En förlorad värld

Pitt Rivers Museum (Bild: Wikipedia)

Av JAN NORMING

Skallar, skelett, horn och hörntänder, ormskinn, giftpilar, dockor och masker, elfenben från Benin och fjädrar från Hawaii, umiaker från Grönland och totempålar från Haida, stora saker och små, en uppsjö av ting, ett litet museum smockat med smycken, amuletter, talismaner, vapen, elddon, redskap, korgar, keramik, textilier, brottstycken av en förlorad värld, allt packat i glasmontrar och trälådor med hundraåriga handskrivna gulnade etiketter.

Pitt Rivers i Oxford är ett kuriosakabinett. Museet som grundades 1884 byggde på en donation av en man med ett långt namn, Augustus Henry Lane Fox Pitt Rivers, general, arkeolog, etnograf och monoman samlare. Han skänkte närmare 20 000 objekt till universitetet.

Idag omfattar samlingen en halv miljon föremål, fotografier och ljudinspelningar. Salen har lagts i konstant skymning för att skydda föremålen. Ficklampa finnes i receptionen.

Pitt Rivers är en ambitiös museipedagogs mardröm. Det är tätt mellan montrarna. Här finns ingen geografisk indelning, inga upplysande teman, inga välvilliga anvisningar, ingen början och inget slut, bara en massiv myllrande mångfald. Föremål från jordens alla hörn trängs i samma monter, huller om buller. Ålder, ursprung och kulturkrets spelar ingen roll. Avgörande är funktion. Principen är enkel – var sak på sin plats och skridskorna i isskåpet.

Sist jag var på Pitt Rivers visades Peter Marlows bilder från Haile Selassies begravning, tidigare bara publicerade i Sunday Times. Ceremonin ägde rum år 2000. Lejonet av Juda hade då varit död i ett kvartssekel. 1992 hittades hans kvarlevor under en toalett i det kejserliga palatset där han hållits i husarrest efter Mengistus kupp. Först åtta år senare kom han i vigd jord.

Marlow var en få närvarande fotografer. Processionen är inte av denna världen – hedersvaktens veteraner med spjut och lejonman på huvudet, präster och hovfunktionärer draperade i brokad tung som bly och tuskaft lätt som rök, likt julkrubbans vise män, en sagolik färgprakt av guld, smaragd, henna och indigo.

I Ryszard Kapuścińskis Kejsaren uppträder detta hov som kören i ett antikt drama. Ingenstans utgör det aparta följet ett naturligare inslag än på Pitt Rivers; de föreställer sig själva, en död regim som går igen.

_____________

– Klicka här för en virtual tour på en del av museet

– ‘Small Blessings’ amulets project – Introduction

– I denna historia om Morse spelar ett av museiföremålen en betydelsefull roll:

Kommentera: