Av IVO HOLMQVIST
Det händer allt oftare – det har väl med min stigande ålder att göra – att jag snubblar över unga eller i varje fall yngre skribenter som hävdar att en författare som inte är alldeles dagsaktuell är stendöd, bortglömd, läst av ingen, och att det då alltid rör sig om någon som jag läst om inte i dag eller i går så i alla fall i förrgår, och som jag gärna återvänder till.
Nu ser jag i en artikel i majnumret av The Atlantic att den australiske kritikern Clive James hävdar att ”nobody now remembers James Gould Cozzens”. Det sker i samband med en översvallande entusiastisk recension av vänsterkritikern Dwight Macdonalds litteratur- och kulturkritik ”Masscult and Midcult” som kommit i nyutgåva hos New York Review of Books och där Cozzens blir påpucklad för sin pretentiösa stil i romanen ”By Love Possessed”.
Må vara att den flitige Clive James är läsvärd (han är bra, särskilt essäsamlingen ”Cultural Amnesia”, fast den nyligen bortgångne Christopher Hitchens var ännu bättre) och att Macdonald hörde till de angelägna kritikerna (fast jag läser hellre Edmund Wilson). Och Cozzens var under sin levnad (1903-1978) och i sitt författarskap inte alltid utpräglat högbrynt, men han förtjänar att bli ihågkommen. När man letar efter hans böcker på de amerikanska antikvariatens hemsida ABAA så är många förvånansvärt dyra. Men för all del, samlarobjekt blir ju inte alltid lästa.
Romanen som Macdonald med lite billiga knep gjorde sig lustig över hette ”Besatt av kärlek” när den kom på svenska, och Herbert Tingsten ägnade den en utförlig och mycket positiv recension i Dagens Nyheter – kanske är den rent av bättre i översättning? Det är en krönika om en rakryggad advokats möte med moral och omoral i nordöstra hörnet av USA, och den blev en pyramidal framgång för Cozzens när den kom 1957, hans återkomst efter en paus på nästan tio år. Den går fortfarande att läsa, liksom ”Guard of Honor” som fick Pulitzer-priset 1948, om moraliska och politiska förvecklingar på en flygbas i Florida under andra världskriget.
”The Just and the Unjust” från 1942 handlar om en domares dilemma under en utdragen mordrättegång, och ”Men and Brethren” från 1936 om en präst i en församling mitt på Manhattan. Och ”The Last Adam” (1933) kretsar kring en sympatisk provinsialläkare i ett litet samhälle i New England. Två tidigare romaner, båda korta, är mycket bra. ”Castaway” är en symbolisk berättelse om den ende överlevande sedan en katastrof drabbat New York, och ”S.S. San Pedro” handlar, liksom Richard Hughes ”In Hazard”, om ett fartyg som går under, båda grundade på sanna historier.
Cozzens var en tvärvigg, förstår man av Matthew J. Bruccolis ”James Gould Cozzens, A Life Apart”, en moralisk man som gick mot strömmen och inte brydde sig om vad som för stunden råkade vara mest gångbart på den litterära marknaden. Han skälldes för konservativ och reaktionär av många (det råkade också hans nästan jämnårige kollega John Dos Passos ut för på äldre dagar). För övrigt var hans hustru Bernice, född Baumgarten, en skicklig litterär agent och förlagsredaktör, ”the best agent in New York”, till nytta för en mängd betydande författare, inte minst sin egen man. ”Nobody now remembers James Gould Cozzens” – sicken tramsig tvärsäkerhet!