Spänningen stiger – igen

Av ÅKE MALM

Första frågan: vad skall han välja, Silvio Berlusconi? Före tisdag nästa vecka måste han ha bestämt sig. Vilken form av samhällstjänst skall han välja. Ett års fängelse är vad som egentligen skulle återstå att avtjäna efter att först tre år har raderats efter en slags amnesti. Men redan är också fängelsecellen borta som konkret hot mot Italiens rikaste man (se nedan för en förklaring av de olika italienska amnestierna). På grund av sin ålder har han i grund och botten två alternativ: husarrest eller samhällstjänst. Men att förvandla Palazzo Grazioli till en arrestlokal skulle ha stött på väldiga problem.

Frågan är om de är mindre när det gäller att välja samhällstjänst. Rader av religiösa institutioner som tar hand om fattiga, prostituerade eller knarkare har hört av sig. Där finns don Ciotti och don Mazzi och många andra. Berlusconis gamle vän, artistagenten Lele Mora, som gör samhällstjänst i don Antonio Mazzis institut för övergivna barn och fattiga i allmänhet i Verona, skickar en hälsning: ”Silvio kom du också till don Mazzi. Då kan vi göra rent på toaletterna tillsammans”. (Fritt översatt från Potremo pulire i cessi insieme.)

Nu har nog inte don Mazzi så stora chanser att se intagne Silvio hos sig. Il Cavaliere ändrade mantalsskrivningsort för några veckor sedan. Från Villa di San Martino i Arcore utanför Milano till Palazzo Grazioli i Rom. Anledningen är förstås att han vill fortsätta att försöka hålla ordning i sitt parti även under strafftiden. Och då måste han finnas i det romerska residenset. Många anser att jesuiternas kontor för assistans åt flyktingar ligger bra till – bara 300 meter från residenset.

Ironierna och skämten äro legio dessa dagar. Som brasilianska draken O Globo som gjorde ett fotomontage med Silvios ansikte på en anonym gatsopares overallklädda kropp. Samtidigt har 77-årige Silvio Berlusconis officiella fästmö, napolitanskan Francesca Pascale, 26, låtit sig intervjuas i skvallertidningen Oggi. Där får man veta att nu har Francesca tagit över kommandot i Palazzo Grazioli, en massa förfärliga ”hökar” från partiet har kastats ut, köksinköpen kontrolleras och sparsamhet skall råda. Fagiolini, haricot verts på svenska, får inte kosta 80 euro (runt 640 kr) kilot, anser Francesca. Vilket merparten av Italiens husmödrar absolut är villiga att hålla med om. Hon berättar också att de inte längre lyckas sova ordentligt. ”Bland hökar och duvor och pytonormar utpekas jag som hyena, ett märkligt menageri”, påpekar hon.

I det här läget landar två ständiga konflikter mellan regeringspartnerna Pdl och Pd. I förrgår gjordes ett försök från en Pd-deputerad att föra in tanken (ännu en gång!) på en fastighetsskatt (IMU) – men bara för lyxbostäder. Genast började Pdl:s hökar yla och idag har Pd dragit tillbaka förslaget. Sannerligen en märklig metod att vara regeringsparti. Tanken var att det skulle gälla bostäder med ett taxeringsvärde ovanför nivån 750 euro. Detta säger dock ingenting för svenska läsare. Il valore catastale brukar översättas med taxeringsvärde – men beräkningsgrunderna är så annorlunda att värdena knappast går att jämföra.

Hur som helst kom reaktionerna från alla håll. Corriere della Sera räknade ut att även en lägenhet på 36 kvm skulle kunna räknas in bland lyxlägenheterna – och det förstår ju var och en, menade tidningen, att en sådan bostad knappast kan betraktas som en lyxvåning.
Samtidigt drogs den gamla valsen igång igen i alla media om hur uråldriga fastighetsregistren är. Il catasto är en plåga sedan decennier. Bara något fåtal kommuner har uppdaterat dem. Sämst är situationen i Syditalien där man som vanligt väntar på ett ingripande från staten för att slippa ta ansvaret. Säg den borgmästare som skulle riskera ett återval genom att tvinga fram en uppdatering av fastighetsvärdena?

Men även i norr möter man absurditeterna. Det lär vara så att den förnäma gatan Via Monte Napoleone i Milano (där lyxen triumferar med namn som Gucci, Dolce&Gabbana, Versace och ja, you name it ) är halva gatan uppdaterad medan andra halven ligger kvar med samma fastighetsvärden som för decennier sedan. Med tanke på detta framstår debatten om rättvisa som tämligen absurd – likafullt bryter den ut varje gång staten ser sig om efter nya inkomstkällor. Alla vet att något måste göras – men vem skall besluta, vem tar ansvaret (inte minst det politiska)?

