedralen, av Havels företrädare som folkvald president, Edvard Beneŝ (efter kommunisternas kupp 1948 drog han sig tillbaka till sitt lantställe där han dog senare samma år). Bysten har jag inte kvar, det är lite synd. Men den var lätt att sälja på Blocket, kanske till någon nostalgisk tjeck som kommit till Sverige efter 1968, när Sovjet gjort slut på Pragvåren och avsatt Alexander Dubček.

Kommentera: