Det är intressant att från Italien följa den svenska nyhetsrapporteringen. Som nu i fallet med Ruby-rättegången i Milano. TV-AFP beskriver situationen så här:
”6 april 2011 kl 13:35, uppdaterad: 6 april 2011 kl 13:49
Rättegången mot Italiens premiärminister Silvio Berlusconi om sexköp av underårig inleddes på onsdagen. Efter bara tio minuter sköts den upp.
Ännu en gång har ”Il Cavaliere” lyckats fördröja rättvisan.
Rättssalen var packad med journalister från hela världen. Utanför väntade ytterligare ett hundratal tv-fotografer och reportrar som inte fått plats. Men den uppmärksammade rättegången som sägs kunna fälla premiärministern blev aldrig av. Efter bara tio minuter beslutade domarna att skjuta upp rättegången till den 31 maj.
Berlusconis koalition i parlamentet drev i tisdags igenom en motion som ifrågasätter om domstolen i Milano har rätt att ta upp fallet. Författningsdomstolen får nu i uppdrag att granska om så är fallet, och tills vidare ligger processen på is.
Berlusconi är anklagad för att ha köpt av sex av den då underåriga nattklubbsdansösen Karima El Mahroug, med artistnamnet ”Ruby”. Han är också misstänkt för att ha missbrukat sin position genom att försöka få henne frisläppt från häktet när hon gripits för snatteri. Om han fälls riskerar han upp till tolv års fängelse för maktmissbruk och tre års fängelse för köp av sexuell tjänst från underårig.
Som väntat fanns varken Berlusconi eller El Mahroug på plats i domstolen på onsdagen.
Milano TT-AFP “
Vågar man säga att det här är en text som inte hjälper läsaren att uppfatta den italienska verkligheten?
Först: en rättegång i Italien följer inte schemat från amerikanska rättegångsfilmer. Inledningen av en italiensk rättssak är alltid en flopp för hungriga reportrar som skickats ut att följa dramatiken. En rad formalia måste klaras av innan förhandlingarna kan starta på allvar. Parterna skall ”konstitueras”, försvarsadvokaterna skall presentera sig och uppge sina adresser där de/den åtalade oftast får en tillfällig adress. Så skall listorna på parternas vittnen läggas fram. Vanligast är att rätten tar tid på sig till nästa rättegångsdag för att meddela sina beslut i dessa frågor.
Nästa rättegångsdag kommer situationen i landets domstolar in. Det gäller att se när åklagare och domare har en dag ledig – samtidigt som advokaterna också gärna justerar sina agendor tillsammans med rätten.
Det är alltså fel att säga att rättegången uppsköts – den pågår för fullt men nästa rättegångsdag är först 31 maj. Att det bara tog 10 minuter den här gången visar att de flesta handlingar redan var klara – det var bara formellt som akterna presenterades i rätten.
Det är totalt fel att påstå att rättegången läggs på is tills författningsdomstolen behandlat frågan om ”den legala attributionen”. Visserligen röstade deputeradekammaren igår för detta – men försvaret har ännu inte bestämt sig för att kräva att rättegången ”läggs på is” i avvaktan på att Corte Costituzionale tar sig an frågan. ”Det är en fråga vi kommer att diskutera under de kommande veckorna”, förklarade en av Berlusconis advokater, Giorgio Perrone, efter förhandlingarna idag.
I TT:s text står vidare ”försöka få henne frisläppt från häktet när hon gripits för snatteri”. Berlusconi försökte inte – han beordrade polischefen att se till att Karima sattes på fri fot genom att hon överlämnades till Nicole Micchetti. Det är den ordern som ligger till grund för misstankarna om maktmissbruk som åklagarna formulerat. Snatteri – det handlade om att Ruby skulle ha snott 30.000 kr eller drygt 3000 Euro från lägenheten där hon tillfälligt uppehöll sig. Kalla det snatteri – jag tycker mera det verkar som en rejäl stöld.
Så långt detta nyhetstelegram.
De verkliga nyheterna den här dagen var något helt annat. Ruby förklarade att hon inte tänkte ställa några civilrättsliga krav på regeringschefen. Hon ansåg inte att hon lidigt någon skada under sina kvällar och nätter i Berlusconis villa.
Det intressanta ur rättegångssynpunkt var nämligen att teoretiskt kunde Ruby spela två roller. Dels ett stackars minderårigt offer för sexköp, dels kräva skadestånd för den skada hon lidit.
Nu faller det sistnämnda och detta är en klar fördel från den italienska rättens sida. Traditionellt försöker alla offer och ansvariga klara ut den här frågan innan rättegången börjar. Det anses vara en fördel för den åtalades försvar att kunna påvisa att offret inte längre har några anspråk på skadestånd.
Rubys advokat tillade att den skada hon lidit, efter vad hon själv säger, är den i media där hon utmålas som en prostituerad. I själva verket, hävdade advokaten, skall hon aldrig ha sagt att hon blivit föremål för sexuella handlingar i villa San Martino i Arcore. Någonting som motsäges i rader av de utskrivna telefonsamtalen.
I början av de korta förhandlingarna presenterade Silvio Berlusconi en promemoria i vilken han förklarar sig förhindrad att närvara på grund av sina institutionella uppgifter. Han hade dock ingenting att invända mot att rätten fortsatte sitt arbete utan hans närvaro. Samma sak gällde hans försvarsadvokater, Nicolò Ghedini och Piero Longo som gjorde gällande att de var upptagna av sina uppgifter som deputerade i parlamentet.
Dessa båda pm tog rätten hand om och kallade sedan på den unga polistjänstekvinna, Giorgia Iafrate, som var ansvarig på Questuran natten mellan 27 och 28 maj förra året. Hon kallades som förfördelad men lät genom sin advokat meddela att hon inte ansåg sig ha lidit någon skada.

Detta i korthet vad som inträffade denna första dag. Fortsättningen beror mycket på hur rätten tolkar kravet på ”processo breve”, den korta processen, som åklagarna krävde.
Jag kan inte avsluta den här bloggen utan att nämna den ofantliga tragedi som dagligen utspelar sig i farvattnen mellan Libyen, Malta och Sicilien. Den senaste katastrofen talar idag om över 200 döda. Siffran uppdateras dock timme för timme. Man känner en känsla av vanmakt inför dessa ständiga katastrofer.
Det har talats om över 10.000 drunknade under de senaste åren. Namnlösa som de sju som hittades drivande döda i vattnet utanför Libyen, som fiskades upp och begravdes omgående utan någon identifiering.
En namnlös grav – lik de jag såg på Lampedusa.
Åke Malm