Satrapens fester

I kejserligt sällskap
Av ÅKE MALM

Vilken oändlig tristess! Vilken oändlig sorg för en som älskar det här landet.

Som nu tvingas läsa 13 sidor i La Repubblica, 7 sidor i Il Messaggero (storformat), 17 sidor i l’Unità, 8 sidor i Corriere della Sera, 7 sidor i La Stampa – alla bara om Silvio Berlusconi och Ruby och om hela hans hov.

Nu har dörren sprängts till Villa San Martino i Arcore, Milano. Nu vet vi allt vad som händer när regeringschefen organiserar ”bunga-bunga”. Nu har vi namn och bilder på alla 30-talet unga damer som klär ut sig till sjuksköterskor, ”bara en tunn, vit blus och ingenting under”, som en av arrangörerna av orgierna berättar i ett avlyssnat telefonsamtal.

Berlusconi-erans har nått sin apoteos. Hur många dagar kan det ta innan ”satrapen” tvingas bort från sin tron – eller skall vi säga – boudoir?

Först några fakta: jag beskrev i förra bloggen hur åklagarna i Milano skrivit in Silvio Berlusconis namn på listan över dem som delgivits misstankar om brott. Brotten består av ”concussione”, ”missbruk av ämbetsmannaställning”, när han kallade 17-åriga Karima el-Mahroug för ”president Mubaraks barnbarn”. Nästa åtalspunkt var ”utnyttjande av minderårig för prostitution”.

Åklagarna skickade 389 sidor text till parlamentets kommission som behandlar immunitetsfrågor. De begärde att få göra en husrannsakan i en lägenhet som hastigt och lustigt döpts till ”Silvio Berlusconis politiska sekretariat”. I själva verket agerar där hans ”tesoriere”, Giuseppe Spinelli, som har hand om alla utbetalningar till kvinnor och andra.

I måndags öppnades paketet med handlingarna och därmed blev polisrapporter, telefonavlyssningar och annat bevismaterial offentligt. Paketöppningen skedde efter att Berlusconi, helt enligt hans egen praxis, gått ut med ett inspelat tal i alla TV-kanaler. I hans egna kanaler sändes de naturligtvis obeskurna, i de andra i långa, mycket långa, sammandrag.

Även denna deklaration var ömklig, rena tristessen. Han svär som vanligt på sina barns och barnbarns huvuden att han aldrig köpt sex, att han minsann också har rätt att arrangera fester i sitt hem (”alltid eleganta där ingenting omoraliskt förekommit”). Han förklarar att det är oacceptabelt att åklagarna förföljer honom på detta sätt, att de förbrutit sig mot hans privatliv. Osv osv. Ingenting nytt och absolut ingenting som kan övertyga om hans oskuld.

I själva verket, skriver åklagarna, står det över allt tvivel att han köpt sex av en lång rad kvinnor. Att de betalats inte bara med betydande kontantbelopp utan också genom att få fritt disponera lägenheter i ett våningshotell i kvarteret Milano 2 som han själv byggde under sin tid som byggmästare.

De verkliga nyheterna under tisdagen var avlyssningar där det stod klart att den då 17-åriga Ruby Rubacuore, gjort klart för Berlusconi att hon var minderårig. Det finns bandade samtal där Berlusconi lovar att han skall ”klä henne i guld” om hon bara inte berättar för någon vad de haft för sig. Hon säger i ett annat inspelat samtal med en kollega att hon blivit lovad 5 miljoner euro för att hålla tyst. Och att den överenskommelsen ingicks med hennes advokat närvarande.

Vi har också fått veta vilka sexlekar Berlusconi föredrar. Bunga-bunga innebär att flickorna klär ut sig som poliser eller sjuksköterskor och till slut gör värden sitt val med vilka han skall tillbringa natten.

Han är så äcklig – men han skall få betala för allt, lovar en av nattgästerna, i ett bandat samtal.

Nu skall det sägas att juridiskt sett är inte prostitution ett brott i Italien. Det blir ett brott om någon utnyttjar en prostituerads inkomster eller, naturligtvis, om den prostituerade är minderårig.

Det märkligaste är nu att se Berlusconis hov av politiker och vänner som ställer upp till hans försvar. Som är beredda att förödmjukas mot att de upprepar absurda försvarstal.

Oppositionen har märkligt nog enats i uppmaningen att Berlusconi måste avgå och att han måste låta anklagelserna mot honom prövas i en normal rättegång.

Det första provet på detta blir när immunitetskommissionen skall fatta sitt beslut och när det sedan skall behandlas i plenisalen. Det kan komma att ske inom en månad, tror man. Historiskt sett har det nästan aldrig hänt att en politiker i främsta ledet fråntagits sin parlamentariska immunitet vid en åklagarutredning.

En annan möjlighet är att Berlusconi i en sista desperat gest vållar en regeringskris och kräver nyval. Säker som han är att hans supportrar fortfarande skall ge honom ”folkets uppmaning att fortsätta regera”. Enligt Berlusconis egen filosofi står nämligen folkets demokratiska rätt att välja sina ledare över sådana futtigheter som juridik och åklagare.

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).