Så återuppstod också frågan om fängelserna igen. Presidenten, Giorgio Napolitano, har skrivit sitt första offentliga brev till parlamentet (ett av privilegierna en italiensk president har enligt författningen). Han besökte nyligen ungdomsfängelset Nisida i Neapel. Förhållandena chockade presidenten och nu kräver han att partierna tar tag i problemet. För det finns 64.000 intagna på 42.000 platser. I många fängelser som byggdes på 1800-talet har de intagna inte ens 2 meters golvyta i celler med 6-8 sängar staplade på varann. På många anstalter saknas varmt vatten i duscharna. Följden är att självmorden följer på varandra. Sedan 2000 och fram till 9 oktober 2013 har 791 personer tagit livet av sig. Mer än 2.200 intagna har avlidit på ett eller annat sätt. (Vilket kan innebära följder av misshandel och åsidosatt vård).

Till bilden hör att nästan 40 procent av de intagna inte avtjänar ett straff som resultat av en fastställd dom. Flertalet är bara häktade i avvaktan på rättegång och anklagas för innehav av ”smärre kvantitet av knark”. 22.000 drygt är utlänningar. (Källa: Centro Studi di Ristretti Orizzonti, Padova). Den här situationen är kronisk sedan decennier. Då och då, efter något särskilt upprörande fall av misshandel eller självmord, brukar regeringen utfärda någon form av amnesti. Vilket sannerligen inte gynnar rättssäkerheten och är vidöppet för lobbypåtryckningar i syfte att i amnestilagen undanta vissa utpekade brott. Reaktionerna på Napolitanos budskap, som lästes synkront av kamrarnas talmän, var närmast irriterade. Napolitano kritiserades från M5S och från högersidan. För i texten finns förslaget att problemet kanske måste angripas med en ny amnesti. Av detta följde att Pdl ansåg att kanske kunde detta var ett sätt att rädda Berlusconi. Pd framhöll att alla är lika inför lagen och M5S att nu hade Napolitano slutligen avslöjats som en kryptoagent för Pdl och Berlusca himself.

Detta är ett splittrat land!

Så kom Eu-kommissionen till Lampedusa. José Manuel Barroso, ledsagad av Cecilia Malmström, togs emot av regeringschefen Enrico Letta och inrikesminister Angelino Alfano. Barroso la ner en blomma på en av de 289 kistorna. Eller rättare sagt – i en av kistorna finns de båda omkomna numrerade 288 och 289. Bakom detta döljs en tragedi av ofantliga mått. Ty i kistan ligger liket efter en kvinna som födde sitt barn just i samma ögonblick som båten kapsejsade. Båda omkom samtidigt med navelsträngen ännu fäst i placentan. Enligt rapporter chockades bärgningspersonalen – en dov sorg hos alla i hamnområdet när ryktet spreds om vad man hittat. Alla inblandade lovade ”aldrig mera” och nya pengar och insatser för att rädda nödställda flyktingar i Medelhavet. Barroso nämnde siffran 30 miljoner i nya bidrag. På kvällen hände det oerhörda.

M5S presenterade en motion med avsikten att röja undan en av migrationslagens mest omdiskuterade paragrafer. Den som gör själva det faktum att en flykting tar sig in i landet utan tillstånd och papper till ett brott. Dagen därpå gjorde M5S en kupp – eller rättare sagt två medlemmar från rörelsens senatorer presenterade i utskottet en motion som skulle avskaffa brottsrubriceringen ”clandestino”. Initiativet togs väl emot och fick stöd både av Pd och Sel (sinistra-ecologia-libertà). Pdl och Lega Nord röstade emot – något annat hade ingen väntat sig.

Då inträffar något alldeles oväntat. I sin blogg – varifrån Beppe Grillo regerar sitt parti – tog han heder och ära av de två förslagsställarna. De hade inte inhämtat hans tillstånd att ta detta initiativ. Samma linje, men i ändå hårdare ordalag, hade rörelsens guru, reklammannen Gianroberto Casaleggio. Ett stormöte organiserades på stående fot med samtliga parlamentariker från M5S.
Men den här gången inträffade något oväntat. De båda motionärerna fick stöd inte bara från partierna som redan röstat för, utan också från många inom M5S. Någon timme senare verkade Grillo ha mjukat upp sin linje. Den grundade sig dock på att han var orolig för att rörelsen skulle förlora röster om den kunde uppfattas som alltför positiv till flyktingarna.

PS Just när jag skriver detta rapporteras ännu en båt ha kapsejsat och sjunkit i farvattnen söder om Lampedusa. Preliminärt tros tros ett femtiotal ha omkommit medan ett hundratal har räddats.

Kommentera: