Vatikanen i diplomatiska spelet för att få Schibbye och Persson fria

Sankt Peterskyrkan

Av ÅKE MALM

Gianluigi Nuzzi är journalist, tidigare vid Berlusconiägda Il Giornale (som officiellt inte ägs av Silvio utan av hans bror Paolo) och på senare tid på Libero som står högeralliansen nära. Han är dock inte mera knuten än att han kunnat göra vad de katolskt inspirerade partierna aldrig skulle kunna tänka sig: att avslöja vad som rör sig i Vatikanens korridorer och vad höga vederbörande vill skall stanna där. Det har han gjort i boken Sua Santità. Le carte segrete di Benedetto XVI. Den framstår som ett praktexempel på grävande journalistik. Nuzzi spårade en möjlig källa, fann rätt spår och använde alla de klassiska spionthrillernas tekniker för att hålla storyn undan konkurrenterna. Sedan gick han ut med de första detaljerna i TV-kanalen La7 och väckte sensation.

Domen har senare fallit över Paolo Gabriele, påvens närmaste kammarherre, hans butler, som fick 18 månaders fängelse för att ha stulit och kopierat 10.000-tals dokument från påvens privata arbetsrum och från hans skrivbord. Bland dessa också ett antal som gäller de båda svenska frilansarna Martin Schibbye och Johan Persson och deras fängelsetid i Etiopien.

I boken finns ett överraskande besked:

–        De båda svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson var under många månader i centrum för flera av Vatikanens prelater. På uppdrag från Sveriges ambassadör vid den Heliga Stolen försökte kyrkans högsta ledning dra i många tåtar i avsikt att befria de båda svenskarna.

Nuzzi sammanfattar kort hur det gick till när svenskarna greps och vad de fick utstå under de första dagarna. Etiopiske regeringschefen Meles Zenawi påstod att de inte var några journalister utan arbetade för Ogadens befrielserörelse. Nuzzi beskriver sedan hur det i Sverige bildades en stark opinion för att tvinga de etiopiska myndigheterna att befria de båda frilansarna. Efter en tid går förhandlingarna mellan länderna i stå och Sverige ber om Heliga stolens bistånd, eftersom man är väl medveten om katolska kyrkans kontaktnät i Etiopien.  Vatikanens ”regeringschef”, Segretario di Stato, Tarcisio Bertone tar kontakt med nunzien (Vatikanens titel för dessa ambassadörer världen runt) i Addis Abbeba. Denne är dock mer än sval och säger sig inte vilja ingripa ”för att det skulle kunna utgöra ett precedensfall”. Vad nu det skulle kunna betyda.

Bertone beslutar då att vända sig till Vatikanens ”ständige observatör vid FN”, monsignor Francis Chullikatt.
Och här publicerar Nuzzi det första av de två dokument som Paolo Gabriele snappat upp från påvens skrivbord. Originalet har beteckningen: Da: Uff. Cifra A: New York Cifr. n. 34 Data cifrazione 03/12/2011, vilket bland annat innebär att det passerat Vatikanens chifferavdelning den 3 december 2011.

I meddelandet informerar Bertone om att Sveriges ambassadör vid den Heliga stolen, ”i förtrolighet” bett om en intervention i ärendet. Efter att ha informerat om de tidigare försöken med nunzien i Addis Abbeba, skriver Bertone:

–        För att gå regeringen i Stockholm till mötes, får jag be Ers Excellens att om möjligt utnyttja någon förtroendekontakt som Ni eventuellt upprätthåller med sagde etiopiske ambassadör, eller med någon annan etiopisk diplomat i sagda mission, vilka Ni kunna anse ha möjlighet att utföra en personlig aktion i avsikt att åstadkomma ett steg av humanitär art (som åtminstone kan ha till syfte att tillförsäkra en snabb avslutning av rättegången) och, om möjligt, fångarnas frigivande.

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln (Amazon.it)

Det här är kurialitalienska och inte helt lätt att översätta. Men kardinal Bertone påpekar också att man för denna humanitära aktion bör kunna utnytta det faktum att julen närmar sig.

Samma dag skickar delegationen i FN ett svar till Rom. Det har beteckningen Da: New York Uff. A: Uff. Cifra Cifr. n.4 Data cifrazione: 03/12/2011 Data decifrazione: 03/12/2011. I korthet lovar där kardinalen att han skall ta kontakt och framhålla de humanitära synpunkterna och det faktum att den kristna julen närmar sig. Han lovar naturligtvis att informera Segretario di Stato så snart han har några nyheter.

Men ingenting händer. Istället faller domen i Etiopien och de båda svenskarna får veta att de skall avtjäna 11 års fängelse. Nuzzi avslutar kapitlet med ett intervjuuttalande av Anne Markowski om att situationen är komplicerad. Den intervjun ägde rum i maj och sedan gick boken Sua Santità i press.

Men hur stor roll spelade ingripandet från Vatikanens ambassadörer? Jag tog kontakt med vår Vatikanambassadör Ulla Gudmundsson. Hon vill bara konstatera:

–        Ja, du ser att vi drog i alla möjliga trådar.

I övrigt vill hon inte kommentera uppgifterna från Vatikanen.

Som synes – Gianluigi Nuzzis bok innehåller rader av hemliga meddelanden och uppgifter om hur det fungerar bakom Vatikanens kulisser. Inte att undra på att hela fallet fått beteckningen ”Vatileaks”. Men till skillnad från Wikileaks är det inte bara meddelanden som skickats på olika sätt mellan storpolitikens huvudpersoner. I Vatileaks finns också anteckningar och meddelanden som påven skrivit själv, promemorier mellan olika Vatikanmyndigheter och annat underlag för politikens dagsfrågor.

Också i kapitlet med den för svenska läsare svårförståeliga rubriken ”Kollekternas glädjefulla maskineri” är Sverige på tapeten. (”La gioiosa macchina delle offerte” är en travestering av ett uttryck från tidigare kommunistpartiledaren Achille Occhetto. Han hade inlett PCI:s omvandling till ett socialdemokratiskt parti och inför valet 1994 konstaterade han att vänsterkoalitionen utgjorde en ”gioiosa macchina da guerra”. Ett uttryck han många gånger sedan önskat att han aldrig uttalat. Koalitionen förlorade och Silvio Berlusconi blev regeringschef för första gången.)

Nåväl, Nuzzi konstaterar att en av de oftast förekommande gästerna hos påven är Birgittasystrarnas generalabedissa Tekla Famiglietti. Hon beskrivs av Nuzzi som den mest trägna överlämnaren av donationer, det som i Vatikanbokföringen noteras under rubriken Peterspenning. Just den dag Nuzzi granskar är det madre Tekla som överbringar 30 procent av donationerna.

Hon beskrivs som en av de mest inflytelserika personerna i Vatikanen. Nuzzi konstatererar att det är en känd legend att bland de fyra telefonnummer som påven Johannes Paulus II hade registrerade på sin telefon var det fjärde det som gick direkt till Madre Tekla. En som vet vad han talar om, nämligen Italiens sjufaldige regeringschef Giulio Andreotti beskrev henne som ”en verklig brigadgeneral”.

Inledningskapitlet beskriver hur Nuzzi kontaktas av olika personer som arbetar i Vatikanen och hur han vinner dessas förtroende. Hans närmaste kontakt får beteckningen ”Maria” – idag vet vi att det i själva verket gällde påvens butler, Paolo Gabriele.

Nuzzi har organiserat materialet efter olika ämnesområden. Ett av dem gäller den verkligt mystiska aktion som låg bakom att Dino Boffo fick sparken från jobbet som chefredaktör för biskopskonferensens egen dagstidning L’Avvenire. Det skedde efter en makalös smutskastningskampanj i Il Giornale där Boffo utpekades som homosexuell. Här kan man dag för dag följa hur aktionen förbereds och hur Berlusconitidningarna används för att sprida påhittade uppgifter.

För den som följer katolska kyrkans dagliga förehavanden och dess agerande på den italienska politiska scenen är det många frågetecken som rätas ut medan man läser Sua Santità och dess föregångare Vaticano S.p.A (Aktiebolaget Vatikanen). Inte minst blir man varse hur Vatikanen av tradition ofta väljer att täcka över obehagliga fakta. Här finns historier om hur prelater avlägsnas och skickas bort utan att ens de själva vet varför. Men också om välkända katolska personer som vågar skriva våldsamma krav på förnyelse i kyrkan.

Den här veckan har synoden inletts. Den äger rum just 50 år efter att det Andra Vatikankonciliet inleddes. Det skall bli intressant att se om något av det som hänt slår igenom där.

__________________

– Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken

Kommentera: