Av RAGNAR STRÖMBERG
Varje gång Vatikanen går till politisk offensiv, som inför folkomröstningarna om skilsmässo- och abortlagarna, är deras intellektuellt mest svårfjällade motståndare den 84-årige författaren och journalisten Eugenio Scalfari, legendarisk chefredaktör för L’Espresso på 60-talet och grundare av La Repubblica under den politiska fanatismens 70-tal.
Nu som då är det den 84-årige Scalfari försvarar i sina samtidigt passionerade och lugnt resonerande artiklar det sekulariserade förnuftet han som socialliberal av klassiskt snitt betraktar som det demokratiska samhällsbyggets livsnerv.
Självbiografin ”Mannen som inte trodde på Gud” är ett vackert exempel på det som ytterst gör Scalfari så omistlig i en tid när antiintellektualismen i alla dess populistiska och chauvinistiska uppenbarelser dominerar det offentliga samtalet: han utsätter sina egna ståndpunkter och övertygelser för samma analytiskt knivskarpa rannsakan som sina meningsmotståndare.
Den långa resan genom det italienska 1900-talet, från barndomen i Civitavecchia, genom fascism och världskrig, ekonomisk boom och terrorism till våra dagar, blir därför också en nedstigning i det inre, ett resereportage om sökandet efter ett svar på frågan vad är det att vara en människa.