Valvaka i Rom

Klockan är 19.20. På TV-rutan och Rai3 framträder Fabrizio Cicchitto. En strålande glad och lycklig talesman och nära politisk medarbetare till Silvio Berlusconi. Mot alla förutsägelser, alla opinionsundersökningar och självsäkra ledarskribenter tycks Berlusconi ha gjort det igen. Istället för att få 12-13 procent som allmänt förutsågs för mindre än en månad sedan, kämpar han nu mot den segertippade vänsterledaren Pier Luigi Bersani om tiondelarna.

Helt enligt ritningarna var det valet till senaten som fällde utslaget. Kanske vänstern kan komma att ligga över med någon tiondel. Men det spelar ändå ingen roll. För den av alla utskällda vallagen (Porcellum) gav Berlusconialliansen segern. Som jag tidigare förklarat: till senaten avgörs mandatfördelningen regionvis. Den som i varje enskild region tar flest röster får också majoritetsbonusen. Och här är regionens storlek avgörande.

Det här betyder att när det bara återstår 5000 valkretsar (av 60.431) att räkna har Bersanis vänsterallians 31,8 procent och 104 platser i senaten. Berlusconisidan har 30,4 procent men tack vare att han vinner i Lombardiet, Veneto, Campagna och Puglia får han 123 mandat. Senaten består av 315 senatorer, av vilka sex väljs på utlandslistor. Dessutom tillkommer livstidssenatorerna. Sedan Rita Levi Montalcini avled är de fyra – av vilka egentligen bara Mario Monti är tillräckligt frisk för att stå på egna ben.

Alltså: Berlusconi har långt till de 152 röster som krävs för majoritet i Senaten.

Nu till valets verkliga överraskning. Komikern Beppe Grillo får 23,6 procent och inte mindre än 57 platser. Ett chockerande resultat för dem som aldrig tagit Grillo på allvar.

Avgående regeringschefen Mario Monti misslyckades däremot grovt. Hans allians stannade vid 9 procent i senaten och 10,6 i deputeradekammaren. Där har, när detta skrivs, 51.989 valkretsar räknats (av 61.446). Bersani har fått 30,0 procent mot Berlusconis 28,8. Grillos femstjärnerörelse M5S 25,4. Några mandat har inte räknats fram ännu men står sig de här siffrorna får vänstern med segerbonusen 340 mandat av kammarens 630 mandat. Ännu är det för tidigt att räkna ut Berlusconi här – han ligger bara en procentenhet efter och avståndet minskar hela tiden.

Resultat: Bersani kontrollerar deputeradekammren och Berlusconi senaten. Vilket betyder att Italien har ett lamslaget parlament. Redan har PD talar om nyval kanske redan inom ett halvår. Men ingen vet hur Beppe Grillo och hans nyvalda och absolut orutinerade parlamentariker tänker agera. Enligt en analys är den övervägande delen av ”grillini” totalt okunniga om hur ett parlament fungerar. De flesta kommentarerna från det hållet utlovar att rörelsen tänker bedöma varje ny lag för sig och bestämma sig från fall till fall för hur man skall agera. Problemet här är att en blivande regering först måste vinna en förtroendeomröstning. Detta tvingar M5S att bestämma hur man skall använda de dryga 14 miljoner röster som räknats in. Sannerligen inte dåligt för en rörelse som saknar partilokaler, som bojkottar italienska tidningar och TV-kanaler. Grillo leder sin rörelse via Internet och twitter. Det är via dessa media har nu slungar sina slagord mot de gamla partierna: ”Ni har misslyckats totalt. Vi har omringat er. Ge upp frivilligt så skall inget ont drabbar er!”.

Slutligen: jag kan bara konstatera att ännu en gång har vänstern lyckats dribbla bort en given seger. Ännu en gång kommer Berlusconi att spela förstafiolen i parlamentet. I vilken roll vet man inte ännu. Men svårligen överlåter han ett regeringsansvar på partisekreteraren Angelino Alfano.

Marknaderna ligger i startgroparna för att tjäna grova pengar på Italien igen. Räntorna sjönk tidigt på eftermiddagen då allt tycktes peka på en seger för vänstersidan. Sedan steg räntegapet när Berlusconi verkade vinna och allt eftersom det blev klart att ingen skulle få majoritet i parlamentet rasade börskurserna i botten.