Av IVO HOLMQVIST
Upplägget är inte oprövat: man ser till att man är hyfsat beläst – det tar ett halvt liv – och bestämmer sig sedan för de hundra eller tusen bästa böcker man hunnit med, och skriver kort och koncentrerat om dem och deras författare. Martin Seymour-Smith gjorde det för snart fyrtio år sedan på encyklopediskt vis i sin omfattande ”Guide to Modern World Literature”. Om allt i detta väldiga verk bygger på självsyn så var han en snabbläsare av rang, på de flesta västerländska språk. Anthony Burgess höll sig till det lilla formatet i en läsvärd bok om hundra engelskspråkiga författare, och här hemma har Göran Hägg propagerat för de tusen böcker man borde hinna med innan man kastar in handduken – han har läst samtliga, hävdar han.
Bäst i denna genre är nog köpenhamnaren Lars-Peter Rømhilds Læseglæder – 100 bedste romaner og fortællinger (Gyldendal 2007), med kloka och personligt formulerade omdömen om sådant han tycker är värt att läsa om man samtidigt ska ha glädje av det. Michael Schmidts ”Lives of the Poets” (Weidenfeld & Nicolson, 1998) är minst lika ambitiös, fast den trots titeln mer handlar om verk än liv. Tvärtom är det med John Sutherlands ”Lives of the Novelists” (Yale University Press 2012) som underhållit mig i ett par veckors tid nu, i korta sittningar med en handfull författarporträtt åt gången. Det handlar alltså mest om skribenters växlingsrika levnad, mindre om deras böcker, under inemot fyrahundra år, från John Bunyan till Alice Sebold.
Det hela är ordnat efter författarnas födelseår, med stor övervikt för 1800- och 1900-talet. Sutherland visar stor förkärlek för de seklernas populärförfattare som han är ordentligt orienterad om, men på de drygt 800 sidorna finns också klart lysande fixstjärnor på den litterära himlen. Hans genomgång är därmed dels en litteratursociologisk kommentar till bästsäljande författare i det förflutna varav flertalet nu är stendöda (W. J. Locke, Edgar Wallace, Sax Rohmer, Sapper, Marie Corelli, etc), och dels en kartläggning av författarskap som visat sig bestående (Melville, Henry James, D.H. Lawrence, Virginia Woolf, Koestler, Orwell osv) – han håller han sig enbart till de engelskspråkiga.
Den flitige Sutherland som varit professor i modern engelsk litteratur vid University College och tidigare undervisat på California Institute of Technology har bra överblick över deckare och barn- ungdomslitteratur (han skriver inkännande om Kenneth Grahame, Richmal Crompton och Captain W. E. Johns – intresset för ”Det susar i säven”, Bill-böckerna och Biggles delar han med många i sin generation). Någon gång buntar han ihop ett par författare, på intressant vis, bland andra Malcolm Lowry och Charles Jackson som skrivit var sin införstådd roman om obotlig alkoholism, ett ämne som de av egen erfarenhet visste mycket om (”Under the Volcano”, och ”The Lost Weekend” som när den kom på svenska som ”Förspillda dagar” hade ett vackert omslag av Adolf Hallman).
Särskilt gläder det mig att Sutherland i samband med Martin Amis talar sig varm för Richard Hughes, både klassikern ”A High Wind in Jamaica” (mycket bättre än Goldings ”Lord of the Flies”) och dubbelromanen ”The Fox in the Attic” och ”The Wooden Shepherdess”. Suhterlands sammanfattningar lockar samtliga till vidare läsning, fast han ibland är alltför benägen (för min smak) att omtala inte bara vad hans stora skara författare gjort under livet, utan också deras underliv. Vem som – bland många liknande upplysningar – större delen av sitt liv var pederast på Capri och vem som tvärtom dog utan några som helst sexuella erfarenheter hade jag gärna sluppit att få veta – men nu gör jag det…
– Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken